Fantastiska förskolan

Idag saktade tiden ner en smula. Idag hade jag tagit ledigt från jobbet för att följa med min yngste son A till förskolan. Jag lämnade mobilen hemma – ovant och konstigt men nyttigt för en digitalt beroende person som jag. Tog på mig ”sitta på golvet sköna”-kläder och cyklade dit och istället för att vinka hej då så hängde jag av mig ytterkläderna och följde med in. Direkt tog de andra barnen hand om oss. De plockade fram gårdagen legobyggen och legobilar, tog fram ett hyllplan som lutades mot väggen och närmsta timmen hade vi ”bygg o testa hur bilarna rullar”-lek och fler o fler barn anslöt.

legoMitt under byggleken hämtades vi av I som upptäckt att det glittrade på bordet när solen träffade de gröna, rosa, blå och gula paljetterna som var fastsydda på hennes tröja. Fascinerade så försökte vi fånga färgglittret och förundrades över att det ibland helt plötsligt försvann när en kompis kom i vägen för solstrålarna. Efter fruktstund delades barnen upp i mindre grupper. Vår grupp skulle skapa fantasifåglar. A ritade en jordgubbsfågel med hjälp av ett ljusbord, en bild på en kanadagås, pastellkritor och massor av glitter. När vi var klara skrev barnen ner vad fågeln hette, vad den gillade att äta och så skulle de hitta ett föremål som vägde lika mycket som sin fågel. Efter det åkte stora vågen fram och vi fick ta reda på fantasifågelns vikt. A:s fågel vägde lika mycket som en dataskärm, dvs 5,8 kg.

lekparkVi fortsatte förmiddagen ute i solen. Barnen hällde vatten i rör och A och S bakade pannkaka med blåbär och grädde med hjälp av sand, gräs o vatten. Självklart fick jag smaka härligheten när de var klara. Vi fortsatte sen med riktig mat inomhus men före maten var det dags för samling med kalenderkoll och en pärla till i burken med mars månads dagar. Idag var dessutom dagen då Håkan Kråkans ägg skulle kläckas som ruvats i 21 dagar och tänka sig…ur det svartspräckliga ägget kom en liten liten mjuk kråkunge. Väldigt lik pappa Håkan och alla barnen kände försiktigt på denna nya gruppmedlem.

Efter fisk och grönsaker och en och annan knäckemacka så varvade vi ner med lite memory. Sen var det dags igen för byggrummet och med kapla-stavar byggde vi spiraltrappor och höga torn. Tillslut blev det så högt att A o S fick ta fram varsin stol för att nå ända upp. Efter detta var det dags för mig o A och gå hem. Då var klockan 13 och de fem timmar jag varit med på förskolan hade bjudit på stort och smått: Lugna och varma pedagoger. Lärande och samarbete. Engagemang och nyfikenhet. Fantasi och upptäckter. Jag är mycket tacksam för att min son tillbringar sina dagar på en fantastisk förskola som kommer ge en stabil grund att stå på i framtiden.

Inte ett moln

Så kom det till slut – regnet! Om jag minns rätt har vi tills idag haft tre veckor med sol och värme. I typ hela Sverige. Helt fantastiskt! Behöver notera det här så jag i november kan titta tillbaka och minnas, när solbrännan bleknat och natten är längre än dagen. Känns dock fortfarande långt borta. Dagens skyfall var efterlängtat och rensade luften. Men nu är vi redo för ytterligare några veckor med sol och varma bad. Om den önskan slår in så går nog sommaren 2014 till historien som den soligaste någonsin. Hoppas!

20140728-002721-1641375.jpg

Sommarlov igen

Det var längesen jag kände mig så här trött som jag gör just nu. Har idag gått på sommarlov men hade högsta tempo in över mållinjen. Känner mig inte riktigt klar med all summering och reflektion som jag vill göra men det får jag ta lite allt eftersom, nu känns det mest som jag behöver sova ett par dygn för att ladda om. Så när energin är tillbaka återkommer jag med ett omtag på bloggen och en uppdatering av texter och syftet med den. För efter sommarlovet byter jag ju fokus och får nya uppdrag. Ska bli så roligt och spännande, men först lite sommarlov. Förhoppningsvis fyllt med sol och sömn och massor av jordgubbar. Glad midsommar så länge!jordgubbar

Minecraft-mamma

Så kom vi då äntligen iväg. Förra långledigheten när Stockholmsresan var planerad så kom influensan i vägen. Även denna gång hade någon slags förkylning bitit sig fast men inte tillräckligt för att stoppa oss. Tillsammans med stora sonen så tog jag tåget till huvudstaden. Regn och tusentals människor mötte oss men med bestämda steg tog vi oss till Arkitektur- och designcentrum där Minecraft-utställningen ”Blockholm” hade öppet sista helgen innan rivning.

Lite besvikna blev vi över omfattningen. Vi hade hoppats på fler byggen och mera aktiviteter och att få träffa Steve. Men vi gjorde oss i alla fall ett eget minecraftskin, kollade jättebyggen och jag fick mig en genomgång om hur man bygger ett diamond sword, en pickaxe och hur man aktar sig för endermans och creepers. Intressant att höra hur mycket han kan om denna kub-verklighet och fantastiskt att se hur det glittrar i ögonen när han berättar om hur många diamantblock man måste hitta för att det ska räcka till det där diamantsvärdet. När jag sa något i stil med att ”så funkar det ju inte i verkligheten” tittade han skarpt på mig och sa att ”Minecraft är också en slags verklighet”. Vilket han förstås har rätt i – kloka unge!

20140530-225456-82496509.jpg

Fem miljoner motorcyklar

Har ju varit på resa som sagt. En av dagarna var vi i Vietnam i Ho Chi Minh City, kanske mera känt som Saigon. Hisnande 9 miljoner människor i en enda stad och drygt 5 miljoner av dem äger en motorcykel/skoter. Det var med livet som insats vi försökte korsa gatorna för att ta oss fram i stan. Grön gubbe fick ny mening där, till vår hjälp fanns nämligen grönklädda volontärer, frivilliga studenter, som hjälpte förvirrade turister korsa gatorna. Knasigt men sant och välbehövligt. Vi använde oss av dem flera gånger under dagen.

När jag reser till såna här platser med så mycket folk på samma ställe fylls jag av så många intryck och känslor. Starkast är min känsla av att jag krymper till en myras storlek och flyter med strömmen. Egentligen utan att ha möjlighet att påverka situationen. Känslan är dubbel men bra att plocka fram hemma i vardagen när små ynkliga ”problem” växer sig stora i hjärnan på mig, då kan jag plocka fram myr-känslan och få lite perspektiv på tillvaron. Skönt ändå att vara hemma och sakta växa lite i storlek när vana sammanhang och människor möter mig igen. Men jag kommer sakna en sak från Vietnam – kaffet – med kondenserad mjölk – himmel va gott det var, det får pulverkaffet på jobbet att skämmas. Prova kaffet i Vietnam om ni får möjlighet – men se upp för motorcyklarna.

20140301-163824.jpg

Sportlov i Singapore

Hemma igen efter två veckor på resande fot. Förlängde sportlovet med föräldraledighet och hann med fyra länder: Singapore, Malaysia, Thailand och Vietnam. Värmen och solen var påtaglig men välgörande efter en lång, grå och kall vinter här hemma.
Roligaste dagen hade vi när vi besökte Legoland i Malaysia. Vi var nästan ensamma där och hann testa de flesta attraktioner vi ville prova. Lite legoshopping hann vi också med innan bussen tog oss tillbaka till Singapore via dubbla passkontroller. I Singapore bodde vi på ett hotell med en liten pool på taket med utsikt över stan (dock inte hotellet på bilden nedan – vår takpool var mycket, mycket mindre än jättepoolen på hotellet som gett Singapore en unik skyline).

Vilken stad förresten, det första stället jag besökt som jag skulle kunna tänka mig att flytta till, iallafall för en period. Rent och snyggt överallt, ordning och reda å dessutom välorganiserat ner på detaljnivå. Ja, ni som känner mig fattar att jag skulle kunna trivas där. Några exempel på detta: När vi skulle ta taxi från flygplatsen stod en liten farbror med vita tyghandskar och vinkade fram taxibilar till numrerade parkeringsplatser, bara att hoppa in. Tunnelbanan var bäst av allt. Alla tåg var datastyrda och förarlösa och på perrongerna var det inga öppna spår utan hela väggar med skjutdörrar som bara öppnades när tåget var där. Kändes supersäkert och tryggt, speciellt när man har en liten fyraåring med sig, ingen risk att trampa snett och hamna på spåret. Vid övergångsställena med rödljus räknades sekunderna ner innan ljuset slog om, inget spring mot blinkande gubbe, bara att räkna ner och anpassa farten. Ja som sagt, ett land som passade mig fint, iallafall det lilla vi hann med, men vem vet, kanske får jag chans att åka tillbaka nån gång, kanske utforska skolan också, den ska visst vara i världsklass, iallafall enligt PISA. En och annan ingenjör finns nog i landet också om man kan bygga ”båt-hotellet” nedan och pariserhjulet, 165 meter i diameter (tog 30 min att åka ett varv så där finns lite matte för den som har lust att räkna lite).

20140224-213515.jpg

Julvila

Nu stänger jag bloggen för i år och önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Vilket år jag haft, så mycket lärande och så många nya kloka och spännande människor jag fått lära känna. Nu är det dock verkligen läge med lite paus för även om det varit roligt och helt fantastiskt lärorikt att gå in i en mix av olika skoluppdrag så har det varit ett vansinnigt högt tempo under hela höstterminen. Så nu lite vila och nödvändig återhämtning. Som en liten julklapp till er vill jag dela med mig av två helt fantastiska texter som har med skolan att göra. Kanske har du redan läst Benjamin ”Beppe” Singers text som han publicerat på Skolvårens blogg. Om inte – här är den – läs den nu! Den andra texten är skriven av Johan Lindström, skolledare och konsult. Den sätter verkligen fingret på känslan av att vara lärare, speciellt denna höst när alla ”experter på skolläktaren” tipsat om hur pisakrisen ska lösas. Om du missat den – här är den – läs den nu! Så värm glöggen, tänd ljusen och hugg in på mina två lästips innan jultomten knackar på.

God Jul !!!

IMG_1967

Vintertid & Vinterdäck

Vilken lång helg! Tänk vad en timme extra kan göra för balansen. Hann sova lite extra, skriva in alla omdömen, byta till vinterdäck på bilen och jogga en sväng i den milda höstluften. Dessutom hittade jag hårddisken med alla filmer från barnens första år, allt från första stegen och smakportioner till discodans i köket med träslevarna i högsta hugg. Varför skriver jag då detta här kan man undra. Ja, jag vet inte riktigt själv men det här är ju också en del av livet. Mest jobb här annars men jag vill inte glömma bort det andra också. Det riktigt viktiga…och jag påminner mig själv om ett viktigt beslut jag tog för två år sen.

Precis två år är det sen jag valde om och valde att hoppa av och börja om. Jag visste inte då vart det skulle leda men det blev ju bra. Jag sökte mig tillbaka till läraryrket efter åtta år som projektledare/chef och i början var det tufft att börja om. Slumpen ledde mig till Riksgymnasiet, en helt ny värld och miljö, som i början skrämde mig, men som strax började utmana mig på riktigt. I backspegeln ser jag att det som först kändes konstigt och ovant blev bra och vidgade mitt perspektiv. Jag har också på riktigt insett hur mycket jag har att lära mig och hur mycket som jag inte kan. Därför ser jag fram mot läsårets alla tillfällen till lärande, i vardagen eller som i morgon då vi har 1-1 workshop på Tullängsskolan på höstlovets första dag. Fylla på och utöka, hitta nya områden att utforska. Världens bästa jobb har jag och trots kyligare tider, mörker och vintertid så vill jag inte gå i ide som björnen eller lämna landet som fåglarna. Nej nu tar vi vara på höstlovet och laddar in ny kunskap och energi med några studiedagar följt av ett par sköna lovdagar.

20131027-211021.jpg
Foto: © Eva Hjortsberg Deermountaindesign

Sommarlov

Då är det äntligen sommarlov! Eller egentligen heter det ju semester men sommarlov låter ju så härligt. Speciellt när man, som jag, haft en paus från lärarjobbet och haft semestertjänst under flera år. Jag trivs ju bättre än någonsin på jobbet och har massor med spännande uppdrag att se fram emot i höst men nu ska det njutas av ferietjänstens fördelar. Tillsammans med hela familjen dessutom, inte dumt alls att vara en lärarfamilj i dessa tider. Jag har några blogginlägg på kö i huvudet så jag kommer nog inom kort återkomma här men först ska jag varva ner lite och försöka landa efter en termin full av hårt jobb, många intryck och mycket lärande. Vi hörs, men nu väntar solstolen!

Balans

Enligt mig det finaste ord som finns – balans. I min naturkunskapsundervisning återkommer jag ofta till balansen i naturen, samhället, universum och den egna hälsan. Brukar diskutera problem som uppkommer när vi rubbar balansen runt omkring oss, t ex växthuseffekten eller utmattningssymtom som leder till ohälsa. Därför är det så viktigt för mig med balans. Balans mellan arbete och fritid, ansträngning och vila. I går kom jag hem från två intensiva och lärorika dagar tillsammans med mina nya kollegor i kvalitetsutvecklarorganisationen i Örebro kommun. Så mycket intryck, input, ord, begrepp, sammanhang och nya relationer att sortera. Så idag behöver jag balansera upp med sömn, rörelse och egna tankar. Därför sov jag länge (så länge det nu går med små barn i huset), åt favoritfrukost och gav mig ut på en cykeltur med frisk luft och tid för tankarna att flyga iväg. Hoppas på sol och värme i morgon så kan jag ladda mig själv med ännu mer energi inför en kort men intensiv vecka på Tullängsskolan.

20130504-142601.jpgFoto: © Eva Hjortsberg Deermountaindesign