Två tredjedelar

Sommarlovet är igång för våra elever och årets studenter har lämnat skolan. Sakta men säkert börjar jag vänja mig med semester och sovmornar. Skönt. Men sen är det också tid att reflektera lite över var jag nu är i mina tre uppdrag och hur detta läsår varit. Nu när jag fått några dagars distans till vardagens arbete.

Som mentor och mattelärare så har jag arbetat med våra teknikelever på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade. Jag har under läsåret varit mentor för alla våra teknikelever: ettor, tvåor och treor. Sammanlagt 17 stycken. Inför kommande läsår startar tyvärr inte teknikprogrammet p.g.a för få sökande så nästa år blir jag mentor för våra tvåor och treor samt de fyror som är kvar ytterligare ett år.

I min roll som mattelärare har jag enbart undervisat våra teknikettor – i kurserna matematik 1c och 2c. 1c kursen gick vi i mål med före sportlovet medan 2c kursen fortsätter några veckor till efter sommaren. Jag har ju också varit tjänstledig 20 % för att studera teckenspråk på distans. Så alla fredagar detta läsår har jag haft mitt fokus på hemuppgifter med avläsning, teckenförråd och egen produktion av filmer som skickats in för bedömning. En gång i månaden har det varit närträffar då vi haft genomgångar och grupparbeten. Jag är stolt över att jag tog mig tid att gå kursen och eftersom jag har stöttande elever och kollegor så har det förstås varit lite lättare för mig än övriga deltagare som kanske inte befinner sig i en teckenspråkig miljö till vardags så som jag gör.

I mitt uppdrag som kvalitetsutvecklare har det varit ett slitigt år. Många av våra stora förändringar har slagit igenom och krävt mycket arbete. Vår rektor har samtidigt, med stöd från tf rektor, under året haft ansvar för två enheter, både oss på RGTU (Tullängen) men också elever och personal på RGRI (Risbergska) – som ska flyttas över och bli RGRU (Rudbeck) från och med augusti 2016. Tyvärr är dock inte lokalerna på Rudbecksgymnasiet färdiga varför de får tillbringa kommande läsår hos oss på Tullängsgymnasiet. Lite rörigt låter det, jag vet, men det blir säkert bra så småningom när alla kommit på plats och personligen tycker jag det ska bli spännande och roligt att vi blir fler elever och personal på Riksgymnasiet på Tullängen kommande läsår.

Året har förstås inte bara varit slitigt och arbetsamt, året har också levererat statistik och enkätsvar som visar på att vårt kvalitetsarbete börjar ge resultat. Självklart finns mycket kvar att jobba med men så här två tredjedelar in i vår ”visionstid” så kan vi se att vi bl.a lyckats bättre med elevdemokratin, ett mer likvärdigt mentorskap, samt ökat tryggheten hos våra elever. Bra förutsättningar för att få våra elever att nå sina uppsatta mål, lägga en grund för fortsatt lärande samt öka deras framtidstro och möjligheter till egen försörjning.

När vi nästa läsår går in i tredje och sista läsåret i vår ”visionstid” så har vi justerat ytterligare i vår organisation för att nå längre och bli ännu bättre. Mer om detta kan du läsa här>>.

Idag har även en god nyhet nått oss när Jan Sydhoff (särskild utredare och nationell samordnare) kom med sitt betänkande kring kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar. Där föreslår han att Örebro kommun får anordna Riksgymnasium för elever med grav språkstörning (RgS), något vi kämpat för och hoppats på. Om detta kan du läsa mera här: Debattartikel SvD och här: Utredningen i sin helhet.

Med detta så önskar jag dig en skön och vilsam sommar – på återhörande nästa läsår. Då blir det slutspurt…

Student

 

En Amanda till alla

När jag började arbeta på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, en kall januaridag för tre och ett halvt år sen mötte jag Amanda. Hon hade varit där en termin längre än mig. Hon var ung, jätteung. Hon hade typ precis tagit studenten själv. Nu skulle hon arbeta som elevassistent och vi fick skrivborden bredvid varandra. Sedan dess har mycket hänt. Riksgymnasiet på Tullängsgymnasiet har förändrats på många sätt och jag också. Jag och Amanda har också utvecklats tillsammans under dessa år. Vi har försökt lära oss teckenspråk tillsammans, vi har stött och blött och funderat och reflekterat kring hur elever mår och hur det går. Under en lång tid så var Amanda med på mina mattelektioner där vi undervisade elever med språk- och hörselnedsättning. Nästan varje lektion avrundade vi med att diskutera vad som hänt under lektionen. Vad vi sett och hört, vad hon hade sett och hört men som jag missat. Vilka signaler hon fångade upp från eleverna när jag gick igenom ett visst moment på tavlan. osv. osv.

Amanda har drivit på min egen utveckling och hon har bidragit till att eleverna fått en bättre undervisning av mig. Hon har reflekterat och ifrågasatt, men på ett helt ofarligt sätt. Hon har velat lära sig, hon har haft elevens bästa i fokus och tillsammans har vi fört eleverna framåt.

I Helen Timperleys bok, Det professionella lärandets inneboende kraft, läser jag om hur lärares lärande måste utgå från elevernas behov och hur viktigt det är för lärare att utmana sina nuvarande övertygelser i ett utbyte med andra kollegor. Detta utbyte måste dock kännetecknas av ett respektfullt och utmanande förhållningssätt för att utveckling ska ske. Precis så har det varit att arbeta tillsammans med Amanda och alla lärare borde verkligen ha en egen ”Amanda” i sitt klassrum. Att utmanas av, att fundera tillsammans med, att ifrågasättas av och att glädjas med när eleverna förstår och vi når fram.

Men nu är jag så otroligt glad för att Amanda slutar hos oss. För hon ska börja studera – till lärare!!! Så rätt!!

Stort lycka till på vägen Amanda och välkommen tillbaka – när som helst under resan när du vill prata pedagogik eller när du är färdig och har ditt lärarleg i fickan!

HelenT

Vilken vecka!

Summerar terminens första vecka – en intensiv och rolig start som egentligen började lite tidigare för mig. Ungefär samtidigt som regnmolnen skingrade sig så började jag och min kollega Rigmor att jobba efter semestern. I dagarna tre så planerade och fixade vi för att i måndags kunna ta emot alla medarbetare på Riksgymnasiets skolor för två dagars kickoff i Loka brunn. Redan i söndags åkte vi dit för att kontrollera lokaler, teknik, rumsfördelning mm mm. Allt för att våra gäster, personalen från Riksgymnasiet från Tullängsgymnasiet (RGTU), Virginska gymnasiet (RGVI) och Risbergska gymnasiet (RGRI), skulle känna sig välkomna och få två riktigt givande dagar.

Måndag och tisdag tillbringade vi så i Loka med gemensamma föreläsningar, grupparbeten och planering, men också fika, mat och underhållning samt bad för de som önskade. Lite mer om dagarna i Loka hittar du här>>

Loka följdes av Lärardagen där jag och vår rektor Anders hade ett seminarium på förmiddagen som hette ”Att vara förstelärare – att förlänga och förstärka rektors ledarskap – så här gör vi!” Efter picknick-lunch och firande vid slottet ägnades eftermiddagen åt överlämningar mellan gamla och nya mentorer. Vi går nämligen nu, HT15, in i en helt ny mentorsorganisation på RGTU där färre lärare är mentor åt fler elever. Läs mer här>>

Torsdagen inleddes med möte med våra lärare på Tullängsgymnasiet som ska undervisa våra teknikelever från Riksgymnasiet men som inte tillhör vår organisation till vardags. Vi diskuterade utmaningar och möjligheter och gick igenom och testade den hörselteknik som vi använder i undervisningen.

Under torsdagen träffades också det nya mentorsteamet (11 st lärare) och vi drog upp riktlinjer för första skolveckan och tänkte tillsammans kring vilka viktiga saker som vi behöver ta upp med våra elever vid uppropet på måndag. Det känns så himla bra att vi nu ska arbeta på ett nytt sätt med mentorskapet hos oss. Jag tror att detta kommer leda till mer likvärdighet i mentorskapet för våra elever och det var med en fin känsla av engagemang och delaktighet som jag lämnade vårt möte i torsdags.

Fredagen ägnade jag sedan – så mycket jag kunde – åt att ha fokus på min matematikundervisning som jag ska ha detta läsår. Jag kommer undervisa våra nya teknikettor i matematik 1c under HT och matematik 2c under VT. Jag lämnade även över mina gamla elever till de nya lärarna som tar över efter mig.

Slutligen rundades veckan av med att hjälpa rektor Anders att spela in den film som ska hälsa våra 234or välkomna på måndag. Vi delar ju nu Anders med Risbergska gymnasiet, varför det känns bra att han ändå är med vid uppropet – på film – trots att han vid aktuell tidpunkt finns på annan plats.

Oj vilket långt inlägg det här blev. Inte så mycket reflektioner men ändå en dokumentation av denna intensiva vecka som varit väldigt innehållsrik. Nu hoppas vi att grunden är lagd för årets viktigaste skoldag. Uppropet i morgon!

Vecka33

Är det rimligt?

Just nu är många av våra elever ute på Arbetsplatsförlagt lärande – APL, vilket betyder att våra scheman ser annorlunda ut och några av oss har lite mera luft i schemat. Idag resulterade det i en spontan fikastund som kunde förlängas något eftersom ingen lektion väntade på oss. Under denna stund tillät vi oss att breda ut våra diskussioner och hamnade efter en stund i frågor som – Vad behöver våra elever för framtidskompetenser? Vad kommer vara viktigt i framtiden? Kommer det t ex vara nödvändigt att kunna skriva med penna? Eller att kunna alfabetet och ordna ord/begrepp i alfabetisk ordning? Hur viktigt blir det att kunna huvudräkning när digitala verktyg finns i varje ficka?

Alfabetet

Vi tyckte förstås olika om detta! Huvudräkningen försvarades med problemlösningsförmågan som tränas i och med att eleverna jobbar med detta men vi hade svårare att se att alfabetet och handskrift kommer leva kvar när informationssökning sker på nätet och vi redan nu och i framtiden skriver det mesta på dator/mobil/platta samt troligtvis kommer att skriva under och legitimera oss med våra fingeravtryck.

Efter ett tag kom vi vidare i diskussionen. Vi landade på något sätt i att det behöver finnas någon grund för fortsatt lärande och vi enades om att en av de viktigaste förmågorna i framtiden kommer bli det kritiska tänkandet. Eleverna behöver tränas i att fundera över om saker, svar och information är rimliga? Är det rimligt att svaret på räknaren ger 0,006 kg när vi räknar ut vad en elefant väger. Är det rimligt att det fanns bussar på Vikingatiden? Är det rimligt att Trollhättan ligger strax utanför Paris?

Vår pedagogiska/filosofiska diskussion gav inte så mycket mer svar än så men det är mycket givande att få stöta och blöta och diskutera kunskaper, förmågor och lärande med kloka kollegor. Hoppas på fler sådana här flexibla, spontana och spännande diskussioner med kollegor i framtiden, kanske redan i morgon…..eleverna är ju på APL några dagar till.

Att dokumentera lätt och rätt?

Såg en film häromdagen som Anna Karlefjärd och Ola Henningsson, verksamhetsutvecklare vid Barn och ungdomsförvaltningen i Karlstad gjort.
Filmen är tydlig och enkel och tar upp lärares professionella dokumentation och relationen mellan dokumentation, kommunikation och rättssäker bedömning.

Filmen satte igång massor av tankar och jag har inte riktigt kunna släppa mina funderingar på hur vi i matematikundervisningen kan vara professionella och rättssäkra i vår dokumentation och bedömning. I ämnet matematik har vi – som jag ser det – en tredimensionell ämnesplan med förmågor, centralt innehåll och kunskapskrav att undervisa utifrån, bedöma och således också dokumentera. Hur gör vi det på ett sätt som är lätt att förstå för elever, vårdnadshavare och också för våra kollegor om de av någon anledning behöver ta över vår undervisning och bedömning?

Jag har inga bra svar, jag har provat med olika sorters matriser men jag tycker alltid att det känns otillräckligt och att hur man än vänder sig inte får med alla tre dimensioner i ämnesplanen. Hur gör du? Har du hittat den perfekta dokumentationen som är lätt att arbeta efter och lätt att kommunicera? Tar tacksamt emot tips och eftersom jag dagligen arbetar med elever med språknedsättning så är det otroligt viktigt att hitta ett sätt som är lätt att kommunicera. Lätt och rätt alltså – inte lika enkelt som det låter.

En sjättedel

I början av denna termin formade vår verksamhet en vision. En vision som siktade på de elever som tar studenten 2017. Nu är det jullov HT14 och en sjättedel av visionstiden har passerat. När jag tänker tillbaka och försöker minnas de viktigaste händelserna denna termin så blir det förstås vår kickoff i Loka brunn med all personal (utom rektor Anders) och när vi tog emot våra nya ettor med introvecka med nytt upplägg och även intervjuade dem om motivation och mål med skolarbetet mm. I arbetet med kvalitetsplanen under september fick vi bl.a syn på brister i elevinflytandet vilket resulterade i att vi startade upp programråd (som till våren byter namn till programlyftet) vilket gav mycket mer än jag vågat hoppas på. Under hösten har vi också inventerat våra processer och arbetat med att utveckla omdömesskrivning och utvecklingssamtalen. Vår rektor har flippat sitt budskap, dvs spelat in film efter film för att få ut sitt budskap och dela sina tankar med elever och personal.

För egen del så har jag funderat mycket på skolpolitik under året och vid riksdagsvalet så utsågs ny regering som äntligen gav rätt fokus på skolfrågor. Allt detta lovade gott och jag hoppades att skolan nu äntligen skulle få resurser och arbetsro – men – för några veckor sen så kraschade allt i ett politiskt inferno som verkar resultera i ett omval med oviss utgång. Ledsamt för Sverige i allmänhet och skolan i synnerhet.

Tillbaka till vår verksamhet. Under terminen har vi även jobbat målmedvetet med vår fysiska arbetsmiljö och jag blev även utsedd till förstelärare tillsammans med Bertil och Christer på vår sektor. Förutom mitt arbete på Riksgymnasiet så har jag även försökt lagt så mycket tid som jag kunnat för att stötta Fredrik i arbetet med Pedagog Örebro som nu har etablerat sig på arenan för pedagogsajter. Senaste projektet är att starta en podcast med samtal om skolutveckling i vår. Spännande ska det bli.

Men här och nu avslutar vi den första sjättedelen av vår visionstid. Fokus är framtidstro och framtidshopp och grund för egen försörjning och fortsatt lärande för våra elever. Mycket tid är kvar men under vårterminen som kommer behöver vi befästa alla processer och sätta upp mål för dem. På det individuella planet så konstaterar jag att tre år på Riksgymnasiet har passerat och att jag är tacksam för de elever och utmaningar jag mött och mina underbara kollegor och som stöttar och peppar i alla lägen. Lyckos mig! Vi ses i vår igen!

Från mig till dig – en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!!

God Jul

 

 

Veckobok

Fredag och dags och sammanfatta veckan. Har tagit upp en gammal vana från min tid som projektledare på KomTek – att avsluta veckan med att skriva veckobok. Lite kort om vad jag gjort, reflektioner, tankar och idéer och sist men inte minst, känslor som tagit tag i mig under veckan. Positiva och negativa. Stora och små. Bara att formulera dem gör det enklare att släppa dem och gå vidare.
Vad som stod i veckans summering? Att vi haft en kreativ APT med massor av idéer kring vår arbetsmiljö, att jag introducerat bedömningsmatrisen i matematik för mina ettor, att jag gjort ett första utkast till vår kvalitetsplan och att jag lyssnat på skoldebatt på Stortorget i regnet där V och M stod under samma paraply och KD föreslog mer samförstånd och samarbete i skolpolitiken. Bra där!! Trevlig helg på er alla och kom ihåg att rösta på söndag.

Paraply

 

Skolstartsvecka

Landat tungt i soffan efter första ”riktiga” skolveckan, dvs en vecka med elever och schema, planering och möten, kända och okända ansikten i korridorer och lektionssalar. Tänkte bara försöka samla tankarna i en kort reflektion kring denna vecka. Jag har ju ändå förändrat min vardag ganska rejält när jag nu detta år enbart arbetar på Tullängsskolan och riksgymnasiet för döva och hörselskadade.

Veckan har varit innehållsrik med upprop och introdag med schemabrytande aktiviteter. Själv fick jag äran att i tisdags vara med tvåorna på idrottsdag utanför skolans väggar. Vi började med en förmiddag på svartån då eleverna paddlade kanot och pratade allemansrätt, paddlingsteknik och säkerhet. Eftermiddagen fortsatte sedan på Eyrabadet med simning och livräddning. Ettorna var denna dag på stadsvandring och treorna (och fyrorna) började på sina karaktärsämnen.

Från onsdag har vi gått enligt schema och jag har träffat mina nya grupper som jag ska undervisa i matematik. Kul och pirrigt är det ju alltid och extra speciellt är det när man möter sina nya ettor för första gången och ska etablera en relation och grund att stå på inför fortsatt undervisning och lärande.

På en av mina lektioner denna vecka fick eleverna skriva en exit-ticket när de lämnade lektionen. Jag bad dem beskriva en känsla som de upplevt under vår första lektion tillsammans. Det var lite blandade tankar på lapparna men på en av lapparna fanns två tecknade ”gubbar” där en var ”ledsen” och den andra ”glad”. Den ledsna gubben var överkryssad och bredvid den glada gubben stod det ”kändes rätt OK ändå”. Den lappen fastnade hos mig och får symbolisera ett delmål med undervisningen denna första vecka – att kanske lyckas riva några gamla didaktiska kontrakt kring vad och hur matematik är. Att erbjuda en alternativ bild av matematikundervisningen och kanske hitta lite glädje och bygga självförtroende hos eleverna. Det får bli mitt mål närmsta tiden för att sen bygga vidare på. Vad tror ni om det?

Exit ticket

Mera matte på teckenspråk

Ja då var det dags för ytterligare ett matteklipp med tal och teckenspråk. Lite prestationsångest hade jag denna gång när inte syftet enbart var att testa. Jag och Jullan har nämligen fått tid några tillfällen under vårterminen för att spela in fler filmer med detta tema. Jag tror att vi har fått ca sju gånger á drygt en timme för detta. Får se hur många filmer vi kan göra, men minst fem filmer är mitt mål och det borde gå om jag kan släppa loss lite och inte bli för petig med detaljerna. För det var just Daniel Barkers tips i hans bok – Flipped classroom – det omvända arbetssättet – till alla som vill flippa klassrummet, att bara köra, inte vara för petig. Det blir fel ibland men det gör inte så mycket, bara man kommer igång. Så med hans ord ringande i huvudet så kör vi på, beredda på att det kanske inte blir perfekt varje gång men förhoppningsvis tillräckligt bra för att komma till användning.

Sportlov i Singapore

Hemma igen efter två veckor på resande fot. Förlängde sportlovet med föräldraledighet och hann med fyra länder: Singapore, Malaysia, Thailand och Vietnam. Värmen och solen var påtaglig men välgörande efter en lång, grå och kall vinter här hemma.
Roligaste dagen hade vi när vi besökte Legoland i Malaysia. Vi var nästan ensamma där och hann testa de flesta attraktioner vi ville prova. Lite legoshopping hann vi också med innan bussen tog oss tillbaka till Singapore via dubbla passkontroller. I Singapore bodde vi på ett hotell med en liten pool på taket med utsikt över stan (dock inte hotellet på bilden nedan – vår takpool var mycket, mycket mindre än jättepoolen på hotellet som gett Singapore en unik skyline).

Vilken stad förresten, det första stället jag besökt som jag skulle kunna tänka mig att flytta till, iallafall för en period. Rent och snyggt överallt, ordning och reda å dessutom välorganiserat ner på detaljnivå. Ja, ni som känner mig fattar att jag skulle kunna trivas där. Några exempel på detta: När vi skulle ta taxi från flygplatsen stod en liten farbror med vita tyghandskar och vinkade fram taxibilar till numrerade parkeringsplatser, bara att hoppa in. Tunnelbanan var bäst av allt. Alla tåg var datastyrda och förarlösa och på perrongerna var det inga öppna spår utan hela väggar med skjutdörrar som bara öppnades när tåget var där. Kändes supersäkert och tryggt, speciellt när man har en liten fyraåring med sig, ingen risk att trampa snett och hamna på spåret. Vid övergångsställena med rödljus räknades sekunderna ner innan ljuset slog om, inget spring mot blinkande gubbe, bara att räkna ner och anpassa farten. Ja som sagt, ett land som passade mig fint, iallafall det lilla vi hann med, men vem vet, kanske får jag chans att åka tillbaka nån gång, kanske utforska skolan också, den ska visst vara i världsklass, iallafall enligt PISA. En och annan ingenjör finns nog i landet också om man kan bygga ”båt-hotellet” nedan och pariserhjulet, 165 meter i diameter (tog 30 min att åka ett varv så där finns lite matte för den som har lust att räkna lite).

20140224-213515.jpg