Matematik på teckenspråk

Äntligen har jag lyckats få till min första ”flippade” film med matematik på teckenspråk, en tanke jag grunnat på länge men inte haft tid att förverkliga. I fredags hittade jag 15 min då jag och Iren ”Jullan” Juhlin, en av skolans teckenspråkstolkar, kunde testa min idé.
Vi ställde upp min mini-ipad på ett högt bord och satte igång. Vi filmade allt i en tagning och idag har jag redigerat filmen i iMovie och lagt på start- och slutbilder samt höjt ljudnivån. I slutet av filmen la jag till några uppgifter där eleverna kan kontrollera om de förstått begreppen vi presenterar i filmen. Nu ligger den på min youtube-kanal och resultatet blev så här:

Om mina kollegor tror på idén kommer jag ha som mål att spela in flera filmer under vårterminen tillsammans med Jullan. Syftet är att göra korta filmer som förklarar matematiska begrepp med både tal och teckenspråk. Detta har jag letat efter på nätet men ännu inte hittat några. I samband med mina efterforskningar så hittade jag däremot en intressant artikel av Elsa Foisack publicerad av NCM i Nämnaren 2001. Nyfiken letade jag vidare och hittade även hennes avhandling ”Döva barns begreppsbildning i matematik”. Har inte hunnit läsa denna drygt 200 sidor långa text än men den får stå på läslistan framöver. I stället hittade jag en kortare artikel i Lärarnas Nyheter där några av hennes forskningsresultat presenteras kortfattat. I mitt sökande efter matematik för döva elever fann jag även denna databas med ”Tecken för matematiska begrepp”. Också ett material jag ska försöka hinna fördjupa mig i tillsammans med Jullan när vi planerar och spelar in fler filmer. Vad tycker ni? Tacksam för synpunkter och förslag på förändringar inför fortsättningen.

Kepsdebattens död

Äntligen har jag funnit det jag behöver för att en gång för alla ta död på kepsdebatten i skolan. Jag vet i och för sig inte om den varit så speciellt livskraftig sen de smarta mobiltelefonerna klev in i våra liv på allvar och tog över debatten om att vara eller inte vara i klassrummet. Men även mobildebatten kan få vila i frid när du läst och tittat igenom följande sida: Lär om teknikstöd. Hemsidan är ett utbildningsmaterial som är framtaget av Hjälpmedelsinstitutet genom regeringsuppdraget Teknikstöd i skolan och där finner du konkret material om hur elever med kognitiva svårigheter kan stödjas genom olika form av teknikstöd eller andra metoder. Så klicka genast in på sidan och kolla filmer och läs samlade tips. Om du är lärare kan du säkert identifiera händelser och likheter med din vardag i skolan och hitta situationer i filmerna som du känner igen från arbetet med dina elever.

20131030-213659.jpg

Språknedsättning

Hel dag med mina kollegor på Riksgymnasiet – Tullängsskolan, Virginska och Risbergska. Inbjuden talare var legitimerad logoped Hanne Uddling som föreläste under förmiddagen om elever med språkstörning. Hanne började med att faktiskt sätta ljuset på begreppet språkstörning och föreslog att vi istället skulle benämna funktionshindret med språknedsättning (trots att den medicinska termen är språkstörning). Hon jämförde det med t ex hörselnedsättning och tyckte att vi alla skulle försöka jobba in ett nytt begrepp när vi pratar om detta funktionshinder.

Hanne gick sen vidare till att rita följande bild på tavlan: Ljud/Ord/Grammatik/Pragmatik och förklarade att för en generell språkstörning/språknedsättning så ska alla nivåer ha en skada men att det finns gradskillnader och återigen jämförde hon med ett annat exempel, hur musikalisk man kan vara eller motsvarande ”funktionshinder” att vara helt tondöv eller bara sjunga lite falskt när man är trött.

IMG_1805

Under hela föreläsningen pratade hon om vårt språk som livsviktigt och hon liknade vårt användande av språket som ett stort bibliotek, med bokhyllor, lånedisk och en bibliotekarie som hela tiden ”jobbar åt oss” och hämtar rätt ord, begrepp, bok i vårt bibliotek för att tolka ord och sammanhang. Vid en språknedsättning är det just i ”biblioteket” problemet ligger, kanske dålig kvalitet på bokhyllorna, för få bokhyllor, för kort lånedisk som ska hantera alla beställningar eller kanske en bibliotekarie som blir trött i fötterna och måste vila med jämna mellanrum.

Hanne gav oss många handfasta tips under föreläsningen bl a att använda de tidsenliga lärverktyg som finns att tillgå. ( Länktips: Logopeden i skolan ) Hon pratade också mycket och länge om bildstöd och att träna eleverna att visualisera ord, begrepp och sammanhang. Vidare så pratade hon sig varm om flippat klassrum för att elever ska kunna titta igenom en film så många gånger som precis hen behöver för att ta till sig materialet och sist men inte minst; vikten av att ta små korta pauser, så att ”bibliotekarien” kan få vila sina fötter en stund och ladda om.

Det var min sammanfattning av en lång och givande dag där även gruppdiskussioner under eftermiddagen fick stor plats. Det jag tar med mig från idag är framförallt två saker som hon sa:

  •       Det som är bra för elever med språknedsättning – är bra för alla elever!
  •       Med rätt inställning kommer man långt!

Två saker att hålla sig fast vid när vardagens vindar blåser hårt kring oss och man känner sig förvirrad och inte riktigt vet var man ska börja.

Skolpolitik

Nu tänkte jag ge mig in på ett område som jag egentligen borde undvika, nämligen politik, men med ett valår framför oss och med gårdagens partiledardebatt på svt i färskt minne så kan jag inte låta bli. Lyssnade förundrat i går på när politikerna kastade statistik och historiska misstag i ansiktet på varandra utan antydan till att ta in vad de andra sa.
Hur vore det istället med en samling kring skolan över blocken och över partigränserna.
En diskussion där man pratar med lärarna och inte om lärarna. En diskussion som inte utgår från pengar (lärares löner och gruppstorlekar) utan en djupare diskussion med förankring i aktuell forskning som kan kokas ner till vardagsnära metoder som ger bevisad effekt. En satsning på tid och struktur för kollegialt lärande där lärares samlade erfarenhet kan förfinas, delas och nå ut till eleverna i klassrummet, det digitala eller IRL. Mitt bidrag till detta är dessa två bilder som jag fotograferade vid Karlstad Universitet då jag och flera andra handledare inom matematiklyftet var på två dagars utbildning. Arne Engström, universitetslektor, docent och forskare sammanfattade då professor John Hatties forskningsöversikt med över 80 miljoner elever (källa: SKL). I denna förkortade sammanställning av vad som gör skillnad för elevers resultat är utvecklingen kopplad till att vi fokuserar på just undervisningen och insatser med stora effekter på resultaten är följande:

– utvärdering av undervisningen
– att läraren är tydlig i sin undervisning
– feedback från lärare till elev
– omfattande stöd till elever i svårigheter
– accelererad undervisning för duktiga elever
– insatser för att minska störande beteende

Inget av ovanstående hörde jag nämnas vid gårdagens debatt, i stället diskuterades lärarnas löner, gruppernas storlek, betyg i ännu lägre åldrar m.m m.m. Men Hattie säger att det är läraren som gör skillnad – i allafall vissa lärare. Framgångsreceptet har ni nedan, sammanställt av Arne Engström, Karlstad Universitet.

20131007-204314.jpg

TemaTeam

Idag var en historisk dag i gymnasieskolan. Idag fick våra elever som går i tvåan sina datorer i satsningen ”1-1”. Utdelningen gick supersmidigt med hjälp av våra vaktmästare och ansvarigt företag som levererat datorerna. Dagen började dock med fokus på oss lärare när vi drog igång en ny termin med TemaTeam på min sektor, riksgymnasiet för döva och hörselskadade. Vår rektor hade samlat in fokusområden från oss med utgångspunkt i 1-1 satsningen och efter en kort stund, med målformuleringen att vi ska ”Zlatanera” inom området, så förstod alla vad som gällde. Var och en fick välja TemaTeam och själv valde jag ”sociala medier i undervisningen” vilket resulterade i ett för dagen nytt instagram-konto och diskussioner och idéer om hur instagram skulle kunna användas i undervisningen. En väldigt rolig start på dagen som inom kort kommer synas i min undervisning – det är mitt mål i allafall.

20130903-214215.jpg

Lärarleg

Mitt i den varmaste sommaren på länge så dök den då till slut upp – Lärarlegitimationen. En pdf-fil i inkorgen, ganska anspråkslöst men kanske viktigt och innehållsrikt, vad vet jag? Hade hellre fått ett litet inplastat kort i körkortsformat som jag kunna haft i plastficka i plånboken och likt en polis i en amerikansk film rycka upp vid skarpa situationer då tveksamheter om min kompetens kunde uppstå. För det är väl så det är tänkt Björklund? Att vi ska vara speciella och unika och kompetensen vara hög och skyddas från att kopieras. Folk runt omkring ska kunna lita på att vi kan det vi utger oss för att kunna – att lära – för det är väl det en lärare gör – lär sig, eller lär andra? Hur tänker du om lärarlegget? Sommarnatten är varm och höstterminen ligger bara två helger bort. Sakta men säkert börjar hjärnkontoret snurra igång igen och datorns mappar är sorterade och rensade för att göra plats för ett nytt läsår, nya uppdrag och ny dokumentation. Undrar om det kommer kännas någon skillnad, nu när jag är en legitimerad lärare, det återstår att se…inom kort.

20130726-233613.jpg

Uppskattning

Tack Vendela för sommarpresent och sommarhälsning! Brevet väntade på mig hemma i brevlådan när jag kom hem efter två dagars utbildning i Karlstad och jag blev så glad.
Nu väntar bara ytterligare en dags arbete innan sommarlovet tar vid. Jag längtar, det ska bli så skönt och en solig dag kommer jag kvittera ut en stor glass och njuta lite extra av ledigheten och sommaren.

20130613-221425.jpg

Bryt ihop och kom igen

Det här inlägget är en del i min reflektion av läsåret som gått och också ett sätt att dokumentera min tacksamhet över mina tålmodiga kollegor på jobbet. Låt mig berätta. För ungefär ett år sedan fick jag veta att jag skulle få en mentorsroll till kommande läsår. En ny erfarenhet som jag gick in i med blandade känslor. Jag vände och vred på uppdraget och gjorde allt jag kunde för att mina mentorselever skulle få ett förtroende för mig så vi tillsammans kunde nå framgång. Men det var svårt och jag tvivlade på min kompetens. Jag minns att jag knackade på hos min rektor och ventilerade min frustration över situationen och min otillräcklighet. Jag gick därifrån utan svar men lättad över att få delat min känsla och där någonstans vände det. Jag hittade ny energi, fler infallsvinklar, nya metoder och samarbetspartners och vi började göra framsteg, tillsammans. Skönt!

Några månader senare så var det dags igen. Min mattegrupp spretade åt alla håll och jag höll på att tappa greppet. Återigen tvivlade jag på min kompetens och behövde hjälp och någon att studsa mina tankar mot. Uppgiven pratade jag med min kollega som undervisade en parallellgrupp i samma kurs. Dessutom pratade jag nästan sönder vår elevassistent som kände gruppen väl från andra sammanhang. Efter ett tag började jag ändå få en idé om vad jag kunde ändra på och vilket stöd mina elever behövde. Försiktigt ändrade jag lite här och där och sakta men säkert så såg jag en förändring. Fler elever hängde med i resonemangen och i slutänden nådde de flesta eleverna kursens mål.

Tänker att det är så viktigt att våga bryta ihop och komma igen. Så väldigt viktigt att ha ett tillåtande klimat i arbetsgruppen men också att ha ett stöd i detta från ledningen. Utan mina bollplank hade jag inte kommit vidare och nått de mål som jag nu kan bocka av. För att illustrera detta delar jag ett citat från Winston Churchill som dök upp igår på vår fortbildningsdag på Conventum:

20130612-233307.jpg

Slutrundan

Minns ni pyramiden jag byggde? Idag kom den till användning när vi hade vår avslutningsaktivitet med alla elever: Slutrundan. I mitt arbetslag, Teknik & Handel, hade vi tema ”pussel” och hade tre stationer. Först skulle eleverna bygga ett ”T”, sen en kub och sist en pyramid. Tiden var begränsad och poäng delades ut som sedan summerades med tipspromenad och de andra uppdragen runt om på skolan. En härlig förmiddag tillsammans i solen fick vi men sen är det verkligen dubbla känslor nu på slutet. Som vår rektor sa när vi avrundade läsåret idag, ”en del ansikten kommer ni aldrig mera se efter idag och andra kommer ni vara vänner med resten av livet”. Vemodigt.

20130605-225904.jpg