Avslut

Lämnat in nycklar och dator. Stängt dörren till arbetsrummet och lyssnat till hur låskolven surrade till bakom ryggen på mig när jag idag gick ut från Tullängen och avslutade ett långt kapitel i mitt jobbliv. När jag stannade till på skolgården och såg mig omkring så nådde min blick Innova och teknikhuset där jag började mina år i Tullängens organisation, när jag och Samuel Sollerman klev in där för att vara med i förändringen av Tullängsskolan i projektet Innovatören. Tillsammans byggde vi upp fysiksalen och allt däromkring. Vi jobbade febrilt med att våra elever på NOT (Natur och Teknik) skulle få en rolig och lärorik tid under sina studier och få en god grund att stå på för framtida lärande, arbete eller eget företagande.

När jag snurrade ett kvarts varv där på skolgården så såg jag KomTek och den byggnad som jag och mina kollegor tillsammans fyllde med innehåll och liv och framtidstro för barn och ungdomar i allmänhet och tjejer i synnerhet. Att fått förtroende att skapa Sveriges första kommunala teknikskola är nästan overkligt att tänka på så här 15 år senare. Men det som nu är naturligt och självklart i drygt 20 kommuner i Sverige byggde vi upp där – ett stenkast från den skolgård jag nu lämnar.

Innan mina steg styrde hemåt vände jag blicken mot byggnaden till vilken jag nyss stängt dörren. Där inne finns Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, en verksamhet som jag hamnade i av en slump men stannade kvar i på grund av gott ledarskap och engagerade och omtänksamma kollegor. En verksamhet jag växt in i och lagt ner min själ i att förstå och utveckla. En verksamhet jag nu också lämnar för att jag känner att min kompetens inte behövs där längre.

Nu snurrar jag ett extra varv och ser mina tre arbetsplatser som jag varit med om att forma och utveckla och som format och utvecklat mig – som människa, ledare och lärare.

Tack Tullängen för allt!

 

 

Pia, Tony, Bengt och Mirja

Har i dagarna hittat en facebookgrupp där jag numera är medlem, ”Fanthyttan, Hafsta, Guldsmedshyttan, Storå, Nederhyttan och byarna omkring”. I gruppen delas diverse bilder från min hembygd, barndom och skolgång. Har under veckan läst, skrattat och rest tillbaka i tiden. Tillbaka till Fanthyttans skola, till 80-tal, till lägerskola i Kloten och skolresa till Gotland. Inser att jag minns det mesta som om det var i går. Minns när vi mjölkade korna på Hau gård, hade disco och reflexvandring i Kloten, hur vi spelade in film i Nora, spelade teater, sjöng Dagny-kom hit och spill, tävlade i multiplikationstabellen och målade möss på vår lärares bil. (Ja det var ok, han hade gett oss tillåtelse. Läraren ser ni på bilden nedan, Tony, och tjejen i mössa och flätor – det är jag!)

Jag och Tony

Funderar på hur detta format mig och hur stor del lärarna under min skolgång påverkat mig och mitt liv. Hur hade det gått om inte min lågstadiefröken, Pia Svensson med värme, påhittighet och beslutsamhet hjälpt mig få ordning på de där svåra bokstäverna ”d” och ”b”. Hade jag valt matematiken som yrke om jag inte fått med mig glädjen från mellanstadiet när vi alltid började med multiplikationstävling sittandes på bänkarna och utmanats med bråkräkning redan i 4an. Hur osäker hade jag varit för scenframträdande och muntlig framställning om vi inte spelat teater och gjort film med Tony Leiegård under alla år med honom som lärare. Hade jag vågat satsa på fysik och naturvetenskap om jag inte haft Bengt Lindlöf som med glädje, skärpa och tydlighet lotsade oss genom både fotosyntesen och Ohms lag. Vem vet hur det varit? Säkert är iallafall att dessa lärare gjort avtryck och gett glädje, kunskap och trygghet genom min skoltid.

Idag var jag på utvecklingssamtal med min äldste son som går i 2an på Navet och inser att jag återigen möter en lärare som kommer betyda massor för mig, och min son och vår familj. En lärare som med tydlighet, kompetens, lugn och värme finns i hans liv och lotsar och leder honom och hans kamrater varje dag. Jag lägger Mirja Tannerstad till listan av lärare som gör skillnad. För mig. För min familj. För Örebro. För Sverige.

En KomTek-student

Serverade på Tullängsskolans årliga studentmiddag igår. Alla mentorer serverar alla avgångselever. När jag delar ut tallrikar bland borden där eleverna på teknikprogrammet – teknikvetenskap sitter känner jag plötsligt igen ett ansikte. Nu tio år äldre men ändå. Ett namn kommer upp i mitt huvud och jag går fram o frågar henne om hon heter XX och gått på KomTek? Mycket riktigt, hon gick där, på min kurs, från början när vi startade, tillsammans med sina två syskon. Hon berättar att de alla tre idag studerar teknik på något sätt och hennes egna planer verkar glasklara. Fortsätta med högre studier i teknik. Jag blir så stolt att jag nästan spricker och hon funderar på hur jag kunde känna igen henne och minnas hennes namn…

Ja – de satte spår i mig de där deltagarna som trampade upp de första stigarna på KomTek i Örebro, Sveriges första. Kanske sätter även KomTek spår i deltagarna som bidrar till framtida studie- och yrkesval. Gårdagens möte med min gamla deltagare kanske var ett tecken på det. Cool känsla var det iallafall för mig!

KomTek student

Wow-pedagogik

Tänkte ta chansen att skriva om KomTek igen, mitt gamla kära KomTek som blomstrar och utvecklas som aldrig förr. I fredags fick jag chansen att tillsammans med kvalitetsutvecklargruppen besöka KomTek under hela eftermiddagen och tillsammans lära känna deras Wow-pedagogik.

Vår grupp började hos Axel o Camilla och där fick vi höra om och känna på och fråga mer om luften och hur den funkar. Vi puffade rökringar med airzookan vi byggt och fick höra mer om hur KomTek ser på lärandet. Axel beskrev det så här: ”På KomTek ruggar vi upp barnens minnesyta med nyfikenhet så att kunskapen kan fastna på riktigt”. Enligt mig en fantastisk målbild att ha i tanken när vi planerar undervisning i skolan så att lärandet blir bestående och livslångt. Ser mig själv med ett sandpapper i handen som det står ”nyfikenhet” på med stora bokstäver. Om jag jobbar intensivt med det och lägger tid på underarbetet kan jag sen fylla på med fakta, begrepp, samband, procedurer och kunskap som då fäster på riktigt på detta välarbetade underlag.

Flera upplevelser kring KomTeks arbetssätt fick vi sen när vi fick i uppdrag att samarbeta och bygga högt och stadigt. Inte nog med att vi fick diskutera begrepp som fackverk, trianglar och diagonaler, dessutom fick vi delta i en utmärkt övning som väckte tankar kring gruppsamarbete och ledarskap. Allt detta med lite tejp, vattenflaskor och några sugrör – billigt och lärorikt.

Avslutade sen rundturen i KomTek-huset med en diskussion om ljus, elektroner och dioder som resulterade i blinkande smycken och minilampor. Vi fick också ”se” infrarött ljus med hjälp av digitalkameran vilket gav en riktig Wow-effekt i vår grupp och vi ville vetgirigt veta mera. Vi hade ruggat upp vår minnesyta och var redo för kunskapen som nu kunde klibba fast ordentligt.
Stort tack till enhetschef Anna och alla teknikpedagoger på KomTek för en innehållsrik, rolig, spännande och lärorik eftermiddag!

20130831-230548.jpg

20 år sedan

En dag som denna kan jag inte låta bli att titta i backspegeln. 20 år sedan min egen student och idag slutar min första mentorselev sedan jag började arbeta som lärare igen. Vilken underbar dag! Vackert väder, glada elever, avslappnade lärare och framtiden hängandes i luften. Min dag för 20 år sedan var också fantastisk, men regnig!
Nu ska vi ut och titta på Tullängsskolans nybakade studenter! Grattis till Er alla!

20130607-114945.jpg