Så många proffs

Vände idag hemåt efter en bra dag på jobbet. En känsla som förstås dyker upp då och då hos mig men som nu tyvärr varit frånvarande en längre tid. Men idag så var det ny energi och att alla elever nu äntligen är tillbaka på skolan efter påsklov och en lång APL/praktik-period bidrog förstås till detta.

Dessutom så sköljde en våg av insikt över mig när jag idag fick se massa nya sidor av mina kollegor. Eller se och se var väl en överdrift, jag fick situationer, lärdomar och goda exempel berättade för mig när vi idag samlades för att återkoppla och dela med oss av erfarenheter efter vår senaste omgång med PAR-modellen. Denna organiserade form för kollegialt utbyte i verksamheten som vi nu använt oss av i några år.

Idag ägnade vi en timme åt att lyfta exempel och lärdomar från våra besök hos varandra och insikten över vilka proffs som arbetar i vår verksamhet blev så otroligt klar och tydlig när exempel radades upp från lektionssalar, verkstäder, lastbilshyttar eller andra lärmiljöer där vår skolvardag utspelar sig.

Tänk att det i vår verksamhet arbetar så många proffs: En kan lära eleverna köra lastbil med släp, en kan förklara hur man sammanfogar olika delar/material genom håltagning och gängning, en förklarar hur polära koordinater kan multipliceras, en kan med tålamod av stål igen och igen repetera hur klyvsågen ställs in för korrekta vinklar och längder, en kan utmana och locka eleverna till konversation och kommentarer på engelska i en avslappnad miljö med fokus på att våga tala och uttrycka sig, en spacklar, slipar och tapetserar med mönsterpassning, en teckentolkar lektion efter lektion med byggbegrepp eller komplexa el-kopplingar med pedagogiskt fokus och anpassning efter elevernas behov, en möter eleven som kom tillbaka från APL:n med ett leende och bekräftar att ansträngningen de båda lagt ner har gett resultat, en gör djupa textanalyser med eleverna och får dem att förstå sambandet mellan just denna uppgift och deras framtid på arbetsmarknaden, en strukturerar upp och stöttar och administrerar allt vi måste ha koll på som skola: kurser, poäng, betyg, meritvärden, inriktningsval mm, en vänder och vrider på möjligheterna till anpassningar för sin mentorselev utifrån alla perspektiv du kan tänka dig…. Ja, listan kan göras hur lång som helst…

Så mycket kompetens, så mycket kunskap, så många proffs. Jag visste det förstås redan innan, men idag blev det på något sätt extra tydligt… Ville bara säga det!


En Amanda till alla

När jag började arbeta på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, en kall januaridag för tre och ett halvt år sen mötte jag Amanda. Hon hade varit där en termin längre än mig. Hon var ung, jätteung. Hon hade typ precis tagit studenten själv. Nu skulle hon arbeta som elevassistent och vi fick skrivborden bredvid varandra. Sedan dess har mycket hänt. Riksgymnasiet på Tullängsgymnasiet har förändrats på många sätt och jag också. Jag och Amanda har också utvecklats tillsammans under dessa år. Vi har försökt lära oss teckenspråk tillsammans, vi har stött och blött och funderat och reflekterat kring hur elever mår och hur det går. Under en lång tid så var Amanda med på mina mattelektioner där vi undervisade elever med språk- och hörselnedsättning. Nästan varje lektion avrundade vi med att diskutera vad som hänt under lektionen. Vad vi sett och hört, vad hon hade sett och hört men som jag missat. Vilka signaler hon fångade upp från eleverna när jag gick igenom ett visst moment på tavlan. osv. osv.

Amanda har drivit på min egen utveckling och hon har bidragit till att eleverna fått en bättre undervisning av mig. Hon har reflekterat och ifrågasatt, men på ett helt ofarligt sätt. Hon har velat lära sig, hon har haft elevens bästa i fokus och tillsammans har vi fört eleverna framåt.

I Helen Timperleys bok, Det professionella lärandets inneboende kraft, läser jag om hur lärares lärande måste utgå från elevernas behov och hur viktigt det är för lärare att utmana sina nuvarande övertygelser i ett utbyte med andra kollegor. Detta utbyte måste dock kännetecknas av ett respektfullt och utmanande förhållningssätt för att utveckling ska ske. Precis så har det varit att arbeta tillsammans med Amanda och alla lärare borde verkligen ha en egen ”Amanda” i sitt klassrum. Att utmanas av, att fundera tillsammans med, att ifrågasättas av och att glädjas med när eleverna förstår och vi når fram.

Men nu är jag så otroligt glad för att Amanda slutar hos oss. För hon ska börja studera – till lärare!!! Så rätt!!

Stort lycka till på vägen Amanda och välkommen tillbaka – när som helst under resan när du vill prata pedagogik eller när du är färdig och har ditt lärarleg i fickan!

HelenT

Kollegahandledning

Sista dagen på internatet med kvalitetsutvecklarna så ägnade vi eftermiddagen åt att pröva en modell för kollegahandledning. Metoden hade Max – vår samordnare – hämtat ur boken Kollegahandledning i skolan (Lauvås, Hofgaard Lycke och Handal) och vi hade alla förberett oss genom att tänka ut ett pedagogiskt problem som vi mött i vår skolvardag. Vi jobbade i grupper med sex/sju deltagare och innan vi satte igång utsåg vi ordförande och sekreterare, letade reda på ett rum med whiteboardtavla samt kom överens om att tystnadsplikt kring våra problem skulle råda i rummet.

Här kommer en kort sammanfattning av själva modellen för handledning, som du kan prova själv tillsammans med kollegor i din närhet. Själva idén är att jobba med autentiska problem som har ett äkta värde för dig som pedagog (eller ledare om ni är en grupp skolledare som jobbar tillsammans).

Presentation av problem – varje deltagare presenterar kort sitt problem under max 2 min. Sekreteraren sammanfattar varje problem med några stödord på tavlan.
Val av problem – varje deltagare får önska och rösta på vilket problem de vill jobba vidare med och analysera. Om gruppen inte kan enas så har ordförande utslagsröst.
Mer information om problemet – Den person som ”äger” det utvalda problemet får under 5 minuter berätta mer om sitt problem utan att bli avbruten med frågor.
Klargörande frågor om problemet – varje deltagare får, i tur och ordning, ställa frågor för att få djupare förståelse för problemet. Har man inga fler frågor får man säga ”pass” men man får inte ge råd till problemägaren i detta skede. Varje deltagare gör egna anteckningar om problemet.
Egna förslag på lösning – Efter frågerundan får problemägaren på egen hand sätta ord på vad som hon eller han anser kan vara lösningar på problemet. Sekreteraren antecknar problemägarens egna förslag på tavlan.
Råd – Nu är det dags för deltagarna att, i tur och ordning, ge ett råd var till problemägaren. Ni fortsätter runt bordet tills alla råd är slut. Sekreteraren antecknar alla råd på tavlan.
Utvärdera råden – Problemägaren går igenom listan med råd och sätter ”plus” framför råd som hon eller han tycker kan vara till hjälp och ett ”minus” framför råd som inte är aktuella.

Avsluta med att summera övningen. Är det något ni vill lägga till i efterhand? Hur upplevde problemägaren övningen och vad upplevde de andra deltagarna?

Trots sen fredageftermiddag när vi gjorde denna övning så lyckades vi hålla fokus i vår grupp och leverera massor med lösningar till det utvalda pedagogiska problemet. En ytterligare sak vi tog med oss från övningen var en diskussion om hur det känns att ge och få råd och hur lätt det kan vara att gå i försvar och vilja ge respons på råden som kommer in istället för att ta in och ta hjälp. Deltagarna i övningen som frågade och gav råd tyckte också det var skönt att få vänta på sin tur och veta att de fick ordet enligt given turordning och kunde sitta lugnt och vänta på sin tur att få bidra till problemlösningen.

Detta blogginlägg är i första hand skrivet som stöd för mitt eget minne men kan du eller någon annan ha nytta av min sammanfattning av modellen så är ju det jättebra. Ett annat minne från internatet med kvalitetsutvecklarna är detta försök till selfie/wefie på oss alla. Men armarna var för korta så det blev bara ett urval av kollegorna som fastnade på bilden…

20140421-101043.jpg

Reflextid

Sitter idag på Solliden strax utanför Örebro för två dagars internat tillsammans med mina kvalitetsutvecklarkollegor. Dag ett har fokus på skrivande för lärande och kunskapande genom textseminarium. Genom att diskutera och problematisera varandras texter, som vi skrivit om uppdragen och deras genomförande, försöker vi dela med oss av våra lärdomar och fördjupa oss i fortsatta frågeställningar.

Några rubriker som hanterats under dagen är Kollegialt lärande, Formativ bedömning, Värdegrundsarbete, Språkutvecklande arbetssätt, Genus, Normkritik, Interkulturalitet och Pedagogiskt ledarskap. I samtalen lyfts frågor, funderingar och utvecklingsområden. Intrycken och idéerna sköljer över mig hur vi ska ta tillvara alla erfarenheter och lärdomar som vi gjort under det här inledande året som kvalitetsutvecklare.

En tanke som länge funnits i mitt bakhuvud är hur vi i våra uppdrag inkluderar och involverar skolledarna, dvs rektorer och förskolechefer, i vårt arbete och uppdrag. Att regelbundet möta skolledaren som är vår uppdragsgivare tror jag är en framgångsfaktor. Genom att mötas, lyssna, ställa frågor och låta skolledarens tankar från vardagen studsa mot oss kan kanske utmaningar synliggöras och fördjupas.

Jag vill därför presentera ett förslag för alla skolledare där ute: Skapa ”reflextid” för dig själv, det är du och din verksamhet värd. Det du behöver för detta är ca 45 min i veckan, en pedagog eller annan person med inblick i din verksamhet, kanske en kvalitetsutvecklare, arbetslagsledare eller en förstelärare, som du känner förtroende för och som kan reflektera och spegla dina tankar. Att vara reflex för dig innebär, förutom att lyssna och ställa fördjupande frågor, att dokumentera samtalen och hålla i och hålla ut och lyfta frågor från träff till träff för att bidra till långsiktighet och helhet. Med utgångspunkt i dina egna tankar kommer reflextiden ge dig möjlighet till reflektion och lärande om din egen verksamhet som du kanske sällan hittar tid eller form för annars i din ledarvardag.

20140411-010354.jpg

TemaTeam till alla

Handen på hjärtat – hur mycket av din mötestid på skolan ägnas åt pedagogiska diskussioner och lärande samtal? Fundera en stund och definiera sen dina möten genom att använda A-S-K. Behandlar era möten oftast akuta ärenden eller är av administrativ art där snabba beslut ska tas, då har ni A-möten. Eller är mötena av social karaktär där syftet är att trivas och skapa gemenskap, då har ni ett S-möte. Hur ofta eller hur stor del av era möten är K-möten? K som för kunskapsfördjupande och kollegialt lärande. Möten där fokus är att lära om och lära tillsammans för att förändra invanda handlingsmönster.

På vår senaste träff för handledare i matematiklyftet så föreläste Per Fagerström, samordnare för problembaserad skolutveckling på Karlstad Universitet, om dessa olika mötesformer och hur man med fokus och frågan ”Vilket sorts möte har vi nu?” oftare kan hitta in på K-mötena som i längden leder till en lärandekultur i skolan. Det är så lätt att fastna A-möten och en handlingskultur där det är görande och ”vem gör vad” – fokus.

Varför lyfter jag då denna fråga här på bloggen med er och med ovanstående rubrik. Jo, jag tycker att vi är på rätt väg på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsskolan då vår ledning sett över mötestiden och fördelat tiden för olika typer av möten. Flera gånger under terminen har vi våra ”TemaTeam” där vi i mindre grupper, med utgångspunkt i våra intressen och ledningens fokusområden, får välja lärandegrupper där vi jobbar praktiskt med skolutveckling och pratar pedagogik, undervisning och verktyg för detta.

Så ta en titt på nästa möte du deltar i, hur ser det ut, hur stor del av mötet används till A resp. S resp. K ? Lite A och lite S kan i och för sig behövas i alla möten men jag tror skolutvecklingen skulle ta fart på riktigt om vi oftare använde skolans mötestid till K-möten och kollegialt lärande. Så mera tid till TemaTeam – till alla!

20140308-225222.jpg

Blogga av mig lite

Måste bara få reflektera lite här med er innan jag stänger butiken för idag. Har börjat arbetet med modulen Algebra med mina lärare på Navet. Idag inledde vi arbetet med del två och syftet idag var att få syn på kritiska aspekter i undervisningen som är nödvändiga för att eleverna ska förstå och kunna gå vidare. Innan jag kom till dagens träff med matematiklyftet var jag ganska splittrad. Jag upplevde texterna vi läst denna vecka som krångliga och abstrakta med många nya, svåra ord och sammanhang. Jag var mycket tveksam hur jag skulle kunna angripa dagens innehåll och få till en meningsfull diskussion. Så jag slängde mig ut. Skrev upp följande på tavlan:

IMG_2087

Jag ställde mig vid tavlan och körde bara igång. Jag tänkte att jag låter det rulla på. Själv hade jag otroligt svårt att på min egen kammare hitta alla aspekter som man behöver synliggöra för att lösa uppgiften. Jag hamnade direkt i ett uttryck med bokstäver som symboler och förstod inte riktigt själv hur jag hittade dit. Men nu vet jag. Tack vare vår sammansättning av lärare från åk 1-9 så fick vi till en fantastisk diskussion. Lärarna vågade tänka högt och vrida och vända på sina tankar. De resonerade och kommunicerade. Jag försökte sammanfatta och provocera och här och där krånglade jag också till det, både medvetet och omedvetet. Vi fastnade en lång stund vid symbolen för det okända.
I uppgiften stod det ”n” men med risk för att förväxla det med antalet ”en” så bytte vi till ”z”. Men ”z” med slarvig handstil på tavlan blir ju ”2”…. så fortsatte vi ett tag och landade i att vi inte behöver börja med en bokstav. Vi kan använda en symbol, vilken som helst. Därav stjärnan på tavlan nedan. Nästa steg är förstås att infoga bokstäver som symboler i olika uttryck men jag hoppas ”stjärnan” ska bli en påminnelse om hur viktigt det är att eleverna verkligen förstår bokstävernas användning i algebran.

IMG_2088

Jag är ganska stolt över att jag vågade köra på trots att jag inte hade bilden klar för mig från början. Mest stolt är jag dock över mina modiga lärare som vågar dela med sig, ifrågasätta, stöta och blöta tillsammans. Häftigt också att se hur de närmar sig en gemensam uppgift som denna utifrån sina egna vardagliga erfarenheter och möten med eleverna. Vill du hitta uppgiften i sin ursprungliga form så finns den här på sidan 4.

Uppdrag slutfört

Igår rundade jag av ett av mina uppdrag som kvalitetsutvecklare. Under höstterminen har jag stöttat processen att sätta igång arbetet med Verkstán – en sal på Navets skola där kreativitet, skapande och entreprenöriellt lärande ska få plats och utrymme. Uppdraget har varit av mindre karaktär och drivande i arbetet har två lärare på skolan varit. I går var det så dags för att avrunda höstterminens arbete och göra avstamp för salens framtid på riktigt. Detta gjorde vi under en två timmar lång workshop med lärarna på skolan. Programmet bestod av tre punkter:

1) Kort praktisk info om bl.a. bokning, budget och beställningar.

2) I mixade grupper, från olika arbetslag, fick lärarna i uppdrag att bygga en kulbana där en kula – på så lång tid som möjligt – skulle förflytta sig från stolssitsen till golvet. Varje grupp fick ett ”bygg-kit” med materiel och efter 30 minuters byggtid var det dags för uppvisning. Grupperna presenterade sin designidé bakom bygget och sen testade vi funktionen genom att ta tid på kulans väg från stol till golv.

3) Som avslutning fick grupperna diskutera entreprenöriellt lärande och förhållningssätt. Sina resultat fick de sen rapportera in i ett google-formulär. Lärarna fick också individuellt skriva ner egna undervisningsidéer som de kan använda Verkstán till. Resultaten av dessa avslutande övningar rapporterade jag i går kväll in till skolans rektor och därmed är min insats avslutad och uppdraget utfört!

IMG_2058

Lathund för mentorssamtal

Halvvägs i läsåret är det tid för delrapport om kvalitetsutvecklaruppdraget på Glanshammars skola. Jag har ju tidigare berättat om PAR-modellen här på bloggen som en metod för kollegialt lärande och ett sätt för lärare att systematiskt öppna klassrummen för varandra. Under terminen har vi, jag och min kollega Fredrik, arbetat fram ytterligare ett verktyg tillsammans med lärarna i Glanshammar: Lathund för mentorssamtal – som är ett konkret verktyg i vardagens arbete med att coacha och leda eleverna i deras skolarbete.

Bakgrunden var ett behov av att likvärdigt, regelbundet och systematiskt möta eleverna och hjälpa dem sätta upp mål för sina studier och följa upp varje enskild elev i deras utveckling. Ett arbetslag på skolan fick två och två iscensätta ett mentorssamtal i form av ett kort rollspel. Övriga kollegor tittade o lyssnade på samtalet och skrev två stjärnor och en önskan från de samtal som spelades upp. Utifrån detta så klippte och sorterade jag och Fredrik och sen satte vi ihop en lathund för samtalen med lärarnas stjärnor och önskningar som grund. Målet var sen att varje mentor skulle träffa sina mentorselever minst tio minuter varannan vecka för dessa samtal och att dessa möten skulle leda eleven framåt i utvecklingen genom regelbunden feedback med lathunden som stöd.

IMG_1947

Inför v.44 gjorde vi en kort utvärdering av upplägget med lärarna som deltar och de flesta hade kommit igång men flera hade upplevt svårigheter att hitta tid i schemat för samtalen med sina elever. Efter jul blir det dags för ytterligare en utvärdering då vi hoppas få veta mer om hur det gått och hur lärarna och även eleverna upplever modellen.

PAR-modellen

PAR som i två kollegor, PAR som i Planering – Aktivitet – Reflektion.
Denna modell, PAR-modellen, har jag och min kollega Fredrik Bergman jobbat fram – fritt omarbetad efter G. Handal mfl – och använt i vårt uppdrag som Kvalitetsutvecklare på Glanshammars skola.

Syftet är att introducera en modell för kollegialt lärande som kan användas i vardagen,
t ex i klassrummet tillsammans med en kollega. Efter gemensam planering av en aktivitet där genomförande kollega sätter upp mål observeras sedan aktiviteten (aktivt eller passivt) av handledande kollega för att sedan reflekteras tillsammans. Sen tar man med sina erfarenheter och reflektioner in i nästa omgång och tar allt om igen och byter roller med varandra.

Använd den gärna i din vardag tillsammans med en kollega. Testa den i klassrummet, på mentorssamtalet, på utvecklingssamtalet, på föräldramötet… Variera kollega du arbetar med för att maxa utbytet i kollegiet.

20131122-205908.jpg

Kollegialt lärande – här och där

Fredag med kvalitetsutvecklarna och min och Fredriks dag, dvs vår tur att hålla i agendan och planera innehållet. Vi valde Kollegialt lärande – här och där som tema och rubriken syftar på det kollegiala lärandet i kvalitetsutvecklargruppen (här) och det arbete vi gör ute på våra uppdrag (där) på Navet, Lillån och Glanshammars skola.

Som kvalitetsutvecklare arbetar vi i mindre team i våra uppdrag och dessa grupper fick idag i uppgift att samtala kring veckan som gått med ett annat team som lyssnade tyst under 6 minuter. Kommande 6 minuter fick lyssnande team ställa klargörande frågor och reflektera över vad de hört. Sista 3 minuterna sammanfattade teamet som var i fokus slutsatser och lärdomar att ta med in i nästa veckas arbete. Efter dessa 15 min bytte grupperna roller med varandra och upprepade metoden ytterligare en gång. Vid återsamlingen i stor grupp sammanfattade vi våra slutsatser och avslutade med en utvärdering av modellen vi prövat i webb-verktyget Socrative.

Utvärderingen sammanfattade många fördelar med modellen men även några utvecklingsområden som vi tar med oss och som kan förfina modellen om vi använder den igen, i kvalitetsutvecklarsammanhang eller ute på våra uppdrag eller kanske i vår egen skolvardag som lärare och kollega. Kommentera gärna inlägget med fler idéer om hur ni jobbar med kollegialt lärande på Er skola.

20131025-213908.jpg