Tre tredjedelar

Så var det dags att summera och knyta ihop säcken efter tre års hårt arbete med vårt skolutvecklingsarbete på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, Tullängsgymnasiet, RGTU. Men vadå knyta ihop tänker du, skolutveckling tar väl aldrig slut? Nej det gör det förvisso inte men från och med idag så tar mitt uppdrag slut. Jag kliver av från den roll jag har haft som kvalitetsutvecklare bredvid vår rektor Anders Adamson och jag väljer att inte fortsätta eftersom detta arbete dels siktade på en vision för vårterminen 2017 och dels för att denna roll hängde tätt samman med just Anders som chef och ledare. En lärdom som jag tyvärr kommit fram till de senaste två månaderna, detta efter att Anders valde att sluta.

Nu skulle jag kunna välja att redovisa i detalj hur det gått och analysera våra resultat efter allt enkätmaterial och alla intervjuer vi samlat in och gjort. Men det kommer jag inte göra. Är du nyfiken på det resultatet så kan du läsa på bloggen rgtu.se där jag försökt sammanfattat allt eftersom vi fått in våra resultat. Nej här kommer nu att följa en högst personlig reflektion utifrån min egen magkänsla där jag vill sätta ord på vad jag tycker varit allra mest lyckat och framgångsrikt i vårt treåriga arbete, helt utan kritiska glasögon på, det ska jag nu unna mig.

Var och en av tredjedelarna har förstås haft sin egen charm, sina utmaningar och hinder. Men jag måste säga att den allra tuffaste tiden har varit denna sista termin då jag sett våra förändringar börja slå rot och ge effekt i verksamheten men organisationen i stort inte kunnat ge svar på hur/om vi kan fortsätta vårt arbete. Jag har själv slitit med att försöka ”hålla i och hålla ut” fram till målsnöret, något som har varit lite av ett mantra för mig under mina år som kvalitetsutvecklare i skolan. Men nu anser jag att jag gått i mål och lämnar över organisation och det systematiska kvalitetsarbetet till rektorerna som nu får ta över stafettpinnen.

Så vad har vi då lyckats med under dessa år – enligt mig – jo jag tycker vi har:

  • ökat samarbetet mellan yrkeslärare och lärare i gymnasiegemensamma ämnen.
  • varit transparenta och öppna med vårt arbete, bl.a genom bloggen och #RGTU på twitter.
  • ökat likvärdigheten för våra elever då det kommer till mentorskap eftersom vi är färre mentorer nu som samarbetar mera.
  • byggt upp en bra struktur på ITSlearning för planering, dokumentation och uppföljning kring var och en av våra elever (RGTU Dokumentation). Där finns studieuppföljningar, dokumentation av utvecklingssamtal, ev. extraanpassningar och F-varningar samt all information om och kring elevernas APL/praktik.
  • totalt förändrat möjligheterna för eleverna att komma ut på sin APL/praktik. Med en ny vecko-organisation över APL-veckorna, en APL-samordnare med superkrafter och samarbete mellan mentorer och yrkeslärare har vi tagit APL/praktiken på RGTU till nivåer ingen trodde var möjligt när vi började.
  • hittat ett system för att på ett bra sätt ta hand om elevernas situation då ordinarie lärare har korttidsfrånvaro. Med ”vikariestudion” så har vi kommit en bra bit på väg att hitta en hållbart system som ger eleverna tid till studier samtidigt som kollegorna inte behöver få sammanbrott över att behöva täcka upp för varandra vid sjukdom t ex.
  • fått grepp om studieplanerna (äntligen – detta har skett det senaste året – bl. a med hjälp av en studie- och yrkesvägledare med utomjordisk envishet och tålamod). Så nu kan vi fortsätta jobba ytterligare med elevernas individuella planering om de går ett introduktionsprogram. Ett stort utvecklingsarbete har vi kvar där, men grunden är lagd.
  • fått ordning på vårt läsår, vi vet vad som kommer hända och när. Dessutom vet vi nu också vem som ska göra vad. Inte illa va?

Vi ska inte heller glömma bort det gigantiska arbete vi gjorde under första läsåret (14/15) med att fräscha upp både personalens arbetsrum och vissa av lektionssalarna. Ett välbehövligt krafttag som blev ett lyft för den fysiska arbetsmiljön.

Men mest av allt så är det förstås eleverna vi lyckats med. Att stå där på studenten och krama om och lyckönska alla dessa ungdomar som vi jobbat tillsammans med under dessa tre år. Den känslan går inte att beskriva med ord, så därför får bilden på mig och Linnea, en av mina mentorselever, symbolisera det som inte går att skriva. Känslan av att efter hårt arbete gå i mål:

 

Tack Anders

För drygt fem år sen hamnade jag av en slump på en ny arbetsplats, på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, Tullängsgymnasiet, även kallat RGTU. En arbetsplats där jag bara tänkt mellanlanda för att sen söka mig vidare. Men då hade jag inte räknat med att träffa Anders Adamson. Anders var då ganska ny som rektor på RGTU och han ringde mig och informerade om vad jag skulle göra, han gav mig nycklar och arbetsplats och sen körde jag igång som matte- och naturkunskapslärare. En otroligt tuff period i mitt yrkesliv startade och kulturkrocken var enorm eftersom jag nu var tvungen att förhålla mig till en ny miljö med ett nytt språk där jag kände mig okunnig och vilsen.

Efter några veckor vände det dock sakta men säkert och till stor del berodde det på Anders. Vid ett möte några veckor in i terminen så uttryckte jag min stora frustration över situationen för honom, dels över mina egna tillkortakommanden i den nya miljön, men också hur jag upplevde en skolmiljö utan energi och driv. Och han lyssnade, han lyssnade och bemötte mig, funderade och återkom till mig med feedback och efter en tid så blev Anders varm i sina rektorskläder och vi började vår resa. 

En del av den resan bestod av att jag sökte ett halvtidsuppdrag som kvalitetsutvecklare i Örebro kommun. Jag fick uppdraget och ingick i kommunens allra första kvalitetsutvecklargrupp under ett helt läsår. Det var meningen att det skulle bli två år men då klev Anders in och hade andra planer. Med stor beslutsamhet erbjöd han mig att istället arbeta som kvalitetsutvecklare på halvtid enbart på RGTU. Han ville göra en rejäl satsning på att utveckla vår verksamhet och han hade uppmärksammat mitt driv och min kompetens. Och så gjorde vi och startade ett treårigt visionsarbete med fokus på att följa eleverna som kom till oss i aug 2014 och nu i juni tar studenten. 

Vår resa är dock slut redan nu, lite tidigare än beräknat eftersom Anders tagit beslut att ta tjänstledigt från sin rektorsroll. Idag jobbar han sin sista dag på minst ett år och ända sen den där fredagseftermiddagen förra året när han berättade det för mig så har jag försökt förtränga faktum. Men på måndag finns han inte här längre för att stötta och utmana, för att prata och för att lyssna. Då går vi vidare och får fortsätta arbetet tillsammans på RGTU, men utan honom. 

Det är så dubbla känslor idag eftersom jag är så besviken för att han lämnar oss/mig nu – innan avtalat avslut, men jag är ju också så tacksam att jag fick just honom som chef, att han lyssnade och utmanande både mig och verksamheten. Att jag fått en ”släng” av hans superkraft: att se våra styrkor och placera oss på rätt plats, med rätt förutsättningar och rätt omgivning. 

Det var en slump att jag hamnade på RGTU men det var Anders som fick mig att stanna kvar och få göra en resa jag aldrig gjort utan honom. Så…tack Anders! Lycka till! På återseende! Hoppas vi ses på jobbet igen om ett år igen, det finns mycket kvar att göra… 

Fem sjättedelar

Jullov och bara en termin kvar till summering av vårt treåriga skolutvecklingsarbete på RGTU. Ett arbete med målsnöret uppsatt vid studenten 2017. Snart är vi där. Men först väntar en termin med slutspurt och enkäter och utvärderingar för att få svar på hur långt vi kom.

Men som en tidig julklapp och tidigt kvitto fick vi redan sista skoldagen på HT16 en grön ruta av Skolinspektionen. Vi fick alltså ”godkänt” på alla områden som granskats vid deras inspektion i höstas. Redan i våras/somras påbörjade vi dock – all personal tillsammans – att förbereda det dokument med svar på deras frågor som alltid inlämnas innan besöket. Vid besöket genomfördes sen intervjuer med elevhälsan, lärare, elever och rektor som efteråt sammanställdes i minnesanteckningar som utgjorde underlag för bedömningen.

Och vi fick grönt! Bra jobbat alla inblandade – elever o personal. Ett riktigt teamarbete!!

Efter jullovet står vi dock inför en utmaning i organisationen som jag inte riktigt hade räknat med skulle komma så snart. Vår rektor Anders Adamson väljer att sluta och vi kommer behöva ta ett omtag i organisationen med en ny ledare. Vem och hur det blir vet vi inte ännu men vi har hur som helst en bra grund att stå på och en fungerande organisation att vila i. Inte det sämsta!

Topp 25 2025

Igår fick jag programmet inför dialogträff med Topp25 2025 dit jag är inbjuden. Ett samtal inför en satsning på skolan i Örebro kommun och kunskapsresultaten i densamma. 

Jag blev ombedd inför mötet att fundera över frågeställningen  ”Vad tycker du, utifrån din profession/ditt uppdrag, är viktigt för att höja skolresultaten i Örebro kommun?”

Detta kräver ju att jag verkligen funderar och reflekterar kring mina lärdomar och erfarenheter dels från mitt uppdrag som kvalitetsutvecklare övergripande i Örebro kommun och dels som kvalitetsutvecklare på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade Tullängsgymnasiet. 

Så här kommer mitt svar på frågan ovan:

  1. För att höja skolresultaten i Örebro kommun så tror jag först och främst att vi måste ha en långsiktighet och förstå att skolutveckling tar tid. Vi måste sätta upp långsiktiga mål och hålla fokus. Lättare sagt än gjort men för att stötta skolledare i detta så tycker jag att alla rektorer ska ha en kvalitetsutvecklare i sitt team som del av sin tjänst stöttar och hjälper rektor att hålla fokus på långsiktigheten och filtrera uppgifter när det regnar utmaningar och vardagliga problem.
    —-
  2. Lärare ska få vara lärare. Uppdraget måste renodlas och stödfunktionerna stärkas. Vi ska göra det vi är bra på och uppdrag och utmaningar ska hanteras av ”rätt” person. Jag vill att vi lyfter ut mentorskapet till specialiserade mentorer som inte ska vara lärare utan kan vara personer med annan bakgrund och utbildning. Mentorerna ska hantera planering, uppföljning, utvecklingssamtal och föräldrakontakter.
  3. Det kollegiala samarbetet måste öka. Vi ska lära av varandra och våga utmana oss själva eftersom det är vad vi gör i undervisningen som gör skillnad. Med kollega-handledning efter tex PAR-modellen så kan vi kliva in i varandras klassrum och få till ett pedagogiskt samtal kring vad vi gör och varför.
  4. Feedback till eleverna är avgörande för hur det går och vilka resultat vi får. När vi som lärare systematiskt börjar ge feedback till eleverna utifrån kursplaner och kunskapskrav så blir det synligt vad nästa steg är och först då kan vi se hur det går och var vi är på väg. Hos oss på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade har vi i år inför F5 – Feedback var femte vecka för att påminna och synliggöra vikten av att undervisande lärare kommunicerar med eleverna kring var de är och hur det går och vart de ska.
  5. Vi måste se till att elever som är i behov av särskilt stöd får sin utbildning i en anpassad lärmiljö där specialkompetens finns för att möta deras behov. Att ta fram SAK-miljöer (särskilt anpassade kommunikativa miljöer) i vår region kommer gynna elever med en språknedsättning, men kan även komma att användas för att stärka kompetensen kring specialpedagogik i kommunen för samtliga skolor.
  6. Skolan måste också fundera på vad vi INTE ska göra. Idag ramlar det mesta in i skolans sfär. Vi måste jobba med föräldrasamverkan för att dra upp linjen mellan skolan och hemmets ansvar. Vi ska samverka, inte ta över varandras uppdrag. Det måste finnas ett filter både politiskt och organisatoriskt där skolledare stöttas i att välja bort och inte behöva springa på alla bollar. Detta hänger nära samman med den första punkten ovan där långsiktighet måste prioriteras.

Dessa punkter är lärdomar och erfarenheter som jag gjort de senaste åren i mitt arbete som kvalitetsutvecklare och i samtal med mina kollegor i allmänhet men med min rektor Anders Adamson i synnerhet. I augusti 2014 satte han upp en vision för vårt skolutvecklingsarbete och med den i fokus arbetar vi varje dag och gör val i vardagen som ska leda oss dit.

Innan jag slutar kommer en liten bonus. Örebro växer så det knakar och skollokaler behöver byggas, renoveras och anpassas. Detta leder till en flyttkarusell som förstås påverkar verksamheternas möjlighet till långsiktighet och planering. För att skapa någon slags lugn och ro under kommande år då flera skolrenoveringar behöver göras borde en evakueringsskola byggas. En tillfällig paviljonglösning men med generösa och standardiserade lektionssalar, kontorslokaler och skolgård samt goda kommunikationer. En skola dit grupper/klasser/skolor kan flyttas under en (kortare) period för att iordningställa ordinarie lokaler. Med en evakueringsskola, kanske ute på gamla mässområdet eller på gräsytan längs med Gustavsviksvägen, skulle störningen som ett skolbyte/flytt innebär i elevernas studier minimeras och kunna planeras.

Det var allt tror jag, nu laddar vi för dialogmöte på måndag. Hoppas att möta massor av erfarenheter gjorda av andra personer i sina verksamheter och uppdrag. Ser fram emot det!

topp25

Två tredjedelar

Sommarlovet är igång för våra elever och årets studenter har lämnat skolan. Sakta men säkert börjar jag vänja mig med semester och sovmornar. Skönt. Men sen är det också tid att reflektera lite över var jag nu är i mina tre uppdrag och hur detta läsår varit. Nu när jag fått några dagars distans till vardagens arbete.

Som mentor och mattelärare så har jag arbetat med våra teknikelever på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade. Jag har under läsåret varit mentor för alla våra teknikelever: ettor, tvåor och treor. Sammanlagt 17 stycken. Inför kommande läsår startar tyvärr inte teknikprogrammet p.g.a för få sökande så nästa år blir jag mentor för våra tvåor och treor samt de fyror som är kvar ytterligare ett år.

I min roll som mattelärare har jag enbart undervisat våra teknikettor – i kurserna matematik 1c och 2c. 1c kursen gick vi i mål med före sportlovet medan 2c kursen fortsätter några veckor till efter sommaren. Jag har ju också varit tjänstledig 20 % för att studera teckenspråk på distans. Så alla fredagar detta läsår har jag haft mitt fokus på hemuppgifter med avläsning, teckenförråd och egen produktion av filmer som skickats in för bedömning. En gång i månaden har det varit närträffar då vi haft genomgångar och grupparbeten. Jag är stolt över att jag tog mig tid att gå kursen och eftersom jag har stöttande elever och kollegor så har det förstås varit lite lättare för mig än övriga deltagare som kanske inte befinner sig i en teckenspråkig miljö till vardags så som jag gör.

I mitt uppdrag som kvalitetsutvecklare har det varit ett slitigt år. Många av våra stora förändringar har slagit igenom och krävt mycket arbete. Vår rektor har samtidigt, med stöd från tf rektor, under året haft ansvar för två enheter, både oss på RGTU (Tullängen) men också elever och personal på RGRI (Risbergska) – som ska flyttas över och bli RGRU (Rudbeck) från och med augusti 2016. Tyvärr är dock inte lokalerna på Rudbecksgymnasiet färdiga varför de får tillbringa kommande läsår hos oss på Tullängsgymnasiet. Lite rörigt låter det, jag vet, men det blir säkert bra så småningom när alla kommit på plats och personligen tycker jag det ska bli spännande och roligt att vi blir fler elever och personal på Riksgymnasiet på Tullängen kommande läsår.

Året har förstås inte bara varit slitigt och arbetsamt, året har också levererat statistik och enkätsvar som visar på att vårt kvalitetsarbete börjar ge resultat. Självklart finns mycket kvar att jobba med men så här två tredjedelar in i vår ”visionstid” så kan vi se att vi bl.a lyckats bättre med elevdemokratin, ett mer likvärdigt mentorskap, samt ökat tryggheten hos våra elever. Bra förutsättningar för att få våra elever att nå sina uppsatta mål, lägga en grund för fortsatt lärande samt öka deras framtidstro och möjligheter till egen försörjning.

När vi nästa läsår går in i tredje och sista läsåret i vår ”visionstid” så har vi justerat ytterligare i vår organisation för att nå längre och bli ännu bättre. Mer om detta kan du läsa här>>.

Idag har även en god nyhet nått oss när Jan Sydhoff (särskild utredare och nationell samordnare) kom med sitt betänkande kring kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar. Där föreslår han att Örebro kommun får anordna Riksgymnasium för elever med grav språkstörning (RgS), något vi kämpat för och hoppats på. Om detta kan du läsa mera här: Debattartikel SvD och här: Utredningen i sin helhet.

Med detta så önskar jag dig en skön och vilsam sommar – på återhörande nästa läsår. Då blir det slutspurt…

Student

 

Att föra dialog…

Jag har grunnat en hel del på vad som hände i veckan. Ni vet – i onsdags skulle Riksgymnasiets elever på Risbergska flytta till oss på Tullängen. Inom tio dagar skulle det ske. Snabba ryck. Arbetsmiljöanmälan och hålla tidplanen för renoverings-kedjan uppgavs vara orsaken. Men sen hände något. Ansvariga för beslutet kom på (efter lite uppmärksamhet i media) att man kanske skulle haft en dialog och diskuterat med berörda innan ett beslut. Ja – det är ju en bra lärdom att dra utifrån veckans händelser. Men man blir ju dock förvånad över att ingen tänkt på detta innan ett så drastiskt beslut klubbades…

Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, är som namnet antyder en riksangelägenhet – elever från hela Sverige flyttar till Örebro för att få en utbildning i anpassad lärmiljö med hörselteknik, teckenspråk, hög lärartäthet och små grupper. Dock ser vi att vårt elevunderlag viker av olika anledningar och jag har vid många tillfällen försökt nyansera bilden till politiker och tjänstemän i kommunen kring vilka alternativ som jag anser finns för ett starkt och livskraftigt Riksgymnasium – för elever med teckenspråk som första språk, för elever med en språkstörning och för elever med behov av hörselteknik och en högklassad ljudmiljö. 

Jag har dock en känsla av att mina inlägg i dialogen/debatten bara blivit lagda åt sidan. Jag försöker ofta ge min röst åt de elever som går hos oss men inte har starka organisationer i ryggen som för deras talan – eleverna med diagnosen språkstörning. Idag utgör de ca en tredjedel av våra elever på Riksgymnasiet Tullängsgymnasiet. Vem lyssnar på dem och deras behov och argument? En grupp elever som också finns hos oss. Som utvecklas och lär på Riksgymnasiet. Men inte gör så mycket väsen av sig. Glöm inte bort dialogen med dem – nu när lärdomen är gjord – dialog och kommunikation bör föregå beslut. Hur bygger vi ett starkt Riksgymnasium för alla våra elever?

Rosa sippor i hagel

#RGTU

I maj 2014 gjorde vi på Riksgymnasiet, Tullängsgymnasiet en problemkartläggning där all personal bidrog med sina tankar kring våra största utmaningar. Utifrån denna kartläggning så växte sen så småningom våra 10 processer fram som nu utgör grunden i vårt utvecklingsarbete – eller om man så vill – de trådar kring vilka vi väver vår verksamhet.   

Ungefär samtidigt som vi jobbade med problemkartläggningen så började vi planera en terminsuppstart och kickoff på Loka. Vi, jag och Rigmor, samlade ett gäng intresserade kollegor och diskuterade vad vi skulle fylla programmet med och hur vi skulle genomföra programpunkterna. Och där – mitt i Loka-planeringen – dök den upp – vår nya # som vi använt sen dess: #RGTU 

Den dyker nu upp som förkortning både här och där men syftet var att kunna twittra och hitta och sortera inlägg från alla – oavsett vem som följer vem. 

Skulle jag utvärdera den så här – nästan två år senare – så skulle jag lite oödmjukt säga att det nog är en av våra viktigaste förändringsdetaljer sen vi började vårt utvecklingsarbete. Den hjälper oss med samhörighet, delaktighet, identitet och transparens. Senast igår visade den upp sin styrka när jag med några enkla knapptryckningar kunde samla massor av bilder och intryck och upplevelser från vår aktivitetsdag med fokus på välbefinnande och rörelse/motion. Även fast aktiviteterna ägde rum bl.a  i Grythem, Borlänge, på skolan och i Backahallen så kunde vi hålla koll på vad som hände och vad elever och personal gjorde för roligheter. Länge leve vår hashtagg: #RGTU 

Första gången vår # såg dagens ljus

Hälften kvar

Om några dagar är det jullov och halvtid i vårt ”visionsarbete” och det utvecklingsuppdrag som vår verksamhet, Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet, gick in i för ett och ett halvt år sedan. Jag skulle ljuga om jag säger att det är lätt och alltid roligt att jobba med den stora omorganisation vi sjösatt i och med att vi tog bort arbetslagen och började jobba med processer i verksamheten. Den här terminen har rent av varit riktigt slitig. De stora organisationsförändringarna har denna termin verkställts och vi har inte riktigt hunnit med att kartlägga alla uppdrag och behov som verksamheten har och hur de ska utföras och vem som ska ansvara. Detta arbete fortskrider dock och ett mål är att inför nästa höst ha en större överblick över vem som gör vad och varför.

Men en sak som jag väljer att ta med mig in i jullovs-vilan är vårt mentorsteam. Elva lärare som anmälde sig att jobba som mentorer och som nu utgör stommen i vårt elevnära arbete utöver undervisningen. Jag är en av mentorerna och har under denna termin arbetat tillsammans med mina tio mentorskollegor. Vi har bl.a diskuterat rollen och vårt uppdrag och hur vi kan ge våra elever ett likvärdigt mentorskap som syftar till att eleverna mår bra och når sina kunskapsmål.

Vi har förstås långt kvar i vårt arbete men mentorsteamet är ett engagerat gäng som vill lära och alltid har eleverna i fokus. Det är med glädje jag tänker tillbaka på två sena onsdagsmöten senaste veckorna då mentorer livligt diskuterat förlängd studietid, poängplaner, studieplanering och dokumentation. Så även om vår omorganisation har frestat på vår vardag så är jag övertygad om att det är rätt väg att gå. Mentorsteamet är en av de delar jag tror mest på som nyckeln till elevernas framgång i sina studier. Så efter julledigheten tar vi nya tag och fortsätter vända och vrida på vår verksamhet – för elevernas skull.

God Jul så länge!

IMG_1967

När man lyfter blicken lite

Idag har jag (nästan) färdigställt årets kvalitetsplan för oss på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, Tulllängsgymnasiet (RGTU). Ja, jag vet, egentligen borde jag pluggat teckenspråk idag, men vår närträff blev framflyttad en vecka på grund av att Fellingsbro folkhögskola firade 100 år idag. Så – jag passade på att göra klart vår kvalitetsplan. Låter det trist med kvalitetsplan, ja kanske lite, men med lite perspektiv så är det en fantastisk process att analysera sina utvärderingar och enkätsvar och lyfta blicken för ett ögonblick och titta bakåt, stämma av nuläget och slutligen, titta framåt. För ca ett och ett halvt år sedan så formulerade vår rektor en vision, en vision för 2017. Jag fick som del i min tjänst ett utökat uppdrag för detta kvalitetsarbete och sedan dess har jag försökt, att systematiskt och steg för steg, driva en utveckling för att närma oss vår vision, som ska slutsummeras om ytterligare ett och ett halvt år.

I vardagen känns det så där, det måste jag erkänna. Vi brottas som alla skolverksamheter med vardagliga utmaningar (problem) som ibland känns alldeles för utmanande och problematiska. Ibland gnäller vi, ibland kräks vi ut vår frustration och otillräcklighet. Men… så sätter jag mig och tittar på våra siffror, på elevernas enkätsvar, på personalens enkätsvar… och ser en utveckling, en försiktig rörelse åt rätt håll. En tendens som visar att vi är på rätt väg och när jag – utifrån mallen till kvalitetsplanen – ska formulera våra aktiviter och insatser för att öka måluppfyllelsen, kunskapsutvecklingen, tryggheten, studieron, elevinflytande mm. mm så ser jag det: Jag ser hur lätt det är att hitta konkreta exempel i vår vardag på dessa insatser. Jag plockar med lätthet fram goda exempel på hur vi jobbar med elevernas välbefinnande och trygghet. Jag ser hur kollegorna i vardagen systematiskt och noggrant formulerar sina bedömningar och omdömen utifrån våra kurser och kunskapskrav. Jag ser elever som kliver fram och representerar sina kamrater i Programlyftet för att öka elevernas inflytande, jag ser en skolledning som lyhört lyssnar och vill förändra och förbättra och processledare som på kort tid tagit kommandot över sin process och gjort gigantiska framsteg.

Allt detta när jag lyfter blicken, när jag ser helheten och ser bakåt och ser var vi var förut och var vi är nu. Vi är ännu inte framme, inte på lång väg, men med dagens helikopterperspektiv, när jag cirkulerat högt upp över min egen vardag så ser jag den där rörelsen som jag pratade om för länge sen, om kaffet som kanske blivit varmare… En riktigt cool insikt! Tack kvalitetsplanen för det!

Lyfta blicken

En tredjedel

Ett av tre läsår avslutat. Vi har puttat ut årets studenter från Riksgymnasiet för döva och hörselskadade. Samlat ihop intrycken och gått på semester. Dags då att fundera på hur denna termin sett ut och vad vi gjort och hur det blev. För att friska upp minnet lite så vill jag påminna om att vi i början av detta läsår formade en vision för vår verksamhet. En vision som siktade på de elever som tar studenten 2017. Under läsåret har jag arbetat på halvtid som kvalitetsutvecklare och här kan du läsa om vår första termin. Under hela detta år har vi dokumenterat våra utvecklingssteg i vår blogg: rgtu.se och där har vi tillsammans skrivit ca 80 inlägg och även fast vi inte har så många följare så fungerar bloggen som en bra och funktionell dokumentation av vår skolutveckling – i vardagen.

Under denna vårtermin som vi nu nyss avslutat så har vi etablerat samtliga processer. Vi har formerat processteam kring alla processer och sakta men säkert börjar ”processtänket” sätta sig i vår organisation. I februari samlades alla processhandledare för en heldag där vi delade erfarenheter, farhågor och framtidsplaner. Där hade vi också besök av vår processhandledare från kommunen som gav oss feedback på vårt arbete. Enligt kommunens processmall så är det fyra av våra processer som exakt uppfyller kraven i deras definition. Vi behåller dock samtliga processer i vår verksamhet och tar nu in dem i nästa läsår och utvecklar och förstärker dem. Om två år ska vi slutsummera tre år av skolutvecklingsarbete med processerna som grund. Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Att följa upp och vara noggrann att prioritera just våra processer och ingenting annat.

Denna vårtermin har vi genomfört många av de aktiviteter vi planerat i vår kvalitetsplan. Vi har också genomfört medarbetarenkäten med personalen och CMA-enkäten med våra elever som gick i tvåan. Vi har så smått börjat arbeta med resultaten av dessa enkäter och i början av nästa termin utgör dessa underlag för en ny kvalitetsplan med nya aktiviteter. Mitt egna lilla mål är att även nästa års kvalitetsplan ska bli ett levande dokument (som jag tycker den varit i år) med noggrant utvalda aktiviteter som alla siktar mot vår vision.

Men nu kopplar vi ner och av och laddar batterierna för nästa läsår.

En varm, skön och trevlig sommar önskar jag Er alla!

Sommarblommor