En sjättedel

I början av denna termin formade vår verksamhet en vision. En vision som siktade på de elever som tar studenten 2017. Nu är det jullov HT14 och en sjättedel av visionstiden har passerat. När jag tänker tillbaka och försöker minnas de viktigaste händelserna denna termin så blir det förstås vår kickoff i Loka brunn med all personal (utom rektor Anders) och när vi tog emot våra nya ettor med introvecka med nytt upplägg och även intervjuade dem om motivation och mål med skolarbetet mm. I arbetet med kvalitetsplanen under september fick vi bl.a syn på brister i elevinflytandet vilket resulterade i att vi startade upp programråd (som till våren byter namn till programlyftet) vilket gav mycket mer än jag vågat hoppas på. Under hösten har vi också inventerat våra processer och arbetat med att utveckla omdömesskrivning och utvecklingssamtalen. Vår rektor har flippat sitt budskap, dvs spelat in film efter film för att få ut sitt budskap och dela sina tankar med elever och personal.

För egen del så har jag funderat mycket på skolpolitik under året och vid riksdagsvalet så utsågs ny regering som äntligen gav rätt fokus på skolfrågor. Allt detta lovade gott och jag hoppades att skolan nu äntligen skulle få resurser och arbetsro – men – för några veckor sen så kraschade allt i ett politiskt inferno som verkar resultera i ett omval med oviss utgång. Ledsamt för Sverige i allmänhet och skolan i synnerhet.

Tillbaka till vår verksamhet. Under terminen har vi även jobbat målmedvetet med vår fysiska arbetsmiljö och jag blev även utsedd till förstelärare tillsammans med Bertil och Christer på vår sektor. Förutom mitt arbete på Riksgymnasiet så har jag även försökt lagt så mycket tid som jag kunnat för att stötta Fredrik i arbetet med Pedagog Örebro som nu har etablerat sig på arenan för pedagogsajter. Senaste projektet är att starta en podcast med samtal om skolutveckling i vår. Spännande ska det bli.

Men här och nu avslutar vi den första sjättedelen av vår visionstid. Fokus är framtidstro och framtidshopp och grund för egen försörjning och fortsatt lärande för våra elever. Mycket tid är kvar men under vårterminen som kommer behöver vi befästa alla processer och sätta upp mål för dem. På det individuella planet så konstaterar jag att tre år på Riksgymnasiet har passerat och att jag är tacksam för de elever och utmaningar jag mött och mina underbara kollegor och som stöttar och peppar i alla lägen. Lyckos mig! Vi ses i vår igen!

Från mig till dig – en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!!

God Jul

 

 

Glapp i styrkedjan

Två gånger i min yrkeskarriär så har jag blivit erbjuden att välja rektorsyrket, båda gångerna har jag avböjt möjligheten. Att jag valde bort chansen att bli rektor berodde enbart på att jag anser att det i dagens form är ett omöjligt uppdrag. Att vara den där pedagogiska ledaren med koll och ansvar för hundratals lagar och riktlinjer och dessutom budget- och personalansvar. Tack, men, nej tack.

Jag har fått utvecklats åt andra håll i min karriär istället men med ovanstående bakgrund vill jag presentera en idé till organisation för att minska ”glappen i styrkedjan” som Skolinspektionen uttrycker det i sin färska rapport>>

Jag ska försöka förklara min tanke: För ca två år sedan sökte jag en tjänst som kvalitetsutvecklare i Örebro kommun. Detta projekt var då nytt och tanken var att 16 pedagoger plus en samordnare skulle bilda en grupp kvalitetsutvecklare (KU) som skulle jobba med skolutveckling på flera plan. Hälften av vår tid skulle vi fortsätta som lärare på vår vanliga skola och andra hälften av tiden skulle vi finnas i KU-gruppen där fokus låg på dels externa uppdrag i hela kommunen och dels en intern lärprocess för att utveckla vår kompetens och föra in vetenskaplig grund i våra verksamheter och uppdrag. Under ett år ingick jag i denna grupp. Under året träffade vi politiker och tjänstemän i kommunen, läste litteratur och diskuterade densamma, prövade metoder och verktyg för kollegialt lärande mm mm. Efter ett år tog jag dock ett beslut att kliva av KU-gruppen efter att ha fått ett erbjudande som kvalitetsutvecklare på enbart min skola och sektor.

Jag undervisar fortfarande ungefär hälften av min tid. Övrig tid deltar jag i vårt ledningsteam på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet, samplanerar skolutveckling och kollegiala lärprocesser tillsammans med vår rektor och leder vårt systematiska kvalitetsarbete genom att ansvara för att koordinera de processer som vi startat i vår verksamhet. Allt med syftet att öka elevernas kunskapsresultat och öka deras möjlighet till försörjning och fortsatt lärande efter deras studietid hos oss.

Med erfarenheter och lärande från året med kvalitetsutvecklarna så har jag mycket användbara kunskaper när jag nu vänder blicken hemåt och jobbar med att stötta upp min rektor i hans utvecklingsarbete. Jag tror att detta skulle kunna vara en modell att arbeta med i kommuner/regioner för att täppa till glappet i styrkedjan mellan lärare och rektor, rektor och huvudman. Det skulle också vara en modell för att göra det ”omöjliga” rektorsuppdraget mera möjligt.

Det är klart att det skulle kosta en del, dels att plocka ut lärare/förstelärare för ett år i en kvalitetsutvecklarorganisation och dels att stärka upp rektorer runt om i Sverige med en halvtidsresurs. Men vad kostar det att inte satsa, vad riskerar vi om glappet i styrkedjan fortsätter öka? Mycket större värden riskeras då och vill vi ge eleverna den bästa undervisningen måste vi ge lärarna de bästa rektorerna och den bästa ledningen. Det tjänar alla på.

SkogimotljusFoto: © Margareta Nordahl Bergslagshästen

Jag har en flippad* rektor!

Allt började i augusti när vi skulle till Loka brunn två dagar för kickoff och uppstart av nytt läsår, presentation av ny vision och inleda vårt nya systematiska kvalitetsarbete. Det var bara en hake, rektorn kunde inte vara med dessa dagar. Hur gör vi då? Hur kan ledaren leda utan att vara där? Lösningen blev en film, en visionsfilm som inledde våra Loka-dagar där vår rektor och tillika ledare presenterade syftet med dagarna och presenterade sin vision för 2017. Så här blev det>>.

Denna film har vi använt flera gånger efter det, för att påminna oss om var vi ska och få ledtrådar om hur vi ska kunna ta oss dit. Fint att ha det dokumenterat också, hur skulle vi annars kommit ihåg det han sa?

Efter ett tag in på terminen insåg vi, efter att ha arbetat ett tag med att skriva vår nya kvalitetsplan, att det var något mycket viktigt som saknade kanal i vår verksamhet: elevinflytande. Vi funderade på åtgärd och sjösatte våra ”Programråd” som vi började med i oktober. En viktig fråga i detta sammanhang var hur vi skulle få alla elever att förstå syftet med programrådet? Lösningen blev en film. Rektor Anders gjorde återigen en film som alla grupper inledde programrådet med att titta på. Så här blev den filmen>>.

Närmsta veckorna är det också dags för våra utvecklingssamtal med eleverna. Återigen tyckte Anders att det var vettigt att inleda samtalen med en film med syfte och kort information om innehållet. I den filmen så berättar även vår APL-samordnare, Rigmor, lite om arbetsgången bakom anskaffande av APL-platser och om skolans förväntningar på eleven under praktiken. Den filmen hittar du här>>

Nästa vecka är det dags för programråd igen och för att återkoppla till eleverna från förra programrådet så inleder vi återigen med en film så att alla ska få ta del av samma information. Här får du en förhandstitt på den filmen>>.

Alltså har min rektor nu plockat in detta som en del i sitt ledarskap för att nå ut till elever och personal med likvärdig information. Att film är ett kraftfullt media för kommunikation är ju ingen nyhet och när vi sakta men säkert närmar oss detta område och det blir en naturlig del i ledarskapet så kanske inte steget är så långt till att det även kan bli en naturlig del i undervisningen. Jag tror verkligen att det är lättare att som lärare att gå efter, när man har en rektor som går före!Anders Vision 2017*uttrycket är lånat från det ”flippade klassrummet” där läraren, ofta med digitala verktyg, vänder på undervisningen och låter eleverna ta del av inspelade genomgångar inför lektioner eller som dokumentation efteråt.

Börjar kaffet bli varmare?

Skummade igenom Twitter häromdagen och såg något i ögonvrån som intresserade mig. Hann inte läsa hela texten den gången, hade lite annat för mig den dagen men idag har jag dock till slut hittat texten igen: Ett nyhetsbrev>> om innovationskraft och organisationsutveckling, skriven av Paradigmmäklarna, Troed Troedsson och Camilla Hending.

De gör en jämförelse med organisationens inre kraft som microrörelser hos medarbetarna likt vattenmolekylernas rörelse i varmt kaffe. De säger också att det inte går att kompensera för kallt kaffe genom att springa med koppen som kaffet befinner sig i. Ja, ni kan ju läsa själva, det här blogginlägget syftar ju inte till att återberätta innehållet, det var inte meningen. Det jag ville skriva var istället de reflektioner jag själv gjorde när jag läste texten.

Jag jobbar ju ungefär halva min tid med kvalitetsutveckling i vår verksamhet på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet och när jag läste texten stannade jag till och blev för ett ögonblick mycket kritisk till mitt eget arbete och de processer vi startat i verksamheten. Jag funderade och grunnade, är det koppen vi försöker springa med eller är det faktiskt så att kaffet börjar bli varmare hos oss? Börjar alla medarbetare hos oss, eller iallafall de flesta, att genom egen rörelse bidra till en temperaturhöjning? Jag tänker inte försöka svara på det här eftersom jag helt enkelt inte har en aning. Jag kan bara beskriva en känsla jag haft senaste tiden och några observationer jag gjort utifrån mitt perspektiv, vilket kanske, kanske är en liten indikation på att vårt ”kaffe börjar bli varmare”:

Jag har noterat att kollegorna börjar våga ta plats. Ställa sig upp och säga att det här kan jag och det här har jag provat och det här fungerar på det här sättet. Jag har noterat att många kollegor frågar och är nyfikna, vänder sig till närmsta kollegan mitt emot eller kontaktar någon som de vet har mer kunskap i ämnet. Jag har känt ett det finns ett behov av att kasta ut det gamla och ta tag i det nya, oavsett arbetsbelastningen som det innebär. Jag har sett en omtanke om varandra, elever och personal, och ett genuint intresse för att förändra situationen för varandra och göra skillnad.

Kanske vill jag så gärna se detta så att det är därför jag ser det, eller så är det faktiskt så att jag ser tendenserna till den rörelse i vår verksamhet som kommer att höja temperaturen på vårt kaffe och öka värdet för våra kunder, dvs eleverna. Vi kan ju alltid hoppas…fortsättning följer.

20130514-231807.jpg

Veckobok

Fredag och dags och sammanfatta veckan. Har tagit upp en gammal vana från min tid som projektledare på KomTek – att avsluta veckan med att skriva veckobok. Lite kort om vad jag gjort, reflektioner, tankar och idéer och sist men inte minst, känslor som tagit tag i mig under veckan. Positiva och negativa. Stora och små. Bara att formulera dem gör det enklare att släppa dem och gå vidare.
Vad som stod i veckans summering? Att vi haft en kreativ APT med massor av idéer kring vår arbetsmiljö, att jag introducerat bedömningsmatrisen i matematik för mina ettor, att jag gjort ett första utkast till vår kvalitetsplan och att jag lyssnat på skoldebatt på Stortorget i regnet där V och M stod under samma paraply och KD föreslog mer samförstånd och samarbete i skolpolitiken. Bra där!! Trevlig helg på er alla och kom ihåg att rösta på söndag.

Paraply

 

Loka

Tillbaka till jobbet igen och till en intensiv och rolig start på nya läsåret. Eftersom jag nu går in i mitt nya uppdrag som kvalitetsutvecklare ”hemma” på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade elever så hade jag och min kollega Rigmor lite extra ansvar för att arrangera våra kickoffdagar som inledde terminen. Måndag och tisdag var vi alla på sektorn tillsammans på Loka brunn för att starta igång processer som ska utveckla vår verksamhet för elevernas lärande och välbefinnande. Loka brunn med omgivningar visade sig från sin bästa sida och god mat, gott kaffe och skönt väder bidrog till två minnesvärda dagar. IMG_0900

Nästa steg

Firade ett år med bloggen för några veckor sedan. Bloggen som under året har fungerat som en reflektionsyta för mig och mina tre olika uppdrag som jag haft detta läsår. Konstaterar att året verkligen varit lärorikt och att jag fått chansen till massor av olika möten med människor och verksamheter som hjälpt mig lyfta blicken och ökat min kunskap och förståelse för skolutveckling. Men – det har också varit ett splittrat år – där jag har skiftat både plats och fokus flera gånger om dagen och ibland fått jobba hårt med att bibehålla kontinuiteten och uthålligheten då uppdrag ibland krockat både i tid och i mitt huvud.

Så med erfarenheter från den bästa kompetensutvecklingen man kan tänka sig – att jobba som kvalitetsutvecklare och matematikhandledare – backar jag nu hem till min egen verksamhet på Riksgymnasiet för att jobba heltid där kommande läsår. Planen är att jag ska dela min tid mellan undervisning och kvalitetsutveckling på vår enhet. En liten del av min tid kommer jag också fortsättningsvis vara en del av redaktionsgruppen för Pedagog Örebro.

Mina förhoppningar och förväntningar kring detta nya upplägg i min yrkesvardag är att jag ska få jobba med utveckling av vår egen verksamhet, med mina närmsta kollegor och lära känna dem och deras vardag bättre. Jag vill också tillsammans med kollegor och skolledning sätta upp mål – på kort och lång sikt – som ska leda oss i arbetet med att göra vår verksamhet så bra det bara går för att våra elever ska utvecklas så långt det är möjligt.

Hur når vi dit

Jag planerar att fortsätta blogga men med tanke på att jag nu hoppas få jobba långsiktigt och uthålligt och fokusera på vår enhet kanske jag ska byta underrubrik på bloggen. Från ”Tre uppdrag och ett läsår” till ”Ett uppdrag och tre läsår”. Vad tror ni om det?

1 år

Tänk vad tiden går. För ett år sedan satte jag mig på tåget med mina tre nya kollegor som också skulle handleda grupper i matematiklyftet. En av dem, Fredrik, skulle dessutom bli min kollega i kvalitetsutvecklargruppen där jag skulle arbeta hälften av min tid. Samma dag som vi åkte till Stockholm på den inledande utbildningsdagen så tryckte jag igång den här bloggen. 77 inlägg senare och med nästan 6000 visningar så firar jag med detta inlägg födelsedag och funderar på vad jag ska göra med bloggen nu, när vi går in på år två. Men mer om framtiden i kommande inlägg, nu njuter vi av födelsedag och firar den med hemmaritad tårta! Grattis grattis!

20140425-123001.jpg

Kollegahandledning

Sista dagen på internatet med kvalitetsutvecklarna så ägnade vi eftermiddagen åt att pröva en modell för kollegahandledning. Metoden hade Max – vår samordnare – hämtat ur boken Kollegahandledning i skolan (Lauvås, Hofgaard Lycke och Handal) och vi hade alla förberett oss genom att tänka ut ett pedagogiskt problem som vi mött i vår skolvardag. Vi jobbade i grupper med sex/sju deltagare och innan vi satte igång utsåg vi ordförande och sekreterare, letade reda på ett rum med whiteboardtavla samt kom överens om att tystnadsplikt kring våra problem skulle råda i rummet.

Här kommer en kort sammanfattning av själva modellen för handledning, som du kan prova själv tillsammans med kollegor i din närhet. Själva idén är att jobba med autentiska problem som har ett äkta värde för dig som pedagog (eller ledare om ni är en grupp skolledare som jobbar tillsammans).

Presentation av problem – varje deltagare presenterar kort sitt problem under max 2 min. Sekreteraren sammanfattar varje problem med några stödord på tavlan.
Val av problem – varje deltagare får önska och rösta på vilket problem de vill jobba vidare med och analysera. Om gruppen inte kan enas så har ordförande utslagsröst.
Mer information om problemet – Den person som ”äger” det utvalda problemet får under 5 minuter berätta mer om sitt problem utan att bli avbruten med frågor.
Klargörande frågor om problemet – varje deltagare får, i tur och ordning, ställa frågor för att få djupare förståelse för problemet. Har man inga fler frågor får man säga ”pass” men man får inte ge råd till problemägaren i detta skede. Varje deltagare gör egna anteckningar om problemet.
Egna förslag på lösning – Efter frågerundan får problemägaren på egen hand sätta ord på vad som hon eller han anser kan vara lösningar på problemet. Sekreteraren antecknar problemägarens egna förslag på tavlan.
Råd – Nu är det dags för deltagarna att, i tur och ordning, ge ett råd var till problemägaren. Ni fortsätter runt bordet tills alla råd är slut. Sekreteraren antecknar alla råd på tavlan.
Utvärdera råden – Problemägaren går igenom listan med råd och sätter ”plus” framför råd som hon eller han tycker kan vara till hjälp och ett ”minus” framför råd som inte är aktuella.

Avsluta med att summera övningen. Är det något ni vill lägga till i efterhand? Hur upplevde problemägaren övningen och vad upplevde de andra deltagarna?

Trots sen fredageftermiddag när vi gjorde denna övning så lyckades vi hålla fokus i vår grupp och leverera massor med lösningar till det utvalda pedagogiska problemet. En ytterligare sak vi tog med oss från övningen var en diskussion om hur det känns att ge och få råd och hur lätt det kan vara att gå i försvar och vilja ge respons på råden som kommer in istället för att ta in och ta hjälp. Deltagarna i övningen som frågade och gav råd tyckte också det var skönt att få vänta på sin tur och veta att de fick ordet enligt given turordning och kunde sitta lugnt och vänta på sin tur att få bidra till problemlösningen.

Detta blogginlägg är i första hand skrivet som stöd för mitt eget minne men kan du eller någon annan ha nytta av min sammanfattning av modellen så är ju det jättebra. Ett annat minne från internatet med kvalitetsutvecklarna är detta försök till selfie/wefie på oss alla. Men armarna var för korta så det blev bara ett urval av kollegorna som fastnade på bilden…

20140421-101043.jpg

Reflextid

Sitter idag på Solliden strax utanför Örebro för två dagars internat tillsammans med mina kvalitetsutvecklarkollegor. Dag ett har fokus på skrivande för lärande och kunskapande genom textseminarium. Genom att diskutera och problematisera varandras texter, som vi skrivit om uppdragen och deras genomförande, försöker vi dela med oss av våra lärdomar och fördjupa oss i fortsatta frågeställningar.

Några rubriker som hanterats under dagen är Kollegialt lärande, Formativ bedömning, Värdegrundsarbete, Språkutvecklande arbetssätt, Genus, Normkritik, Interkulturalitet och Pedagogiskt ledarskap. I samtalen lyfts frågor, funderingar och utvecklingsområden. Intrycken och idéerna sköljer över mig hur vi ska ta tillvara alla erfarenheter och lärdomar som vi gjort under det här inledande året som kvalitetsutvecklare.

En tanke som länge funnits i mitt bakhuvud är hur vi i våra uppdrag inkluderar och involverar skolledarna, dvs rektorer och förskolechefer, i vårt arbete och uppdrag. Att regelbundet möta skolledaren som är vår uppdragsgivare tror jag är en framgångsfaktor. Genom att mötas, lyssna, ställa frågor och låta skolledarens tankar från vardagen studsa mot oss kan kanske utmaningar synliggöras och fördjupas.

Jag vill därför presentera ett förslag för alla skolledare där ute: Skapa ”reflextid” för dig själv, det är du och din verksamhet värd. Det du behöver för detta är ca 45 min i veckan, en pedagog eller annan person med inblick i din verksamhet, kanske en kvalitetsutvecklare, arbetslagsledare eller en förstelärare, som du känner förtroende för och som kan reflektera och spegla dina tankar. Att vara reflex för dig innebär, förutom att lyssna och ställa fördjupande frågor, att dokumentera samtalen och hålla i och hålla ut och lyfta frågor från träff till träff för att bidra till långsiktighet och helhet. Med utgångspunkt i dina egna tankar kommer reflextiden ge dig möjlighet till reflektion och lärande om din egen verksamhet som du kanske sällan hittar tid eller form för annars i din ledarvardag.

20140411-010354.jpg