TemaTeam

Idag var en historisk dag i gymnasieskolan. Idag fick våra elever som går i tvåan sina datorer i satsningen ”1-1”. Utdelningen gick supersmidigt med hjälp av våra vaktmästare och ansvarigt företag som levererat datorerna. Dagen började dock med fokus på oss lärare när vi drog igång en ny termin med TemaTeam på min sektor, riksgymnasiet för döva och hörselskadade. Vår rektor hade samlat in fokusområden från oss med utgångspunkt i 1-1 satsningen och efter en kort stund, med målformuleringen att vi ska ”Zlatanera” inom området, så förstod alla vad som gällde. Var och en fick välja TemaTeam och själv valde jag ”sociala medier i undervisningen” vilket resulterade i ett för dagen nytt instagram-konto och diskussioner och idéer om hur instagram skulle kunna användas i undervisningen. En väldigt rolig start på dagen som inom kort kommer synas i min undervisning – det är mitt mål i allafall.

20130903-214215.jpg

Fyra skolor

Då är jag igång. På riktigt. Tänkte försöka summera min första skolvecka på mina fyra skolor som är mina arbetsplatser närmsta året. Började veckan ”hemma” på Tullängsskolan med upprop för nya och gamla elever och under eftermiddagen fick jag träffa mina två mentorselever som jag har kvar från förra året. Skönt att se dem igen och höra lite om hur de haft det under sommaren. Tisdagen fortsatte med idrottsdag med våra tvåor och på förmiddagen simmade vi och livräddade varandra på Gustavsvik och efter pedagogisk lunch fortsatte vi till Hästhagen där eleverna tränade på att kontrollera en kanot tillsammans med en kompis. Sen avslutade jag dagen på Navets skola där jag hade ett första samtal med en engagerad lärare kring ett av mina kommande uppdrag där.

Onsdagen startade jag upp tillsammans med min kollega Fredrik Bergman på Västra Engelbrektsskolan där vi kvalitetsutvecklare kommer ha gemensamt arbetsrum och möteslokal. Vi samlade tankarna och åkte sen till Glanshammars skola där vi möttes av engagerade lärare och nyfikna och glada elever när vi gick runt i klassrummen och presenterade oss. Efter en intensiv dag med många nya ansikten och intryck planerade vi upp kommande onsdag i Glanshammar innan vi åkte hemåt.

Torsdagen ägnades åt planering och dokumentation samt uppstart av mattelyftet på Navets skola. Nio lärare från åk 1-9 samlades för att diskutera kollegialt lärande och notering av sin egen eller kollegas undervisning. Två timmar rasade iväg med många bra pedagogiska tankar och diskussioner.

Avslutade sen veckan med att äntligen börja undervisa. Tre nya grupper i Naturkunskap där jag lyssnade in elevernas tankar kring kursen och dess innehåll. Vi diskuterade också spelregler i vårt klassrum, dvs vi pratade tillsammans hur det ska fungera när vi har lektion för att alla ska kunna höra/se, hänga med och få förutsättningar att klara kursmålen. Alla elever fick även bekanta sig med Its learning och första uppgiften var att läsa kunskapskraven för de olika betygen i kursen och sätta upp ett eget mål för kursen och skicka in det till mig på Its. Efter en supersnabb lunch cyklade jag sen till Rådhuset för att avsluta veckan tillsammans med mina kvalitetsutvecklarkollegor. Jag och Fredrik hade förberett en presentation för att gå igenom hur vi på ett effektivt sätt kan använda våra Ipads för dokumentation och kommunikation. Det blev några timmar med mycket lärande tillsammans och roligast var nog när alla samtidigt skrev in sina kontaktuppgifter i ett gemensamt dokument på G-drive. Ja jag vet, vi kanske låter lättroade men det var sen fredageftermiddag och alla hade haft lång vecka med mycket nya intryck. Dessutom är ju lärandet så mycket effektivare, i alla fall för mig, om det kan få vara lustfyllt och jag får skratta lite. Nu lite helg innan ny vecka med hög fart.

20130824-103849.jpg

100 %

Några timmar kvar av sommarlovet så kan jag konstatera att batteriet är fullt. 100 % laddat med energi hämtat från sol och sömn bl.a. Det har tagit åtta veckor och varje timme har varit nödvändig men nu är jag redo för ett nytt LÄR-år. För det är precis vad jag förväntar mig, ett år fullt av lärande, då jag nu går in i min nya mix av uppdrag. En stor utmaning med flera uppdrag blir att få 50 + 30 + 20 att bli 100. Som mattelärare borde ju den likheten vara enkel men i verkligheten kan flera uppdrag ha en tendens att tillsammans bli mer än 100 %. Jag ser i alla fall otroligt mycket fram emot morgondagen och det ska bli så kul att träffa alla kollegor igen. Ska också bli spännande och se om jag kan plocka fram teckenspråket igen efter ett långt sommarlov. Jag hoppas det för jag vill så gärna komma vidare i min utveckling och lära mera och kommunicera bättre med elever och kollegor. Nu ställer jag klockan och räknar ner till starten…

20130811-230239.jpg

Sommarläsning

Sådärja, nu börjar sommarlovet sjunka in i kroppen och läslusten återfinna sig. Hittade följande böcker hemma eftersom min kära sambo beställt hem några läsex till sig själv och sin undervisning. Han är ju numera även behörig lärare i NO och Teknik för åk 4-6, grattis och bra jobbat älskling! Boken om varför himlen är blå hittade jag dock vid en klassrumsstädning på jobbet i våras. Många lättlästa böcker med fina bilder och pedagogiska förklaringar till naturvetenskapliga fenomen – precis vad jag behöver fylla på med inför kommande läsår då det blir Naturkunskap för hela slanten på min halvtid på Tullängsskolan. Sen är det ju en hel ny värld som öppnat sig när jag nu börjar komma underfund med Twitter på allvar. Där finns ju det utvidgade kollegiet och lästipsen haglar och jag läser artiklar om forskning och politik som jag aldrig hittat på egen hand. Så är du ännu inte med, välkommen till twitter och oss andra vetgiriga. Hoppas vi ses både där och här !

20130630-141939.jpg

Uppskattning

Tack Vendela för sommarpresent och sommarhälsning! Brevet väntade på mig hemma i brevlådan när jag kom hem efter två dagars utbildning i Karlstad och jag blev så glad.
Nu väntar bara ytterligare en dags arbete innan sommarlovet tar vid. Jag längtar, det ska bli så skönt och en solig dag kommer jag kvittera ut en stor glass och njuta lite extra av ledigheten och sommaren.

20130613-221425.jpg

Bryt ihop och kom igen

Det här inlägget är en del i min reflektion av läsåret som gått och också ett sätt att dokumentera min tacksamhet över mina tålmodiga kollegor på jobbet. Låt mig berätta. För ungefär ett år sedan fick jag veta att jag skulle få en mentorsroll till kommande läsår. En ny erfarenhet som jag gick in i med blandade känslor. Jag vände och vred på uppdraget och gjorde allt jag kunde för att mina mentorselever skulle få ett förtroende för mig så vi tillsammans kunde nå framgång. Men det var svårt och jag tvivlade på min kompetens. Jag minns att jag knackade på hos min rektor och ventilerade min frustration över situationen och min otillräcklighet. Jag gick därifrån utan svar men lättad över att få delat min känsla och där någonstans vände det. Jag hittade ny energi, fler infallsvinklar, nya metoder och samarbetspartners och vi började göra framsteg, tillsammans. Skönt!

Några månader senare så var det dags igen. Min mattegrupp spretade åt alla håll och jag höll på att tappa greppet. Återigen tvivlade jag på min kompetens och behövde hjälp och någon att studsa mina tankar mot. Uppgiven pratade jag med min kollega som undervisade en parallellgrupp i samma kurs. Dessutom pratade jag nästan sönder vår elevassistent som kände gruppen väl från andra sammanhang. Efter ett tag började jag ändå få en idé om vad jag kunde ändra på och vilket stöd mina elever behövde. Försiktigt ändrade jag lite här och där och sakta men säkert så såg jag en förändring. Fler elever hängde med i resonemangen och i slutänden nådde de flesta eleverna kursens mål.

Tänker att det är så viktigt att våga bryta ihop och komma igen. Så väldigt viktigt att ha ett tillåtande klimat i arbetsgruppen men också att ha ett stöd i detta från ledningen. Utan mina bollplank hade jag inte kommit vidare och nått de mål som jag nu kan bocka av. För att illustrera detta delar jag ett citat från Winston Churchill som dök upp igår på vår fortbildningsdag på Conventum:

20130612-233307.jpg

Slutrundan

Minns ni pyramiden jag byggde? Idag kom den till användning när vi hade vår avslutningsaktivitet med alla elever: Slutrundan. I mitt arbetslag, Teknik & Handel, hade vi tema ”pussel” och hade tre stationer. Först skulle eleverna bygga ett ”T”, sen en kub och sist en pyramid. Tiden var begränsad och poäng delades ut som sedan summerades med tipspromenad och de andra uppdragen runt om på skolan. En härlig förmiddag tillsammans i solen fick vi men sen är det verkligen dubbla känslor nu på slutet. Som vår rektor sa när vi avrundade läsåret idag, ”en del ansikten kommer ni aldrig mera se efter idag och andra kommer ni vara vänner med resten av livet”. Vemodigt.

20130605-225904.jpg

Hattie

Har länge tänkt att jag skulle ta reda mer om den där Hattie. Ni vet han som alla som diskuterar skolan talar om och refererar till. Jag hade inte så stor koll men i dag så tog jag mig i kragen, inspirerad av ett twittertips så hittade jag SKLs samlade rapport av John Hatties studie Visible learning. Rapporten är en presentation av Hatties studie om vad som påverkar elevers studieresultat. Mycket spännande läsning och nu vet jag även lite mer om vad begreppen effektstorlek och påverkansfaktorer står för så jag kan hänga med i nästa Hattie-diskussion. Om du som jag är nyfiken på Hatties studie men inte orkar läsa alla 69 sidor just idag så rekommenderar jag istället diskussionsunderlaget som jag hittade, även det utgivet av SKL, Sveriges kommuner och landsting. Där finner du före diskussionsfrågorna korta sammanfattningar av slutsatser inom varje område av påverkansfaktorer: eleven, hemmet, skolan, läraren, läroplanen/utvecklingsprogram och undervisningen.

Jag fastnade speciellt för avsnittet om läraren, eftersom man måste börja hos sig själv. Känns också extra aktuellt nu när kursutvärderingarna börjar rulla in och jag får elevernas syn på klassrumsklimat, kunskapsutveckling och min roll som lärare. Viktigt att ta sig tid att reflektera för att förändra, förbättra och utveckla nästa års undervisning.

20130602-220207.jpg

Bild: Sveriges kommuner och landsting

Lycka är…

…en torsdag i slutet av terminen. Treåringen kvittrar och pratar glatt hela vägen till förskolan. På cykelbanan utanför stora sonens skola möter jag en bubblande glad tekniklärare som varit på KomTek med klassen i går eftermiddag. På jobbet fortsätter jag att summera läsåret och efter att en elev planerat och genomfört ett experiment och förklarat hur det funkar så har hon genomfört sista momentet i kursen och nått målen för ett VG. Som pricken över ”i” så får jag åka en sväng med min mentorselev som precis tagit körkort och stolt och tryggt kör mig en tur genom stan. Lyckos mig!!

20130530-112010.jpg