Skolpolitik – igen

För nästan ett år sen skrev jag följande inlägg: Skolpolitik som är ett av mina hittills mest lästa och delade blogginlägg. Några veckor senare träffade jag Gustav Fridolin IRL och pratade skola i allmänhet och Riksgymnasiet för döva och hörselskadade i synnerhet. Det var början på ett valår som nu är inne på slutspurten och igår tittade jag ifatt ”Världens bästa skitskola” som avslutades med en partiledardebatt där de partiledare som hade tid närvarade, dvs Fredrik, Annie och Göran prioriterade annat.

Under debatten fortsatte partiledarna kasta siffror på varandra och referera till PISA, kommunalisering, fria skolvalet och massa andra faktorer som kan kopplas till vår svenska ”skitskola”. En gång i debatten hörde jag dock de magiska orden ”nationell samling för skolan”.

Som jag önskar att våra politiker efter valet slår sig ner i riktigt sköna mjuka fåtöljer, dricker varm choklad och har fotriktiga skor som inte skaver och verkligen försöker samla sig kring en långsiktigt hållbar plan för skolan. Över block- och partigränser. Grundat på forskning och beprövad erfarenhet. En samling för att ge skolan och lärarna arbetsro och en möjlighet att jobba sig in i systemet och bli trygga i arbetsmetoder, bedömningsmodeller och betygssystem.

Så snälla Göran, Gustav, Jonas, Stefan, Fredrik, Annie och Janne – gräv ner stridsyxan och reformspaden efter valet. Lyssna på lärare, skolledare och skolforskare och ta ett gäng hållbara beslut som kommer gynna eleverna och Sverige. Jag ber er…forma era styrkor, samarbeta och flyg tillsammans i rätt riktning:

Tranor

Bästa kollegorna

Funderar ibland på hur slumpmässigt jag hamnade på Riksgymnasiet – hur malplacerad jag kände mig i början men hur jag nu trivs fantastiskt bra. Allt började ju med att jag valde att avsluta en provanställning som förskolechef och kontaktade kommunen och Tullängsskolan som jag var tjänstledig ifrån. En vakans hade precis uppkommit på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade och jag fick frågan om jag ville börja där som lärare i Naturkunskap. Ett tag tänkte jag – det blir nog bra – stanna ett par månader eller en termin, sen vidare någon annanstans. Men nu har jag snart varit på Riksgymnasiet i tre år. TRE ÅR – det trodde jag inte. Tänker ibland på vilken tur jag hade att jag fick chansen att prova en arbetsplats som jag nog inte själv valt att söka mig till. Hur tillfälligheter påverkade min vardag för lång tid framöver.

Efter snart tre år på Riksgymnasiet känner jag mig så hemma här. Bland våra elever – som flyttat från olika platser i vårt avlånga land för att bo i Örebro tre – kanske fyra år. Bland mina kollegor som från dag ett tagit hand om mig, introducerat mig i de dövas värld och tålmodigt lär mig nya tecken när jag trevar mig fram i teckenspråket.

Denna termin har jag fått möjlighet att gå in i en ny roll på vår enhet där kvalitetsutveckling är mitt fokus förutom mitt uppdrag som lärare i matematik. Trots att det bara gått tre veckor på terminen så har vi redan satt flera processer i rullning och energin är påtaglig i vardagen. Mina kollegor förgyller min vardag och jag gläds åt när Kristina och Annika planerar sina språkkurser och diskuterar hur man kan bygga mallkurser i ITSlearning. När Bert söker upp mig och berättar om kluriga matematiska vardagsproblem man möter som byggare när man ska sätta panel, gjuta fundament eller isolera en vägg. När teckenspråkstolkarna Jullan och Helena med ett tålamod av guld stöttar mig och hjälper mig när jag försöker planera och gruppera lärgrupper med tolkbehov. När vår APL-samordnare Rigmor precis organiserat och fixat praktikplatser i fem veckor åt alla våra 3-4or. Hur transportlärarna Elin, Thomas och Erik på ett halvår strukturerat och målmedvetet tagit tag i sina kurser för att förtydliga mål och kunskapskrav för sina elever.

Listan kunde bli hur lång som helst av kollegor som ger mig massor av energi och som vänder och vrider på alla möjligheter för att göra det bästa för våra elever, eller som vår rektor Anders uttryckte det på Twitter häromveckan:Varför handlar så lite av skoldebatten om bra skolor och bra lärare. Jag har tjogvis med fantastiska lärare på Tulllängsskolan… som gör underverk dagligen. I debatten är allt neg.

Vilken tur jag hade – som av en slump hamnade just här:

RGTU

Skolstartsvecka

Landat tungt i soffan efter första ”riktiga” skolveckan, dvs en vecka med elever och schema, planering och möten, kända och okända ansikten i korridorer och lektionssalar. Tänkte bara försöka samla tankarna i en kort reflektion kring denna vecka. Jag har ju ändå förändrat min vardag ganska rejält när jag nu detta år enbart arbetar på Tullängsskolan och riksgymnasiet för döva och hörselskadade.

Veckan har varit innehållsrik med upprop och introdag med schemabrytande aktiviteter. Själv fick jag äran att i tisdags vara med tvåorna på idrottsdag utanför skolans väggar. Vi började med en förmiddag på svartån då eleverna paddlade kanot och pratade allemansrätt, paddlingsteknik och säkerhet. Eftermiddagen fortsatte sedan på Eyrabadet med simning och livräddning. Ettorna var denna dag på stadsvandring och treorna (och fyrorna) började på sina karaktärsämnen.

Från onsdag har vi gått enligt schema och jag har träffat mina nya grupper som jag ska undervisa i matematik. Kul och pirrigt är det ju alltid och extra speciellt är det när man möter sina nya ettor för första gången och ska etablera en relation och grund att stå på inför fortsatt undervisning och lärande.

På en av mina lektioner denna vecka fick eleverna skriva en exit-ticket när de lämnade lektionen. Jag bad dem beskriva en känsla som de upplevt under vår första lektion tillsammans. Det var lite blandade tankar på lapparna men på en av lapparna fanns två tecknade ”gubbar” där en var ”ledsen” och den andra ”glad”. Den ledsna gubben var överkryssad och bredvid den glada gubben stod det ”kändes rätt OK ändå”. Den lappen fastnade hos mig och får symbolisera ett delmål med undervisningen denna första vecka – att kanske lyckas riva några gamla didaktiska kontrakt kring vad och hur matematik är. Att erbjuda en alternativ bild av matematikundervisningen och kanske hitta lite glädje och bygga självförtroende hos eleverna. Det får bli mitt mål närmsta tiden för att sen bygga vidare på. Vad tror ni om det?

Exit ticket

Loka

Tillbaka till jobbet igen och till en intensiv och rolig start på nya läsåret. Eftersom jag nu går in i mitt nya uppdrag som kvalitetsutvecklare ”hemma” på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade elever så hade jag och min kollega Rigmor lite extra ansvar för att arrangera våra kickoffdagar som inledde terminen. Måndag och tisdag var vi alla på sektorn tillsammans på Loka brunn för att starta igång processer som ska utveckla vår verksamhet för elevernas lärande och välbefinnande. Loka brunn med omgivningar visade sig från sin bästa sida och god mat, gott kaffe och skönt väder bidrog till två minnesvärda dagar. IMG_0900