Glapp i styrkedjan

Två gånger i min yrkeskarriär så har jag blivit erbjuden att välja rektorsyrket, båda gångerna har jag avböjt möjligheten. Att jag valde bort chansen att bli rektor berodde enbart på att jag anser att det i dagens form är ett omöjligt uppdrag. Att vara den där pedagogiska ledaren med koll och ansvar för hundratals lagar och riktlinjer och dessutom budget- och personalansvar. Tack, men, nej tack.

Jag har fått utvecklats åt andra håll i min karriär istället men med ovanstående bakgrund vill jag presentera en idé till organisation för att minska ”glappen i styrkedjan” som Skolinspektionen uttrycker det i sin färska rapport>>

Jag ska försöka förklara min tanke: För ca två år sedan sökte jag en tjänst som kvalitetsutvecklare i Örebro kommun. Detta projekt var då nytt och tanken var att 16 pedagoger plus en samordnare skulle bilda en grupp kvalitetsutvecklare (KU) som skulle jobba med skolutveckling på flera plan. Hälften av vår tid skulle vi fortsätta som lärare på vår vanliga skola och andra hälften av tiden skulle vi finnas i KU-gruppen där fokus låg på dels externa uppdrag i hela kommunen och dels en intern lärprocess för att utveckla vår kompetens och föra in vetenskaplig grund i våra verksamheter och uppdrag. Under ett år ingick jag i denna grupp. Under året träffade vi politiker och tjänstemän i kommunen, läste litteratur och diskuterade densamma, prövade metoder och verktyg för kollegialt lärande mm mm. Efter ett år tog jag dock ett beslut att kliva av KU-gruppen efter att ha fått ett erbjudande som kvalitetsutvecklare på enbart min skola och sektor.

Jag undervisar fortfarande ungefär hälften av min tid. Övrig tid deltar jag i vårt ledningsteam på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet, samplanerar skolutveckling och kollegiala lärprocesser tillsammans med vår rektor och leder vårt systematiska kvalitetsarbete genom att ansvara för att koordinera de processer som vi startat i vår verksamhet. Allt med syftet att öka elevernas kunskapsresultat och öka deras möjlighet till försörjning och fortsatt lärande efter deras studietid hos oss.

Med erfarenheter och lärande från året med kvalitetsutvecklarna så har jag mycket användbara kunskaper när jag nu vänder blicken hemåt och jobbar med att stötta upp min rektor i hans utvecklingsarbete. Jag tror att detta skulle kunna vara en modell att arbeta med i kommuner/regioner för att täppa till glappet i styrkedjan mellan lärare och rektor, rektor och huvudman. Det skulle också vara en modell för att göra det ”omöjliga” rektorsuppdraget mera möjligt.

Det är klart att det skulle kosta en del, dels att plocka ut lärare/förstelärare för ett år i en kvalitetsutvecklarorganisation och dels att stärka upp rektorer runt om i Sverige med en halvtidsresurs. Men vad kostar det att inte satsa, vad riskerar vi om glappet i styrkedjan fortsätter öka? Mycket större värden riskeras då och vill vi ge eleverna den bästa undervisningen måste vi ge lärarna de bästa rektorerna och den bästa ledningen. Det tjänar alla på.

SkogimotljusFoto: © Margareta Nordahl Bergslagshästen

Jag har en flippad* rektor!

Allt började i augusti när vi skulle till Loka brunn två dagar för kickoff och uppstart av nytt läsår, presentation av ny vision och inleda vårt nya systematiska kvalitetsarbete. Det var bara en hake, rektorn kunde inte vara med dessa dagar. Hur gör vi då? Hur kan ledaren leda utan att vara där? Lösningen blev en film, en visionsfilm som inledde våra Loka-dagar där vår rektor och tillika ledare presenterade syftet med dagarna och presenterade sin vision för 2017. Så här blev det>>.

Denna film har vi använt flera gånger efter det, för att påminna oss om var vi ska och få ledtrådar om hur vi ska kunna ta oss dit. Fint att ha det dokumenterat också, hur skulle vi annars kommit ihåg det han sa?

Efter ett tag in på terminen insåg vi, efter att ha arbetat ett tag med att skriva vår nya kvalitetsplan, att det var något mycket viktigt som saknade kanal i vår verksamhet: elevinflytande. Vi funderade på åtgärd och sjösatte våra ”Programråd” som vi började med i oktober. En viktig fråga i detta sammanhang var hur vi skulle få alla elever att förstå syftet med programrådet? Lösningen blev en film. Rektor Anders gjorde återigen en film som alla grupper inledde programrådet med att titta på. Så här blev den filmen>>.

Närmsta veckorna är det också dags för våra utvecklingssamtal med eleverna. Återigen tyckte Anders att det var vettigt att inleda samtalen med en film med syfte och kort information om innehållet. I den filmen så berättar även vår APL-samordnare, Rigmor, lite om arbetsgången bakom anskaffande av APL-platser och om skolans förväntningar på eleven under praktiken. Den filmen hittar du här>>

Nästa vecka är det dags för programråd igen och för att återkoppla till eleverna från förra programrådet så inleder vi återigen med en film så att alla ska få ta del av samma information. Här får du en förhandstitt på den filmen>>.

Alltså har min rektor nu plockat in detta som en del i sitt ledarskap för att nå ut till elever och personal med likvärdig information. Att film är ett kraftfullt media för kommunikation är ju ingen nyhet och när vi sakta men säkert närmar oss detta område och det blir en naturlig del i ledarskapet så kanske inte steget är så långt till att det även kan bli en naturlig del i undervisningen. Jag tror verkligen att det är lättare att som lärare att gå efter, när man har en rektor som går före!Anders Vision 2017*uttrycket är lånat från det ”flippade klassrummet” där läraren, ofta med digitala verktyg, vänder på undervisningen och låter eleverna ta del av inspelade genomgångar inför lektioner eller som dokumentation efteråt.