En Amanda till alla

När jag började arbeta på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, en kall januaridag för tre och ett halvt år sen mötte jag Amanda. Hon hade varit där en termin längre än mig. Hon var ung, jätteung. Hon hade typ precis tagit studenten själv. Nu skulle hon arbeta som elevassistent och vi fick skrivborden bredvid varandra. Sedan dess har mycket hänt. Riksgymnasiet på Tullängsgymnasiet har förändrats på många sätt och jag också. Jag och Amanda har också utvecklats tillsammans under dessa år. Vi har försökt lära oss teckenspråk tillsammans, vi har stött och blött och funderat och reflekterat kring hur elever mår och hur det går. Under en lång tid så var Amanda med på mina mattelektioner där vi undervisade elever med språk- och hörselnedsättning. Nästan varje lektion avrundade vi med att diskutera vad som hänt under lektionen. Vad vi sett och hört, vad hon hade sett och hört men som jag missat. Vilka signaler hon fångade upp från eleverna när jag gick igenom ett visst moment på tavlan. osv. osv.

Amanda har drivit på min egen utveckling och hon har bidragit till att eleverna fått en bättre undervisning av mig. Hon har reflekterat och ifrågasatt, men på ett helt ofarligt sätt. Hon har velat lära sig, hon har haft elevens bästa i fokus och tillsammans har vi fört eleverna framåt.

I Helen Timperleys bok, Det professionella lärandets inneboende kraft, läser jag om hur lärares lärande måste utgå från elevernas behov och hur viktigt det är för lärare att utmana sina nuvarande övertygelser i ett utbyte med andra kollegor. Detta utbyte måste dock kännetecknas av ett respektfullt och utmanande förhållningssätt för att utveckling ska ske. Precis så har det varit att arbeta tillsammans med Amanda och alla lärare borde verkligen ha en egen ”Amanda” i sitt klassrum. Att utmanas av, att fundera tillsammans med, att ifrågasättas av och att glädjas med när eleverna förstår och vi når fram.

Men nu är jag så otroligt glad för att Amanda slutar hos oss. För hon ska börja studera – till lärare!!! Så rätt!!

Stort lycka till på vägen Amanda och välkommen tillbaka – när som helst under resan när du vill prata pedagogik eller när du är färdig och har ditt lärarleg i fickan!

HelenT

Vilken vecka!

Summerar terminens första vecka – en intensiv och rolig start som egentligen började lite tidigare för mig. Ungefär samtidigt som regnmolnen skingrade sig så började jag och min kollega Rigmor att jobba efter semestern. I dagarna tre så planerade och fixade vi för att i måndags kunna ta emot alla medarbetare på Riksgymnasiets skolor för två dagars kickoff i Loka brunn. Redan i söndags åkte vi dit för att kontrollera lokaler, teknik, rumsfördelning mm mm. Allt för att våra gäster, personalen från Riksgymnasiet från Tullängsgymnasiet (RGTU), Virginska gymnasiet (RGVI) och Risbergska gymnasiet (RGRI), skulle känna sig välkomna och få två riktigt givande dagar.

Måndag och tisdag tillbringade vi så i Loka med gemensamma föreläsningar, grupparbeten och planering, men också fika, mat och underhållning samt bad för de som önskade. Lite mer om dagarna i Loka hittar du här>>

Loka följdes av Lärardagen där jag och vår rektor Anders hade ett seminarium på förmiddagen som hette ”Att vara förstelärare – att förlänga och förstärka rektors ledarskap – så här gör vi!” Efter picknick-lunch och firande vid slottet ägnades eftermiddagen åt överlämningar mellan gamla och nya mentorer. Vi går nämligen nu, HT15, in i en helt ny mentorsorganisation på RGTU där färre lärare är mentor åt fler elever. Läs mer här>>

Torsdagen inleddes med möte med våra lärare på Tullängsgymnasiet som ska undervisa våra teknikelever från Riksgymnasiet men som inte tillhör vår organisation till vardags. Vi diskuterade utmaningar och möjligheter och gick igenom och testade den hörselteknik som vi använder i undervisningen.

Under torsdagen träffades också det nya mentorsteamet (11 st lärare) och vi drog upp riktlinjer för första skolveckan och tänkte tillsammans kring vilka viktiga saker som vi behöver ta upp med våra elever vid uppropet på måndag. Det känns så himla bra att vi nu ska arbeta på ett nytt sätt med mentorskapet hos oss. Jag tror att detta kommer leda till mer likvärdighet i mentorskapet för våra elever och det var med en fin känsla av engagemang och delaktighet som jag lämnade vårt möte i torsdags.

Fredagen ägnade jag sedan – så mycket jag kunde – åt att ha fokus på min matematikundervisning som jag ska ha detta läsår. Jag kommer undervisa våra nya teknikettor i matematik 1c under HT och matematik 2c under VT. Jag lämnade även över mina gamla elever till de nya lärarna som tar över efter mig.

Slutligen rundades veckan av med att hjälpa rektor Anders att spela in den film som ska hälsa våra 234or välkomna på måndag. Vi delar ju nu Anders med Risbergska gymnasiet, varför det känns bra att han ändå är med vid uppropet – på film – trots att han vid aktuell tidpunkt finns på annan plats.

Oj vilket långt inlägg det här blev. Inte så mycket reflektioner men ändå en dokumentation av denna intensiva vecka som varit väldigt innehållsrik. Nu hoppas vi att grunden är lagd för årets viktigaste skoldag. Uppropet i morgon!

Vecka33