Glapp i styrkedjan

Två gånger i min yrkeskarriär så har jag blivit erbjuden att välja rektorsyrket, båda gångerna har jag avböjt möjligheten. Att jag valde bort chansen att bli rektor berodde enbart på att jag anser att det i dagens form är ett omöjligt uppdrag. Att vara den där pedagogiska ledaren med koll och ansvar för hundratals lagar och riktlinjer och dessutom budget- och personalansvar. Tack, men, nej tack.

Jag har fått utvecklats åt andra håll i min karriär istället men med ovanstående bakgrund vill jag presentera en idé till organisation för att minska ”glappen i styrkedjan” som Skolinspektionen uttrycker det i sin färska rapport>>

Jag ska försöka förklara min tanke: För ca två år sedan sökte jag en tjänst som kvalitetsutvecklare i Örebro kommun. Detta projekt var då nytt och tanken var att 16 pedagoger plus en samordnare skulle bilda en grupp kvalitetsutvecklare (KU) som skulle jobba med skolutveckling på flera plan. Hälften av vår tid skulle vi fortsätta som lärare på vår vanliga skola och andra hälften av tiden skulle vi finnas i KU-gruppen där fokus låg på dels externa uppdrag i hela kommunen och dels en intern lärprocess för att utveckla vår kompetens och föra in vetenskaplig grund i våra verksamheter och uppdrag. Under ett år ingick jag i denna grupp. Under året träffade vi politiker och tjänstemän i kommunen, läste litteratur och diskuterade densamma, prövade metoder och verktyg för kollegialt lärande mm mm. Efter ett år tog jag dock ett beslut att kliva av KU-gruppen efter att ha fått ett erbjudande som kvalitetsutvecklare på enbart min skola och sektor.

Jag undervisar fortfarande ungefär hälften av min tid. Övrig tid deltar jag i vårt ledningsteam på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet, samplanerar skolutveckling och kollegiala lärprocesser tillsammans med vår rektor och leder vårt systematiska kvalitetsarbete genom att ansvara för att koordinera de processer som vi startat i vår verksamhet. Allt med syftet att öka elevernas kunskapsresultat och öka deras möjlighet till försörjning och fortsatt lärande efter deras studietid hos oss.

Med erfarenheter och lärande från året med kvalitetsutvecklarna så har jag mycket användbara kunskaper när jag nu vänder blicken hemåt och jobbar med att stötta upp min rektor i hans utvecklingsarbete. Jag tror att detta skulle kunna vara en modell att arbeta med i kommuner/regioner för att täppa till glappet i styrkedjan mellan lärare och rektor, rektor och huvudman. Det skulle också vara en modell för att göra det ”omöjliga” rektorsuppdraget mera möjligt.

Det är klart att det skulle kosta en del, dels att plocka ut lärare/förstelärare för ett år i en kvalitetsutvecklarorganisation och dels att stärka upp rektorer runt om i Sverige med en halvtidsresurs. Men vad kostar det att inte satsa, vad riskerar vi om glappet i styrkedjan fortsätter öka? Mycket större värden riskeras då och vill vi ge eleverna den bästa undervisningen måste vi ge lärarna de bästa rektorerna och den bästa ledningen. Det tjänar alla på.

SkogimotljusFoto: © Margareta Nordahl Bergslagshästen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *