En tredjedel

Ett av tre läsår avslutat. Vi har puttat ut årets studenter från Riksgymnasiet för döva och hörselskadade. Samlat ihop intrycken och gått på semester. Dags då att fundera på hur denna termin sett ut och vad vi gjort och hur det blev. För att friska upp minnet lite så vill jag påminna om att vi i början av detta läsår formade en vision för vår verksamhet. En vision som siktade på de elever som tar studenten 2017. Under läsåret har jag arbetat på halvtid som kvalitetsutvecklare och här kan du läsa om vår första termin. Under hela detta år har vi dokumenterat våra utvecklingssteg i vår blogg: rgtu.se och där har vi tillsammans skrivit ca 80 inlägg och även fast vi inte har så många följare så fungerar bloggen som en bra och funktionell dokumentation av vår skolutveckling – i vardagen.

Under denna vårtermin som vi nu nyss avslutat så har vi etablerat samtliga processer. Vi har formerat processteam kring alla processer och sakta men säkert börjar ”processtänket” sätta sig i vår organisation. I februari samlades alla processhandledare för en heldag där vi delade erfarenheter, farhågor och framtidsplaner. Där hade vi också besök av vår processhandledare från kommunen som gav oss feedback på vårt arbete. Enligt kommunens processmall så är det fyra av våra processer som exakt uppfyller kraven i deras definition. Vi behåller dock samtliga processer i vår verksamhet och tar nu in dem i nästa läsår och utvecklar och förstärker dem. Om två år ska vi slutsummera tre år av skolutvecklingsarbete med processerna som grund. Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Att följa upp och vara noggrann att prioritera just våra processer och ingenting annat.

Denna vårtermin har vi genomfört många av de aktiviteter vi planerat i vår kvalitetsplan. Vi har också genomfört medarbetarenkäten med personalen och CMA-enkäten med våra elever som gick i tvåan. Vi har så smått börjat arbeta med resultaten av dessa enkäter och i början av nästa termin utgör dessa underlag för en ny kvalitetsplan med nya aktiviteter. Mitt egna lilla mål är att även nästa års kvalitetsplan ska bli ett levande dokument (som jag tycker den varit i år) med noggrant utvalda aktiviteter som alla siktar mot vår vision.

Men nu kopplar vi ner och av och laddar batterierna för nästa läsår.

En varm, skön och trevlig sommar önskar jag Er alla!

Sommarblommor

Ta mig tid för teckenspråk

För drygt tre år sen började jag – av en slump – arbeta på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, på Tullängsgymnasiet. Första månaderna kände jag mig otroligt frustrerad och som en gäst i en ny värld. Delvis berodde detta förstås på att jag hamnat i ett sammanhang där det kommunicerades på ett språk jag inte behärskade. Jag var en av få personer på sektorn som inte kunde språket, jag kunde inte ens bokstavera på teckenspråk! Jag undervisade döva elever från dag ett, men med tolk. Jag kastades in i detta utan förkunskaper, fick pröva och fråga mig fram.

Ganska snart insåg jag att teckenspråket nog var något för mig. Jag märkte att jag hade lätt att minnas tecken och sammanhang och jag tog alla chanser att fråga elever, kollegor och mina tolkar om ord som jag behövde – just där och då. Jag fascineras över att jag än i dag minns mina första tecken, hur jag lärde mig dem, i vilket sammanhang och vem som lärde mig tecknet.

Idag tar jag mig fram hyfsat på teckenspråk, med både elever och kollegor, men det är förstås massor kvar att lära och mycket ansträngande att hänga med i en konversation, t.ex i fikarummet där flera kollegor pratar med mig och med varandra. Jag undervisar dock ännu inte på teckenspråk och jag inser att vägen dit är lång, men jag känner att det nu är dags att ta ytterligare ett kliv i min teckenspråksutveckling. Jag har därför bestämt mig för att kommande läsår ta tjänstledigt en dag i veckan och läsa teckenspråk på distans, om jag kommer in på utbildningen jag sökt. Sen handlar det förstås om att fortsätta använda språket i vardagen. Att fortsätta fråga kollegor om nya tecken och hur de används. Att träna avläsning i fikarummet, i korridoren och på teckentolkade tv-program.

Är tacksam för att jag fått möjlighet att erövra ett nytt språk som vuxen och samtidigt få insikt om hur svårt och utmanande det är att omge sig med ett språk som inte är mitt första. Men roligt är det och förresten så tror jag att det smittat av sig på mina barn…

 

2 år

Idag är det två år sen jag startade bloggen. Konstaterar att jag skrivit 100 inlägg och haft drygt 11 000 visningar. Inser också att min aktivitet här avtagit något sedan två andra ”bloggar” klivit in i mitt liv: Pedagog Örebro och rgtu.se där jag också är aktiv och skriver och producerar. Vi får se hur kommande år blir, just nu formar jag funderingar för nästa år. Mer om det i kommande blogginlägg. Men nu blir det tårta!tartany

Fantastiska skolan och fritids

Idag var det dags att vara ledig från mitt jobb på min skola, för att gå till en annan skola. Idag hängde jag med M till hans klass på Navet. Vi började med att sjunga och kolla att alla var där – vilket var fallet. Alla var på plats, elever och lärare, ingen sjuk eller borta. Efter genomgång av klockan, datum och dagens schema så upptäckte eleverna ett brev – från stenåldern…med ett meddelande från en flicka som som behövde hjälp att lösa ett matematiskt problem. Det blev egen fundering, diskussioner i par och slutligen en lång gruppdiskussion om addition och multiplikation. Aktiviteten avslutades med multiplikationsbingo – treans tabell. Bingo!

Fruktstund och sen rast på soldränkt skolgård. Skoldagen fortsatte med idrottslektion. Idag stod bugg och jenka på programmet och jag fick förstås vara med och träna på att både föra och följa. Fortsatte med underbar skollunch med massor av goda sallader och tillbehör. Detta var en välbehövlig energikick för efter lunch blev det långrast i parken med dunken-123. Som om det inte var nog att springa och leta gömda barn i buskarna så ville några barn springa i kapp så det blev några snabba intervaller i parken innan rasten övergick i ute-lektion med fokus på samarbete och analytisk förmåga när vi lekte ”dörrvakten”.

kontrabasNär vi kom in i klassrummet igen möttes vi av musik. Kulturskolan var där och visade olika stråkinstrument och alla elever fick prova att spela. Stort fokus och många glittrande ögon hos eleverna. Skoldagen avslutades sedan med individuellt arbete med skolans Ipads och Qnoddarna – svenska – hallonstigen. Det var helt fascinerande att se hur alla elever koncentrerat loggade in på sina enheter och inom några sekunder var igång med sitt arbete – individuellt eller i par. Innan det sen var dags för fritids rundade gruppen av med charader.

Efter mellis fortsatte jag och M till fritids där det var utflykt på programmet. Och inte vilken utflykt som helst. Idag var gruppen inbjuden till Tullängsgymnasiet och till eleverna på teknikprogrammet med programfördjupning – spelutveckling. Alla barn fick prova gymnasieelevernas egengjorda dataspel och kort utvärdera vad som var bäst och vad som kunde bli bättre. Aktiviteten var hög och det var kul att se samspelet mellan de små och de stora eleverna och hur de kunde mötas i dataspelens underbara värld.

dataspel

Ja , tänk vad man hinner med när man är ledig 6 timmar från sin egen skola och kliver in i en annan vardag. Jag kan inte låta bli att reflektera över kvalitén och omsorgen min son möter i skolan och i fritids. Hur omsorg och ramar, kompetens och målmedvetenhet präglar verksamheten. Bra där Navet och Örebro kommun….och har du barn i skolåldern och har möjlighet så rekommenderar jag varmt ett besök i skolans underbara värld!

Är det rimligt?

Just nu är många av våra elever ute på Arbetsplatsförlagt lärande – APL, vilket betyder att våra scheman ser annorlunda ut och några av oss har lite mera luft i schemat. Idag resulterade det i en spontan fikastund som kunde förlängas något eftersom ingen lektion väntade på oss. Under denna stund tillät vi oss att breda ut våra diskussioner och hamnade efter en stund i frågor som – Vad behöver våra elever för framtidskompetenser? Vad kommer vara viktigt i framtiden? Kommer det t ex vara nödvändigt att kunna skriva med penna? Eller att kunna alfabetet och ordna ord/begrepp i alfabetisk ordning? Hur viktigt blir det att kunna huvudräkning när digitala verktyg finns i varje ficka?

Alfabetet

Vi tyckte förstås olika om detta! Huvudräkningen försvarades med problemlösningsförmågan som tränas i och med att eleverna jobbar med detta men vi hade svårare att se att alfabetet och handskrift kommer leva kvar när informationssökning sker på nätet och vi redan nu och i framtiden skriver det mesta på dator/mobil/platta samt troligtvis kommer att skriva under och legitimera oss med våra fingeravtryck.

Efter ett tag kom vi vidare i diskussionen. Vi landade på något sätt i att det behöver finnas någon grund för fortsatt lärande och vi enades om att en av de viktigaste förmågorna i framtiden kommer bli det kritiska tänkandet. Eleverna behöver tränas i att fundera över om saker, svar och information är rimliga? Är det rimligt att svaret på räknaren ger 0,006 kg när vi räknar ut vad en elefant väger. Är det rimligt att det fanns bussar på Vikingatiden? Är det rimligt att Trollhättan ligger strax utanför Paris?

Vår pedagogiska/filosofiska diskussion gav inte så mycket mer svar än så men det är mycket givande att få stöta och blöta och diskutera kunskaper, förmågor och lärande med kloka kollegor. Hoppas på fler sådana här flexibla, spontana och spännande diskussioner med kollegor i framtiden, kanske redan i morgon…..eleverna är ju på APL några dagar till.

Fantastiska förskolan

Idag saktade tiden ner en smula. Idag hade jag tagit ledigt från jobbet för att följa med min yngste son A till förskolan. Jag lämnade mobilen hemma – ovant och konstigt men nyttigt för en digitalt beroende person som jag. Tog på mig ”sitta på golvet sköna”-kläder och cyklade dit och istället för att vinka hej då så hängde jag av mig ytterkläderna och följde med in. Direkt tog de andra barnen hand om oss. De plockade fram gårdagen legobyggen och legobilar, tog fram ett hyllplan som lutades mot väggen och närmsta timmen hade vi ”bygg o testa hur bilarna rullar”-lek och fler o fler barn anslöt.

legoMitt under byggleken hämtades vi av I som upptäckt att det glittrade på bordet när solen träffade de gröna, rosa, blå och gula paljetterna som var fastsydda på hennes tröja. Fascinerade så försökte vi fånga färgglittret och förundrades över att det ibland helt plötsligt försvann när en kompis kom i vägen för solstrålarna. Efter fruktstund delades barnen upp i mindre grupper. Vår grupp skulle skapa fantasifåglar. A ritade en jordgubbsfågel med hjälp av ett ljusbord, en bild på en kanadagås, pastellkritor och massor av glitter. När vi var klara skrev barnen ner vad fågeln hette, vad den gillade att äta och så skulle de hitta ett föremål som vägde lika mycket som sin fågel. Efter det åkte stora vågen fram och vi fick ta reda på fantasifågelns vikt. A:s fågel vägde lika mycket som en dataskärm, dvs 5,8 kg.

lekparkVi fortsatte förmiddagen ute i solen. Barnen hällde vatten i rör och A och S bakade pannkaka med blåbär och grädde med hjälp av sand, gräs o vatten. Självklart fick jag smaka härligheten när de var klara. Vi fortsatte sen med riktig mat inomhus men före maten var det dags för samling med kalenderkoll och en pärla till i burken med mars månads dagar. Idag var dessutom dagen då Håkan Kråkans ägg skulle kläckas som ruvats i 21 dagar och tänka sig…ur det svartspräckliga ägget kom en liten liten mjuk kråkunge. Väldigt lik pappa Håkan och alla barnen kände försiktigt på denna nya gruppmedlem.

Efter fisk och grönsaker och en och annan knäckemacka så varvade vi ner med lite memory. Sen var det dags igen för byggrummet och med kapla-stavar byggde vi spiraltrappor och höga torn. Tillslut blev det så högt att A o S fick ta fram varsin stol för att nå ända upp. Efter detta var det dags för mig o A och gå hem. Då var klockan 13 och de fem timmar jag varit med på förskolan hade bjudit på stort och smått: Lugna och varma pedagoger. Lärande och samarbete. Engagemang och nyfikenhet. Fantasi och upptäckter. Jag är mycket tacksam för att min son tillbringar sina dagar på en fantastisk förskola som kommer ge en stabil grund att stå på i framtiden.

Pia, Tony, Bengt och Mirja

Har i dagarna hittat en facebookgrupp där jag numera är medlem, ”Fanthyttan, Hafsta, Guldsmedshyttan, Storå, Nederhyttan och byarna omkring”. I gruppen delas diverse bilder från min hembygd, barndom och skolgång. Har under veckan läst, skrattat och rest tillbaka i tiden. Tillbaka till Fanthyttans skola, till 80-tal, till lägerskola i Kloten och skolresa till Gotland. Inser att jag minns det mesta som om det var i går. Minns när vi mjölkade korna på Hau gård, hade disco och reflexvandring i Kloten, hur vi spelade in film i Nora, spelade teater, sjöng Dagny-kom hit och spill, tävlade i multiplikationstabellen och målade möss på vår lärares bil. (Ja det var ok, han hade gett oss tillåtelse. Läraren ser ni på bilden nedan, Tony, och tjejen i mössa och flätor – det är jag!)

Jag och Tony

Funderar på hur detta format mig och hur stor del lärarna under min skolgång påverkat mig och mitt liv. Hur hade det gått om inte min lågstadiefröken, Pia Svensson med värme, påhittighet och beslutsamhet hjälpt mig få ordning på de där svåra bokstäverna ”d” och ”b”. Hade jag valt matematiken som yrke om jag inte fått med mig glädjen från mellanstadiet när vi alltid började med multiplikationstävling sittandes på bänkarna och utmanats med bråkräkning redan i 4an. Hur osäker hade jag varit för scenframträdande och muntlig framställning om vi inte spelat teater och gjort film med Tony Leiegård under alla år med honom som lärare. Hade jag vågat satsa på fysik och naturvetenskap om jag inte haft Bengt Lindlöf som med glädje, skärpa och tydlighet lotsade oss genom både fotosyntesen och Ohms lag. Vem vet hur det varit? Säkert är iallafall att dessa lärare gjort avtryck och gett glädje, kunskap och trygghet genom min skoltid.

Idag var jag på utvecklingssamtal med min äldste son som går i 2an på Navet och inser att jag återigen möter en lärare som kommer betyda massor för mig, och min son och vår familj. En lärare som med tydlighet, kompetens, lugn och värme finns i hans liv och lotsar och leder honom och hans kamrater varje dag. Jag lägger Mirja Tannerstad till listan av lärare som gör skillnad. För mig. För min familj. För Örebro. För Sverige.

Pödcasta

Då har jag klivit ur min ”comfort zone” ordentligt, men det var ju någon klok person som sa att i ”bekvämlighetszonen är det trevligt att vara men där växer sällan någonting”. Denna vecka har jag nämligen spelat in mitt tredje podcastavsnitt till Pedagog Örebro. Denna vecka släppte vi också ut vårt test-avsnitt – Pödcast zero – i etern. Detta kan du lyssna på här:

pocast zero

Inom kort kommer ytterligare avsnitt och själv laddar jag för flera roliga, lärorika och utmanande samtal med mig vid rodret. Bakom spakarna har jag min Tullängskollega Emil Jansson och innan varje avsnitt förbereder min redaktörskollega Fredrik Bergman allt med inbjudan och frågemanus. Vi får se vad lyssnarna tycker efter vår testtermin, men jag hoppas förstås att vår podcast kan tillföra något i det utbud av pedagogiska podcast som redan finns. Hur som helst har jag klivit ur min vardagliga zon av bekvämlighet och förhoppningsvis gror och växer det något ur det – om inte annat så växer jag väl själv av utmaningen och i mötet med mina intressanta gäster.

Att dokumentera lätt och rätt?

Såg en film häromdagen som Anna Karlefjärd och Ola Henningsson, verksamhetsutvecklare vid Barn och ungdomsförvaltningen i Karlstad gjort.
Filmen är tydlig och enkel och tar upp lärares professionella dokumentation och relationen mellan dokumentation, kommunikation och rättssäker bedömning.

Filmen satte igång massor av tankar och jag har inte riktigt kunna släppa mina funderingar på hur vi i matematikundervisningen kan vara professionella och rättssäkra i vår dokumentation och bedömning. I ämnet matematik har vi – som jag ser det – en tredimensionell ämnesplan med förmågor, centralt innehåll och kunskapskrav att undervisa utifrån, bedöma och således också dokumentera. Hur gör vi det på ett sätt som är lätt att förstå för elever, vårdnadshavare och också för våra kollegor om de av någon anledning behöver ta över vår undervisning och bedömning?

Jag har inga bra svar, jag har provat med olika sorters matriser men jag tycker alltid att det känns otillräckligt och att hur man än vänder sig inte får med alla tre dimensioner i ämnesplanen. Hur gör du? Har du hittat den perfekta dokumentationen som är lätt att arbeta efter och lätt att kommunicera? Tar tacksamt emot tips och eftersom jag dagligen arbetar med elever med språknedsättning så är det otroligt viktigt att hitta ett sätt som är lätt att kommunicera. Lätt och rätt alltså – inte lika enkelt som det låter.