Att dokumentera lätt och rätt?

Publicerat av
1

Såg en film häromdagen som Anna Karlefjärd och Ola Henningsson, verksamhetsutvecklare vid Barn och ungdomsförvaltningen i Karlstad gjort.
Filmen är tydlig och enkel och tar upp lärares professionella dokumentation och relationen mellan dokumentation, kommunikation och rättssäker bedömning.

Filmen satte igång massor av tankar och jag har inte riktigt kunna släppa mina funderingar på hur vi i matematikundervisningen kan vara professionella och rättssäkra i vår dokumentation och bedömning. I ämnet matematik har vi – som jag ser det – en tredimensionell ämnesplan med förmågor, centralt innehåll och kunskapskrav att undervisa utifrån, bedöma och således också dokumentera. Hur gör vi det på ett sätt som är lätt att förstå för elever, vårdnadshavare och också för våra kollegor om de av någon anledning behöver ta över vår undervisning och bedömning?

Jag har inga bra svar, jag har provat med olika sorters matriser men jag tycker alltid att det känns otillräckligt och att hur man än vänder sig inte får med alla tre dimensioner i ämnesplanen. Hur gör du? Har du hittat den perfekta dokumentationen som är lätt att arbeta efter och lätt att kommunicera? Tar tacksamt emot tips och eftersom jag dagligen arbetar med elever med språknedsättning så är det otroligt viktigt att hitta ett sätt som är lätt att kommunicera. Lätt och rätt alltså – inte lika enkelt som det låter.

En sjättedel

Publicerat av
3

I början av denna termin formade vår verksamhet en vision. En vision som siktade på de elever som tar studenten 2017. Nu är det jullov HT14 och en sjättedel av visionstiden har passerat. När jag tänker tillbaka och försöker minnas de viktigaste händelserna denna termin så blir det förstås vår kickoff i Loka brunn med all personal (utom rektor Anders) och när vi tog emot våra nya ettor med introvecka med nytt upplägg och även intervjuade dem om motivation och mål med skolarbetet mm. I arbetet med kvalitetsplanen under september fick vi bl.a syn på brister i elevinflytandet vilket resulterade i att vi startade upp programråd (som till våren byter namn till programlyftet) vilket gav mycket mer än jag vågat hoppas på. Under hösten har vi också inventerat våra processer och arbetat med att utveckla omdömesskrivning och utvecklingssamtalen. Vår rektor har flippat sitt budskap, dvs spelat in film efter film för att få ut sitt budskap och dela sina tankar med elever och personal.

För egen del så har jag funderat mycket på skolpolitik under året och vid riksdagsvalet så utsågs ny regering som äntligen gav rätt fokus på skolfrågor. Allt detta lovade gott och jag hoppades att skolan nu äntligen skulle få resurser och arbetsro – men – för några veckor sen så kraschade allt i ett politiskt inferno som verkar resultera i ett omval med oviss utgång. Ledsamt för Sverige i allmänhet och skolan i synnerhet.

Tillbaka till vår verksamhet. Under terminen har vi även jobbat målmedvetet med vår fysiska arbetsmiljö och jag blev även utsedd till förstelärare tillsammans med Bertil och Christer på vår sektor. Förutom mitt arbete på Riksgymnasiet så har jag även försökt lagt så mycket tid som jag kunnat för att stötta Fredrik i arbetet med Pedagog Örebro som nu har etablerat sig på arenan för pedagogsajter. Senaste projektet är att starta en podcast med samtal om skolutveckling i vår. Spännande ska det bli.

Men här och nu avslutar vi den första sjättedelen av vår visionstid. Fokus är framtidstro och framtidshopp och grund för egen försörjning och fortsatt lärande för våra elever. Mycket tid är kvar men under vårterminen som kommer behöver vi befästa alla processer och sätta upp mål för dem. På det individuella planet så konstaterar jag att tre år på Riksgymnasiet har passerat och att jag är tacksam för de elever och utmaningar jag mött och mina underbara kollegor och som stöttar och peppar i alla lägen. Lyckos mig! Vi ses i vår igen!

Från mig till dig – en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!!

God Jul

 

 

Glapp i styrkedjan

Publicerat av
Svara

Två gånger i min yrkeskarriär så har jag blivit erbjuden att välja rektorsyrket, båda gångerna har jag avböjt möjligheten. Att jag valde bort chansen att bli rektor berodde enbart på att jag anser att det i dagens form är ett omöjligt uppdrag. Att vara den där pedagogiska ledaren med koll och ansvar för hundratals lagar och riktlinjer och dessutom budget- och personalansvar. Tack, men, nej tack.

Jag har fått utvecklats åt andra håll i min karriär istället men med ovanstående bakgrund vill jag presentera en idé till organisation för att minska ”glappen i styrkedjan” som Skolinspektionen uttrycker det i sin färska rapport>>

Jag ska försöka förklara min tanke: För ca två år sedan sökte jag en tjänst som kvalitetsutvecklare i Örebro kommun. Detta projekt var då nytt och tanken var att 16 pedagoger plus en samordnare skulle bilda en grupp kvalitetsutvecklare (KU) som skulle jobba med skolutveckling på flera plan. Hälften av vår tid skulle vi fortsätta som lärare på vår vanliga skola och andra hälften av tiden skulle vi finnas i KU-gruppen där fokus låg på dels externa uppdrag i hela kommunen och dels en intern lärprocess för att utveckla vår kompetens och föra in vetenskaplig grund i våra verksamheter och uppdrag. Under ett år ingick jag i denna grupp. Under året träffade vi politiker och tjänstemän i kommunen, läste litteratur och diskuterade densamma, prövade metoder och verktyg för kollegialt lärande mm mm. Efter ett år tog jag dock ett beslut att kliva av KU-gruppen efter att ha fått ett erbjudande som kvalitetsutvecklare på enbart min skola och sektor.

Jag undervisar fortfarande ungefär hälften av min tid. Övrig tid deltar jag i vårt ledningsteam på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet, samplanerar skolutveckling och kollegiala lärprocesser tillsammans med vår rektor och leder vårt systematiska kvalitetsarbete genom att ansvara för att koordinera de processer som vi startat i vår verksamhet. Allt med syftet att öka elevernas kunskapsresultat och öka deras möjlighet till försörjning och fortsatt lärande efter deras studietid hos oss.

Med erfarenheter och lärande från året med kvalitetsutvecklarna så har jag mycket användbara kunskaper när jag nu vänder blicken hemåt och jobbar med att stötta upp min rektor i hans utvecklingsarbete. Jag tror att detta skulle kunna vara en modell att arbeta med i kommuner/regioner för att täppa till glappet i styrkedjan mellan lärare och rektor, rektor och huvudman. Det skulle också vara en modell för att göra det ”omöjliga” rektorsuppdraget mera möjligt.

Det är klart att det skulle kosta en del, dels att plocka ut lärare/förstelärare för ett år i en kvalitetsutvecklarorganisation och dels att stärka upp rektorer runt om i Sverige med en halvtidsresurs. Men vad kostar det att inte satsa, vad riskerar vi om glappet i styrkedjan fortsätter öka? Mycket större värden riskeras då och vill vi ge eleverna den bästa undervisningen måste vi ge lärarna de bästa rektorerna och den bästa ledningen. Det tjänar alla på.

SkogimotljusFoto: © Margareta Nordahl Bergslagshästen

Jag har en flippad* rektor!

Publicerat av
3

Allt började i augusti när vi skulle till Loka brunn två dagar för kickoff och uppstart av nytt läsår, presentation av ny vision och inleda vårt nya systematiska kvalitetsarbete. Det var bara en hake, rektorn kunde inte vara med dessa dagar. Hur gör vi då? Hur kan ledaren leda utan att vara där? Lösningen blev en film, en visionsfilm som inledde våra Loka-dagar där vår rektor och tillika ledare presenterade syftet med dagarna och presenterade sin vision för 2017. Så här blev det>>.

Denna film har vi använt flera gånger efter det, för att påminna oss om var vi ska och få ledtrådar om hur vi ska kunna ta oss dit. Fint att ha det dokumenterat också, hur skulle vi annars kommit ihåg det han sa?

Efter ett tag in på terminen insåg vi, efter att ha arbetat ett tag med att skriva vår nya kvalitetsplan, att det var något mycket viktigt som saknade kanal i vår verksamhet: elevinflytande. Vi funderade på åtgärd och sjösatte våra ”Programråd” som vi började med i oktober. En viktig fråga i detta sammanhang var hur vi skulle få alla elever att förstå syftet med programrådet? Lösningen blev en film. Rektor Anders gjorde återigen en film som alla grupper inledde programrådet med att titta på. Så här blev den filmen>>.

Närmsta veckorna är det också dags för våra utvecklingssamtal med eleverna. Återigen tyckte Anders att det var vettigt att inleda samtalen med en film med syfte och kort information om innehållet. I den filmen så berättar även vår APL-samordnare, Rigmor, lite om arbetsgången bakom anskaffande av APL-platser och om skolans förväntningar på eleven under praktiken. Den filmen hittar du här>>

Nästa vecka är det dags för programråd igen och för att återkoppla till eleverna från förra programrådet så inleder vi återigen med en film så att alla ska få ta del av samma information. Här får du en förhandstitt på den filmen>>.

Alltså har min rektor nu plockat in detta som en del i sitt ledarskap för att nå ut till elever och personal med likvärdig information. Att film är ett kraftfullt media för kommunikation är ju ingen nyhet och när vi sakta men säkert närmar oss detta område och det blir en naturlig del i ledarskapet så kanske inte steget är så långt till att det även kan bli en naturlig del i undervisningen. Jag tror verkligen att det är lättare att som lärare att gå efter, när man har en rektor som går före!Anders Vision 2017*uttrycket är lånat från det ”flippade klassrummet” där läraren, ofta med digitala verktyg, vänder på undervisningen och låter eleverna ta del av inspelade genomgångar inför lektioner eller som dokumentation efteråt.

Börjar kaffet bli varmare?

Publicerat av
Svara

Skummade igenom Twitter häromdagen och såg något i ögonvrån som intresserade mig. Hann inte läsa hela texten den gången, hade lite annat för mig den dagen men idag har jag dock till slut hittat texten igen: Ett nyhetsbrev>> om innovationskraft och organisationsutveckling, skriven av Paradigmmäklarna, Troed Troedsson och Camilla Hending.

De gör en jämförelse med organisationens inre kraft som microrörelser hos medarbetarna likt vattenmolekylernas rörelse i varmt kaffe. De säger också att det inte går att kompensera för kallt kaffe genom att springa med koppen som kaffet befinner sig i. Ja, ni kan ju läsa själva, det här blogginlägget syftar ju inte till att återberätta innehållet, det var inte meningen. Det jag ville skriva var istället de reflektioner jag själv gjorde när jag läste texten.

Jag jobbar ju ungefär halva min tid med kvalitetsutveckling i vår verksamhet på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet och när jag läste texten stannade jag till och blev för ett ögonblick mycket kritisk till mitt eget arbete och de processer vi startat i verksamheten. Jag funderade och grunnade, är det koppen vi försöker springa med eller är det faktiskt så att kaffet börjar bli varmare hos oss? Börjar alla medarbetare hos oss, eller iallafall de flesta, att genom egen rörelse bidra till en temperaturhöjning? Jag tänker inte försöka svara på det här eftersom jag helt enkelt inte har en aning. Jag kan bara beskriva en känsla jag haft senaste tiden och några observationer jag gjort utifrån mitt perspektiv, vilket kanske, kanske är en liten indikation på att vårt ”kaffe börjar bli varmare”:

Jag har noterat att kollegorna börjar våga ta plats. Ställa sig upp och säga att det här kan jag och det här har jag provat och det här fungerar på det här sättet. Jag har noterat att många kollegor frågar och är nyfikna, vänder sig till närmsta kollegan mitt emot eller kontaktar någon som de vet har mer kunskap i ämnet. Jag har känt ett det finns ett behov av att kasta ut det gamla och ta tag i det nya, oavsett arbetsbelastningen som det innebär. Jag har sett en omtanke om varandra, elever och personal, och ett genuint intresse för att förändra situationen för varandra och göra skillnad.

Kanske vill jag så gärna se detta så att det är därför jag ser det, eller så är det faktiskt så att jag ser tendenserna till den rörelse i vår verksamhet som kommer att höja temperaturen på vårt kaffe och öka värdet för våra kunder, dvs eleverna. Vi kan ju alltid hoppas…fortsättning följer.

20130514-231807.jpg

Förväntningar…

Publicerat av
2

Igår presenterades Sveriges nya regering. Glädjande nog så fick vi inte mindre än tre ministrar med koppling till utbildningsdepartementet med Gustav Fridolin i spetsen. Jag tycker det visar att S och Mp menar allvar med sin satsning på skolan, på kunskap och utbildning. Mest nyfiken är jag på uppdraget för den nya gymnasie- och kunskapslyftsministern Aida Hadzialic. Det är på tiden att gymnasieskolan får vara i fokus även om det oroar mig lite att det finns planer på att göra gymnasiet obligatoriskt. Det i kombination med en obligatorisk förskoleklass kommer i praktiken innebära en 13-årig grundskola för vissa elever. Det kan få konsekvenser för den enskilda elever som noga måste belysas innan man skrider till verket och sjösätter den organisationen.

Till exempel tycker jag det är viktigt att man ger eleverna på de individuella programmen möjlighet att välja karaktärsinriktning även om de inte är behöriga till de nationella programmen. Hos oss på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet så får eleverna på de individuella programmen också del av utbildningen på t ex fordons-, bygg- eller handelsprogrammet. Det finns elever hos oss som under sina tre (fyra) år hos oss inte blir behöriga enligt reglerna för ett nationellt program men ändå går ut gymnasiet och blir utmärkta fordonsmekaniker, målare eller golvläggare.

Men hur var det då med mina förväntningar på den nya regeringen i allmänhet och vår nya utbildningsminister i synnerhet. Jo jag förväntar mig faktiskt först och främst att inte så mycket händer. Med det menar jag att jag förväntar mig arbetsro i skolan utan stora reformer och förändringar i de system som vi nu har och försöker jobba oss in i. Ge oss en chans att lära oss systemet, att tillsammans i kollegiet närma oss förmågor och kunskapskrav och göra detta synligt för eleverna. Låt oss få bygga upp vår organisation för att ge elever det särskilda stöd och de extra anpassningar som de behöver för att nå målen och kunskapskraven och utvecklas så långt det är möjligt.

Jag förväntar mig också en politik, som liksom skolan, ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Om vi har en skollag som ger skolledare och lärare det uppdraget borde det väl inte vara mer än rätt att även politik och beslut som rör skolan, uppfyller samma krav. Eller vad tycker du?

IMG_1717

 

Förstelärare

Publicerat av
Svara

Jag är ju inte bara mamma och lärare och kvalitetsutvecklare. Idag blev jag även formellt tilldelad uppdraget som förstelärare i Örebro kommun. Vid en träff på Stora Hotellet så träffade jag mina nya kollegor som också fått uppdraget som förstelärare på någon av de kommunala gymnasieskolorna. Det var några välkända ansikten men också många nya namn och ansikten som jag hoppas få träffa mer och nätverka med i fler sammanhang framöver.

Jag har sedan förstelärarreformen presenterats varit skeptisk till upplägget och jag har förstått av twitterflöden och mediabevakning att satsningen tagits emot med blandad förtjusning på skolor runt om i landet. Jag vill dock ändå tro att om kommunen på ett förnuftigt sätt använder sig av oss förstelärare, för att förlänga rektorns ledarskap, så kan skolutvecklingen få fart med hjälp av satsningen. Vi får dock inte glömma bort att alla lärare gör skillnad för eleverna dagligen och att alla lärare är viktiga kuggar i systemet. Därför ska vi utmana och lyfta alla lärare i skolan och lyfta fram alla fördelar med yrket så att verksamma lärare stannar i skolan och de bästa studenterna väljer läraryrket.ForstelarareFoto: Gymnasiechef Vendela Lehn

Veckobok

Publicerat av
Svara

Fredag och dags och sammanfatta veckan. Har tagit upp en gammal vana från min tid som projektledare på KomTek – att avsluta veckan med att skriva veckobok. Lite kort om vad jag gjort, reflektioner, tankar och idéer och sist men inte minst, känslor som tagit tag i mig under veckan. Positiva och negativa. Stora och små. Bara att formulera dem gör det enklare att släppa dem och gå vidare.
Vad som stod i veckans summering? Att vi haft en kreativ APT med massor av idéer kring vår arbetsmiljö, att jag introducerat bedömningsmatrisen i matematik för mina ettor, att jag gjort ett första utkast till vår kvalitetsplan och att jag lyssnat på skoldebatt på Stortorget i regnet där V och M stod under samma paraply och KD föreslog mer samförstånd och samarbete i skolpolitiken. Bra där!! Trevlig helg på er alla och kom ihåg att rösta på söndag.

Paraply

 

Skolpolitik – igen

Publicerat av
Svara

För nästan ett år sen skrev jag följande inlägg: Skolpolitik som är ett av mina hittills mest lästa och delade blogginlägg. Några veckor senare träffade jag Gustav Fridolin IRL och pratade skola i allmänhet och Riksgymnasiet för döva och hörselskadade i synnerhet. Det var början på ett valår som nu är inne på slutspurten och igår tittade jag ifatt ”Världens bästa skitskola” som avslutades med en partiledardebatt där de partiledare som hade tid närvarade, dvs Fredrik, Annie och Göran prioriterade annat.

Under debatten fortsatte partiledarna kasta siffror på varandra och referera till PISA, kommunalisering, fria skolvalet och massa andra faktorer som kan kopplas till vår svenska ”skitskola”. En gång i debatten hörde jag dock de magiska orden ”nationell samling för skolan”.

Som jag önskar att våra politiker efter valet slår sig ner i riktigt sköna mjuka fåtöljer, dricker varm choklad och har fotriktiga skor som inte skaver och verkligen försöker samla sig kring en långsiktigt hållbar plan för skolan. Över block- och partigränser. Grundat på forskning och beprövad erfarenhet. En samling för att ge skolan och lärarna arbetsro och en möjlighet att jobba sig in i systemet och bli trygga i arbetsmetoder, bedömningsmodeller och betygssystem.

Så snälla Göran, Gustav, Jonas, Stefan, Fredrik, Annie och Janne – gräv ner stridsyxan och reformspaden efter valet. Lyssna på lärare, skolledare och skolforskare och ta ett gäng hållbara beslut som kommer gynna eleverna och Sverige. Jag ber er…forma era styrkor, samarbeta och flyg tillsammans i rätt riktning:

Tranor

Bästa kollegorna

Publicerat av
Svara

Funderar ibland på hur slumpmässigt jag hamnade på Riksgymnasiet – hur malplacerad jag kände mig i början men hur jag nu trivs fantastiskt bra. Allt började ju med att jag valde att avsluta en provanställning som förskolechef och kontaktade kommunen och Tullängsskolan som jag var tjänstledig ifrån. En vakans hade precis uppkommit på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade och jag fick frågan om jag ville börja där som lärare i Naturkunskap. Ett tag tänkte jag – det blir nog bra – stanna ett par månader eller en termin, sen vidare någon annanstans. Men nu har jag snart varit på Riksgymnasiet i tre år. TRE ÅR – det trodde jag inte. Tänker ibland på vilken tur jag hade att jag fick chansen att prova en arbetsplats som jag nog inte själv valt att söka mig till. Hur tillfälligheter påverkade min vardag för lång tid framöver.

Efter snart tre år på Riksgymnasiet känner jag mig så hemma här. Bland våra elever – som flyttat från olika platser i vårt avlånga land för att bo i Örebro tre – kanske fyra år. Bland mina kollegor som från dag ett tagit hand om mig, introducerat mig i de dövas värld och tålmodigt lär mig nya tecken när jag trevar mig fram i teckenspråket.

Denna termin har jag fått möjlighet att gå in i en ny roll på vår enhet där kvalitetsutveckling är mitt fokus förutom mitt uppdrag som lärare i matematik. Trots att det bara gått tre veckor på terminen så har vi redan satt flera processer i rullning och energin är påtaglig i vardagen. Mina kollegor förgyller min vardag och jag gläds åt när Kristina och Annika planerar sina språkkurser och diskuterar hur man kan bygga mallkurser i ITSlearning. När Bert söker upp mig och berättar om kluriga matematiska vardagsproblem man möter som byggare när man ska sätta panel, gjuta fundament eller isolera en vägg. När teckenspråkstolkarna Jullan och Helena med ett tålamod av guld stöttar mig och hjälper mig när jag försöker planera och gruppera lärgrupper med tolkbehov. När vår APL-samordnare Rigmor precis organiserat och fixat praktikplatser i fem veckor åt alla våra 3-4or. Hur transportlärarna Elin, Thomas och Erik på ett halvår strukturerat och målmedvetet tagit tag i sina kurser för att förtydliga mål och kunskapskrav för sina elever.

Listan kunde bli hur lång som helst av kollegor som ger mig massor av energi och som vänder och vrider på alla möjligheter för att göra det bästa för våra elever, eller som vår rektor Anders uttryckte det på Twitter häromveckan: ”Varför handlar så lite av skoldebatten om bra skolor och bra lärare. Jag har tjogvis med fantastiska lärare på Tulllängsskolan… som gör underverk dagligen. I debatten är allt neg.”

Vilken tur jag hade – som av en slump hamnade just här:

RGTU