Minecraft-mamma

Så kom vi då äntligen iväg. Förra långledigheten när Stockholmsresan var planerad så kom influensan i vägen. Även denna gång hade någon slags förkylning bitit sig fast men inte tillräckligt för att stoppa oss. Tillsammans med stora sonen så tog jag tåget till huvudstaden. Regn och tusentals människor mötte oss men med bestämda steg tog vi oss till Arkitektur- och designcentrum där Minecraft-utställningen ”Blockholm” hade öppet sista helgen innan rivning.

Lite besvikna blev vi över omfattningen. Vi hade hoppats på fler byggen och mera aktiviteter och att få träffa Steve. Men vi gjorde oss i alla fall ett eget minecraftskin, kollade jättebyggen och jag fick mig en genomgång om hur man bygger ett diamond sword, en pickaxe och hur man aktar sig för endermans och creepers. Intressant att höra hur mycket han kan om denna kub-verklighet och fantastiskt att se hur det glittrar i ögonen när han berättar om hur många diamantblock man måste hitta för att det ska räcka till det där diamantsvärdet. När jag sa något i stil med att ”så funkar det ju inte i verkligheten” tittade han skarpt på mig och sa att ”Minecraft är också en slags verklighet”. Vilket han förstås har rätt i – kloka unge!

20140530-225456-82496509.jpg

Nästa steg

Firade ett år med bloggen för några veckor sedan. Bloggen som under året har fungerat som en reflektionsyta för mig och mina tre olika uppdrag som jag haft detta läsår. Konstaterar att året verkligen varit lärorikt och att jag fått chansen till massor av olika möten med människor och verksamheter som hjälpt mig lyfta blicken och ökat min kunskap och förståelse för skolutveckling. Men – det har också varit ett splittrat år – där jag har skiftat både plats och fokus flera gånger om dagen och ibland fått jobba hårt med att bibehålla kontinuiteten och uthålligheten då uppdrag ibland krockat både i tid och i mitt huvud.

Så med erfarenheter från den bästa kompetensutvecklingen man kan tänka sig – att jobba som kvalitetsutvecklare och matematikhandledare – backar jag nu hem till min egen verksamhet på Riksgymnasiet för att jobba heltid där kommande läsår. Planen är att jag ska dela min tid mellan undervisning och kvalitetsutveckling på vår enhet. En liten del av min tid kommer jag också fortsättningsvis vara en del av redaktionsgruppen för Pedagog Örebro.

Mina förhoppningar och förväntningar kring detta nya upplägg i min yrkesvardag är att jag ska få jobba med utveckling av vår egen verksamhet, med mina närmsta kollegor och lära känna dem och deras vardag bättre. Jag vill också tillsammans med kollegor och skolledning sätta upp mål – på kort och lång sikt – som ska leda oss i arbetet med att göra vår verksamhet så bra det bara går för att våra elever ska utvecklas så långt det är möjligt.

Hur når vi dit

Jag planerar att fortsätta blogga men med tanke på att jag nu hoppas få jobba långsiktigt och uthålligt och fokusera på vår enhet kanske jag ska byta underrubrik på bloggen. Från ”Tre uppdrag och ett läsår” till ”Ett uppdrag och tre läsår”. Vad tror ni om det?