Ett nytt kapitel

Den här veckan så avslutar vi ett skolkapitel i familjen Olsson Karlsson. Den här veckan slutar Malte lågstadiet på Navet och samtidigt lämnar Alfred förskolan Äventyret. I augusti är båda barnen Navet-barn, Malte på mellanstadiet och Alfred i förskoleklass. Som säkert alla föräldrar känner, dagar som dessa, så flyger tanken ”vart tog tiden vägen” genom huvudet när det är dags att summera och gå vidare.

Jag vill med detta blogginlägg tacka de pedagoger som följt våra barn under de här tre resp. fyra åren i skolan resp. förskolan. Det lärande som skett i verksamheterna, den pedagogiska tanken bakom allt och pedagogernas förmåga att ta tillvara idéer från barnen och bygga vidare på deras intresse och skapa ett lärande, oavsett om det är föremål som flyger som fascinerar Alfred eller om det är ett intressant youtube-klipp som Malte absolut vill visa klassen.

Det tålamod och den trygghet, de ramar och kramar som barnen mött dessa år har format dem och oss som familj. När Mirja med sin erfarenhet och kunskap, sitt lugn och trygga sätt möter Malte och hans klasskamrater i alla situationer, då är det lätt att vara förälder. Eller när den alltid positiva Fredrika möter upp vid hämtning och sprudlande berättar om upptåg och utmaningar under skoldag och fritidstid.

När Jimmy alltid möter i hallen och säger ” Godmorgon, Alfred, vad roligt att se dig” – då vet man att det blir en bra dag. Eller när Maria skickar det där sms:et en halvtimme efter jag gått från förskolan, den där morgonen när ingenting fungerade vid lämningen. Och sen har vi Emma, med sitt alltid goda bemötande och tydliga blick för både utmaningar och utveckling i vardagen. Emma har varit vår kontaktpedagog för Alfred under hela tiden på Äventyret men även under Maltes tid på hans förskola – Fåraherden så var hon ansvarig pedagog för honom. Vilken kontinuitet och kvalitet!

Jag kan egentligen inte med ord beskriva hur tacksam jag är för att våra barn fått möta dessa otroligt varma och professionella pedagoger under sina tidiga förskoleår/skolår. De har format dem och oss och gett en stabil grund för fortsatt lärande och utveckling.

Nu vänder vi blad och ser fram emot nya klasskamrater, nya utmaningar och nya fantastiska pedagoger. Men först lite sommarlov till oss och till er… TACK!

Svensk sommar

 

Ta mig tid för teckenspråk

För drygt tre år sen började jag – av en slump – arbeta på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, på Tullängsgymnasiet. Första månaderna kände jag mig otroligt frustrerad och som en gäst i en ny värld. Delvis berodde detta förstås på att jag hamnat i ett sammanhang där det kommunicerades på ett språk jag inte behärskade. Jag var en av få personer på sektorn som inte kunde språket, jag kunde inte ens bokstavera på teckenspråk! Jag undervisade döva elever från dag ett, men med tolk. Jag kastades in i detta utan förkunskaper, fick pröva och fråga mig fram.

Ganska snart insåg jag att teckenspråket nog var något för mig. Jag märkte att jag hade lätt att minnas tecken och sammanhang och jag tog alla chanser att fråga elever, kollegor och mina tolkar om ord som jag behövde – just där och då. Jag fascineras över att jag än i dag minns mina första tecken, hur jag lärde mig dem, i vilket sammanhang och vem som lärde mig tecknet.

Idag tar jag mig fram hyfsat på teckenspråk, med både elever och kollegor, men det är förstås massor kvar att lära och mycket ansträngande att hänga med i en konversation, t.ex i fikarummet där flera kollegor pratar med mig och med varandra. Jag undervisar dock ännu inte på teckenspråk och jag inser att vägen dit är lång, men jag känner att det nu är dags att ta ytterligare ett kliv i min teckenspråksutveckling. Jag har därför bestämt mig för att kommande läsår ta tjänstledigt en dag i veckan och läsa teckenspråk på distans, om jag kommer in på utbildningen jag sökt. Sen handlar det förstås om att fortsätta använda språket i vardagen. Att fortsätta fråga kollegor om nya tecken och hur de används. Att träna avläsning i fikarummet, i korridoren och på teckentolkade tv-program.

Är tacksam för att jag fått möjlighet att erövra ett nytt språk som vuxen och samtidigt få insikt om hur svårt och utmanande det är att omge sig med ett språk som inte är mitt första. Men roligt är det och förresten så tror jag att det smittat av sig på mina barn…

 

Fantastiska skolan och fritids

Idag var det dags att vara ledig från mitt jobb på min skola, för att gå till en annan skola. Idag hängde jag med M till hans klass på Navet. Vi började med att sjunga och kolla att alla var där – vilket var fallet. Alla var på plats, elever och lärare, ingen sjuk eller borta. Efter genomgång av klockan, datum och dagens schema så upptäckte eleverna ett brev – från stenåldern…med ett meddelande från en flicka som som behövde hjälp att lösa ett matematiskt problem. Det blev egen fundering, diskussioner i par och slutligen en lång gruppdiskussion om addition och multiplikation. Aktiviteten avslutades med multiplikationsbingo – treans tabell. Bingo!

Fruktstund och sen rast på soldränkt skolgård. Skoldagen fortsatte med idrottslektion. Idag stod bugg och jenka på programmet och jag fick förstås vara med och träna på att både föra och följa. Fortsatte med underbar skollunch med massor av goda sallader och tillbehör. Detta var en välbehövlig energikick för efter lunch blev det långrast i parken med dunken-123. Som om det inte var nog att springa och leta gömda barn i buskarna så ville några barn springa i kapp så det blev några snabba intervaller i parken innan rasten övergick i ute-lektion med fokus på samarbete och analytisk förmåga när vi lekte ”dörrvakten”.

kontrabasNär vi kom in i klassrummet igen möttes vi av musik. Kulturskolan var där och visade olika stråkinstrument och alla elever fick prova att spela. Stort fokus och många glittrande ögon hos eleverna. Skoldagen avslutades sedan med individuellt arbete med skolans Ipads och Qnoddarna – svenska – hallonstigen. Det var helt fascinerande att se hur alla elever koncentrerat loggade in på sina enheter och inom några sekunder var igång med sitt arbete – individuellt eller i par. Innan det sen var dags för fritids rundade gruppen av med charader.

Efter mellis fortsatte jag och M till fritids där det var utflykt på programmet. Och inte vilken utflykt som helst. Idag var gruppen inbjuden till Tullängsgymnasiet och till eleverna på teknikprogrammet med programfördjupning – spelutveckling. Alla barn fick prova gymnasieelevernas egengjorda dataspel och kort utvärdera vad som var bäst och vad som kunde bli bättre. Aktiviteten var hög och det var kul att se samspelet mellan de små och de stora eleverna och hur de kunde mötas i dataspelens underbara värld.

dataspel

Ja , tänk vad man hinner med när man är ledig 6 timmar från sin egen skola och kliver in i en annan vardag. Jag kan inte låta bli att reflektera över kvalitén och omsorgen min son möter i skolan och i fritids. Hur omsorg och ramar, kompetens och målmedvetenhet präglar verksamheten. Bra där Navet och Örebro kommun….och har du barn i skolåldern och har möjlighet så rekommenderar jag varmt ett besök i skolans underbara värld!

Fantastiska förskolan

Idag saktade tiden ner en smula. Idag hade jag tagit ledigt från jobbet för att följa med min yngste son A till förskolan. Jag lämnade mobilen hemma – ovant och konstigt men nyttigt för en digitalt beroende person som jag. Tog på mig ”sitta på golvet sköna”-kläder och cyklade dit och istället för att vinka hej då så hängde jag av mig ytterkläderna och följde med in. Direkt tog de andra barnen hand om oss. De plockade fram gårdagen legobyggen och legobilar, tog fram ett hyllplan som lutades mot väggen och närmsta timmen hade vi ”bygg o testa hur bilarna rullar”-lek och fler o fler barn anslöt.

legoMitt under byggleken hämtades vi av I som upptäckt att det glittrade på bordet när solen träffade de gröna, rosa, blå och gula paljetterna som var fastsydda på hennes tröja. Fascinerade så försökte vi fånga färgglittret och förundrades över att det ibland helt plötsligt försvann när en kompis kom i vägen för solstrålarna. Efter fruktstund delades barnen upp i mindre grupper. Vår grupp skulle skapa fantasifåglar. A ritade en jordgubbsfågel med hjälp av ett ljusbord, en bild på en kanadagås, pastellkritor och massor av glitter. När vi var klara skrev barnen ner vad fågeln hette, vad den gillade att äta och så skulle de hitta ett föremål som vägde lika mycket som sin fågel. Efter det åkte stora vågen fram och vi fick ta reda på fantasifågelns vikt. A:s fågel vägde lika mycket som en dataskärm, dvs 5,8 kg.

lekparkVi fortsatte förmiddagen ute i solen. Barnen hällde vatten i rör och A och S bakade pannkaka med blåbär och grädde med hjälp av sand, gräs o vatten. Självklart fick jag smaka härligheten när de var klara. Vi fortsatte sen med riktig mat inomhus men före maten var det dags för samling med kalenderkoll och en pärla till i burken med mars månads dagar. Idag var dessutom dagen då Håkan Kråkans ägg skulle kläckas som ruvats i 21 dagar och tänka sig…ur det svartspräckliga ägget kom en liten liten mjuk kråkunge. Väldigt lik pappa Håkan och alla barnen kände försiktigt på denna nya gruppmedlem.

Efter fisk och grönsaker och en och annan knäckemacka så varvade vi ner med lite memory. Sen var det dags igen för byggrummet och med kapla-stavar byggde vi spiraltrappor och höga torn. Tillslut blev det så högt att A o S fick ta fram varsin stol för att nå ända upp. Efter detta var det dags för mig o A och gå hem. Då var klockan 13 och de fem timmar jag varit med på förskolan hade bjudit på stort och smått: Lugna och varma pedagoger. Lärande och samarbete. Engagemang och nyfikenhet. Fantasi och upptäckter. Jag är mycket tacksam för att min son tillbringar sina dagar på en fantastisk förskola som kommer ge en stabil grund att stå på i framtiden.

Pia, Tony, Bengt och Mirja

Har i dagarna hittat en facebookgrupp där jag numera är medlem, ”Fanthyttan, Hafsta, Guldsmedshyttan, Storå, Nederhyttan och byarna omkring”. I gruppen delas diverse bilder från min hembygd, barndom och skolgång. Har under veckan läst, skrattat och rest tillbaka i tiden. Tillbaka till Fanthyttans skola, till 80-tal, till lägerskola i Kloten och skolresa till Gotland. Inser att jag minns det mesta som om det var i går. Minns när vi mjölkade korna på Hau gård, hade disco och reflexvandring i Kloten, hur vi spelade in film i Nora, spelade teater, sjöng Dagny-kom hit och spill, tävlade i multiplikationstabellen och målade möss på vår lärares bil. (Ja det var ok, han hade gett oss tillåtelse. Läraren ser ni på bilden nedan, Tony, och tjejen i mössa och flätor – det är jag!)

Jag och Tony

Funderar på hur detta format mig och hur stor del lärarna under min skolgång påverkat mig och mitt liv. Hur hade det gått om inte min lågstadiefröken, Pia Svensson med värme, påhittighet och beslutsamhet hjälpt mig få ordning på de där svåra bokstäverna ”d” och ”b”. Hade jag valt matematiken som yrke om jag inte fått med mig glädjen från mellanstadiet när vi alltid började med multiplikationstävling sittandes på bänkarna och utmanats med bråkräkning redan i 4an. Hur osäker hade jag varit för scenframträdande och muntlig framställning om vi inte spelat teater och gjort film med Tony Leiegård under alla år med honom som lärare. Hade jag vågat satsa på fysik och naturvetenskap om jag inte haft Bengt Lindlöf som med glädje, skärpa och tydlighet lotsade oss genom både fotosyntesen och Ohms lag. Vem vet hur det varit? Säkert är iallafall att dessa lärare gjort avtryck och gett glädje, kunskap och trygghet genom min skoltid.

Idag var jag på utvecklingssamtal med min äldste son som går i 2an på Navet och inser att jag återigen möter en lärare som kommer betyda massor för mig, och min son och vår familj. En lärare som med tydlighet, kompetens, lugn och värme finns i hans liv och lotsar och leder honom och hans kamrater varje dag. Jag lägger Mirja Tannerstad till listan av lärare som gör skillnad. För mig. För min familj. För Örebro. För Sverige.

Minecraft-mamma

Så kom vi då äntligen iväg. Förra långledigheten när Stockholmsresan var planerad så kom influensan i vägen. Även denna gång hade någon slags förkylning bitit sig fast men inte tillräckligt för att stoppa oss. Tillsammans med stora sonen så tog jag tåget till huvudstaden. Regn och tusentals människor mötte oss men med bestämda steg tog vi oss till Arkitektur- och designcentrum där Minecraft-utställningen ”Blockholm” hade öppet sista helgen innan rivning.

Lite besvikna blev vi över omfattningen. Vi hade hoppats på fler byggen och mera aktiviteter och att få träffa Steve. Men vi gjorde oss i alla fall ett eget minecraftskin, kollade jättebyggen och jag fick mig en genomgång om hur man bygger ett diamond sword, en pickaxe och hur man aktar sig för endermans och creepers. Intressant att höra hur mycket han kan om denna kub-verklighet och fantastiskt att se hur det glittrar i ögonen när han berättar om hur många diamantblock man måste hitta för att det ska räcka till det där diamantsvärdet. När jag sa något i stil med att ”så funkar det ju inte i verkligheten” tittade han skarpt på mig och sa att ”Minecraft är också en slags verklighet”. Vilket han förstås har rätt i – kloka unge!

20140530-225456-82496509.jpg

Sportlov i Singapore

Hemma igen efter två veckor på resande fot. Förlängde sportlovet med föräldraledighet och hann med fyra länder: Singapore, Malaysia, Thailand och Vietnam. Värmen och solen var påtaglig men välgörande efter en lång, grå och kall vinter här hemma.
Roligaste dagen hade vi när vi besökte Legoland i Malaysia. Vi var nästan ensamma där och hann testa de flesta attraktioner vi ville prova. Lite legoshopping hann vi också med innan bussen tog oss tillbaka till Singapore via dubbla passkontroller. I Singapore bodde vi på ett hotell med en liten pool på taket med utsikt över stan (dock inte hotellet på bilden nedan – vår takpool var mycket, mycket mindre än jättepoolen på hotellet som gett Singapore en unik skyline).

Vilken stad förresten, det första stället jag besökt som jag skulle kunna tänka mig att flytta till, iallafall för en period. Rent och snyggt överallt, ordning och reda å dessutom välorganiserat ner på detaljnivå. Ja, ni som känner mig fattar att jag skulle kunna trivas där. Några exempel på detta: När vi skulle ta taxi från flygplatsen stod en liten farbror med vita tyghandskar och vinkade fram taxibilar till numrerade parkeringsplatser, bara att hoppa in. Tunnelbanan var bäst av allt. Alla tåg var datastyrda och förarlösa och på perrongerna var det inga öppna spår utan hela väggar med skjutdörrar som bara öppnades när tåget var där. Kändes supersäkert och tryggt, speciellt när man har en liten fyraåring med sig, ingen risk att trampa snett och hamna på spåret. Vid övergångsställena med rödljus räknades sekunderna ner innan ljuset slog om, inget spring mot blinkande gubbe, bara att räkna ner och anpassa farten. Ja som sagt, ett land som passade mig fint, iallafall det lilla vi hann med, men vem vet, kanske får jag chans att åka tillbaka nån gång, kanske utforska skolan också, den ska visst vara i världsklass, iallafall enligt PISA. En och annan ingenjör finns nog i landet också om man kan bygga ”båt-hotellet” nedan och pariserhjulet, 165 meter i diameter (tog 30 min att åka ett varv så där finns lite matte för den som har lust att räkna lite).

20140224-213515.jpg

Smart språkande

Fredagens eftermiddag ägnades åt lärande tillsammans med kvalitetsutvecklarna med fokus på ”Smart språkande” med Annika och Hanna. Vi ritade våra egna självporträtt med våra språk och var de finns i vår kropp. Jag ritade ett svenskt hjärta, en indisk mage, ett kroppsspråk överallt, engelska i öronen som jag sen flyttade till ”engla-vingarna”, avslutade med bildspråket i ögonen och teckenspråket i händerna. Knasigt, visst, men en rolig och nyttig övning som vidgar vår syn på språk och synliggör hur våra språk skapar identitet. Alla mina KU-kamrater ritade och berättade om sina olika språk och under eftermiddagen dök det upp både tyska fötter, norska fingrar och ryska ben. Så här blev mitt språkporträtt:

20131116-224311.jpg

Senare fortsatte vi med en gemensam bildpromenad genom en illustrerad barnbok.
Vi tittade på bilderna, berättade vad vi såg. Gissade vad figurerna sa och tänkte. Klurade över vad som skulle hända härnäst och använde de fyra lässtrategierna: Den sökande detektiven, Den siande spådamen, Den nyfikna frågeapan och Den sammanfattande cowboyen med sitt lasso. Lärorikt må jag säga och redan i kväll när jag läste ”Mamma Mu får ett sår” för tjugosjunde gången med min 3-åring märkte jag skillnad i mitt läsande och hur vi tittade på bilderna på ett nytt sätt.

Andra halvan av fredagens eftermiddag hade vi besök av kommunalråd Thomas Esbjörnsson och programdirektör Marie Holm som gav oss återkoppling och reflekterade tillsammans med oss kring våra första fyra månader med våra kvalitetsutvecklaruppdrag. Det blev givande samtal med synpunkter och funderingar kring eventuella förbättringsområden men även många godbitar och exempel från vår vardag ute i kommunens skolor.

Vintertid & Vinterdäck

Vilken lång helg! Tänk vad en timme extra kan göra för balansen. Hann sova lite extra, skriva in alla omdömen, byta till vinterdäck på bilen och jogga en sväng i den milda höstluften. Dessutom hittade jag hårddisken med alla filmer från barnens första år, allt från första stegen och smakportioner till discodans i köket med träslevarna i högsta hugg. Varför skriver jag då detta här kan man undra. Ja, jag vet inte riktigt själv men det här är ju också en del av livet. Mest jobb här annars men jag vill inte glömma bort det andra också. Det riktigt viktiga…och jag påminner mig själv om ett viktigt beslut jag tog för två år sen.

Precis två år är det sen jag valde om och valde att hoppa av och börja om. Jag visste inte då vart det skulle leda men det blev ju bra. Jag sökte mig tillbaka till läraryrket efter åtta år som projektledare/chef och i början var det tufft att börja om. Slumpen ledde mig till Riksgymnasiet, en helt ny värld och miljö, som i början skrämde mig, men som strax började utmana mig på riktigt. I backspegeln ser jag att det som först kändes konstigt och ovant blev bra och vidgade mitt perspektiv. Jag har också på riktigt insett hur mycket jag har att lära mig och hur mycket som jag inte kan. Därför ser jag fram mot läsårets alla tillfällen till lärande, i vardagen eller som i morgon då vi har 1-1 workshop på Tullängsskolan på höstlovets första dag. Fylla på och utöka, hitta nya områden att utforska. Världens bästa jobb har jag och trots kyligare tider, mörker och vintertid så vill jag inte gå i ide som björnen eller lämna landet som fåglarna. Nej nu tar vi vara på höstlovet och laddar in ny kunskap och energi med några studiedagar följt av ett par sköna lovdagar.

20131027-211021.jpg
Foto: © Eva Hjortsberg Deermountaindesign

Ingen vanlig dag

En torsdag i oktober, lektionsfri för att egentligen arbeta med mina andra två uppdrag, kvalitetsutvecklare och matematikhandledare. Så passande att då bli inbjuden, tillsammans med en elev och rektor, till miljöpartiets kontor på Vasatorget för att prata skola i allmänhet och riksgymnasiet i synnerhet med deras språkrör Gustav Fridolin.
Över en kopp kaffe pratade vi om hur skolan kan jobba med aktuell forskning, vad lärare behöver för att stanna kvar i yrket, hur specialpedagogik som lyfts in i klassrummet kan gynna alla elever, hur riksgymnasiet idag fungerar och vilka behov elever som finns i vår verksamhet har. Eleven som jag tagit med till detta samtal fick också chansen att sammanfatta vad som är viktigast i skolan: ”Att lärarna är bra och att de ger oss kunskap” – vilket sammanfaller med vad forskningen säger.

En lärorik förmiddag för mig, för min elev och förhoppningsvis även för Gustav och hans partikamrater… och i bilen hem från mötet fortsatte jag och min elev prata politik. Detta resulterade i en konkret idé om ett riksdagsbesök med hans klasskamrater. Hoppas vi kan göra verklighet av detta inom kort.

Hemma igen satte jag mig för att skriva färdigt höstterminens omdömen. Det är ju svårt och jag prövar och vrider och vänder på mina formuleringar. Många elever får omdömen med liknande formuleringar och efter att prövat olika sätt att skriva har jag kommit fram till att utgå från följande modell där varje mening börjar: ”Du kan…. Du behöver utveckla…. Det kan du göra genom att…” Tänker att genom dessa formuleringar så blir omdömet både summativt (du kan) och formativt (du behöver utveckla… genom att)

20131024-190218.jpg

Men dagen var inte slut här. Efter att ha filat på mina omdömesformuleringar cyklade jag vidare till mitt lärargäng på Navet som jag handleder i matematiklyftet. Idag fick de reflektera över aktiviteter där de planerat att använda flera uttrycksformer (bild, symboler, situationer, ord och laborativa material). Intressanta diskussioner där alla årskurser från 1 till 9 samt även språkklassen ingår vilket ger ett underbart diskussionsklimat när lärarna från olika stadier delar med sig av sina tankar, arbetssätt och idéer.

En innehållsrik dag avslutades sen tillsammans med familjen som firade mig med hämtmat och tårta. Kan en födelsedag bli bättre? Tror inte det. Tack alla inblandade.

20131024-190310.jpg